Birgitta Stenbergs dröm om frihet

Om några veckor fyller författaren Birgitta Stenberg 80 år. Ändå har hon inte blivit mer sentimental eller försonlig mot det rutinartade liv många av oss lever.

I helgen visades ”Alla vilda” på Folkets bio i Umeå (nästa helg visas den igen). Där får vi träffa Birgitta Stenberg som reser runt för att träffa gamla älskare, älskarinnor och vänner som hon träffade när hon reste ut i Europa på 1950-talet. Sverige var på den tiden instängt och tråkigt och hon berättar hur hon kysste marken i Paris i glädjen över att vara på plats i en stad där världen fanns närvarande. Där träffade hon människor som likt henne ville leva ett annorlunda liv med andra idéer och ideal.

Men Birgitta Stenberg är fortsatt kritisk mot det rutinartade liv så många av oss sitter fast i. Vi går till våra jobb, skaffar hus, familj och barn samtidigt som vi glömmer bort våra drömmar.

Det är rätt hårda ord men ibland känns det som att de inte riktigt upplevs som hårda bara för att Birgitta Stenberg varit med så länge och snart fyller 80 år. Blir en författare tillräckligt gammal blir hon snarast gullig oavsett vad hen säger. Hade en ung författare pratat lika öppet om att använda amfetamin hade det säkert varit mer kontroversiellt. (Hon förklarar att anledningen att hon inte blev full på den tiden var att hon använde amfetamin.)

Men Birgitta Stenberg förtjänar att tas på allvar och även om den här entimmeslånga dokumentären bara tar upp en aspekt av henne är det en uppiggande resa. Den visar en rad människor som blickar tillbaka utan att bli uppgivna, människor som har åsikter och som inte ber om ursäkt. Efteråt går man ut i solen och tänker över sina val och sitt liv.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *