Skäggig Bragg i vintrig video

I mitten av mars ger Billy Bragg ut ”Tooth & nail”; hans första studioalbum på fem långa år. Och en video har redan presenterats: ”No one knows nothing anymore” är en mjuk, långsam och countrytintad sång från den numera skäggprydde 55-åringen från Barking.

Kritiken mot samtidens informationsstressade och osolidariska samhällsklimat känns igen, men Braggs text rymmer fler dimensioner än så. Bedöm själv genom att lyssna och se på videon ovan.

Tiden lider

”Stas”, det senaste och utmärkta albumet från ärkemelankolikern Pesse Ossler, innehåller flera utsökta, ömkliga sånger, alla tillhörande en kärv tradition av medelålders skilsmässorock.

Men Ossler förmår ändå vrida och vända på sitt högstämda bildspråk och göra det angeläget. Som i skivans allra bästa spår ”Tiden lider”. Videon kan ni se här ovan.

Lyssna: Osslers ”Stas” kan Spotify-användare lyssna på här.

Carlitos väg

För albumet ”Guldburen” fick Carlito P3 Guld-priset för årets svenska hiphop. Uppföljaren lät vänta på sig i tre år, men har nu äntligen givits ut. Och den håller lika hög klass som debuten: ”Krigarsjäl” är politisk och maktkritisk samtidshiphop med arrangemang och beats (från Salazarbröderna och Mack Beats) stadda i självsvängning.

Titelspårets video kan ses ovan. Och Spotify-användare kan lyssna på skivan här.

Årets musikhändelse – redan nu

Förlåt min förutsägbara postning, men en sådan här dag är det hart när omöjligt att släppa det faktum att My Bloody Valentine släppt uppföljaren till den monumentala klassikern ”Loveless” från 1991.

För bortsett från futtiga detaljer – såsom ett fult omslag – är återkomsten en överväldigande och vackert larmande triumf; en förtätad skiva som rymmer allt det muller, alla de sköna melodiska stråk fansen hoppats på från Kevin Shields och de övriga.

Såtillvida är ”m b v” ett sladdbarn till ”Loveless”. Den tjockt lagrade, finstilt arrangerade och volymstarka helheten bär detta släktskap med stolthet, men tillför också en nyvunnen entusiasm man inte väntar sig från ett veteranband.

Lyssna på den lysande comebacken ovan, eller beställ skivan från bandets hemsida.

Ty Segall tar aldrig paus

Ty Segall, garagerockaren från San Francisco, är utan tvekan en av vår tids flitigaste skivartister. Under förra året gav han ut inte mindre än tre fullängdare, lyssningsvärda och sinsemellan olikartade.

Segalls musikidéer låter sig förresten även omsättas i underhållande visuella lösningar. Så sker i den ovan synliga videon till ”Thank God for sinners”, där märkliga, och klart underhållande, bilder ger den larmande rocken en extra skjuts.

John Grants elektroniska äventyr

John Grant fick massor av beröm för soloalbumet ”Queen of Denmark” (2010). Den 11 mars återkommer den före detta Czars-medlemmen med sin andra skiva i eget namn, betitlad ”Pale green ghosts” och inspelad i Reykjavik (där Grant bor sedan en tid tillbaka).

Skivan lär vara en syntpoppig historia, vilket också är logiskt med tanke på att den formats i samarbete med Birgir Þórarinsson (mer känd som Biggi Veira) från det smått legendariska isländska elektroniska bandet GusGus.

Det starka titelspåret, med tillhörande video, kan ni avnjuta här ovan.

En läckert gnistrande EP

Medlemmarna i Umeå-crewet Random Bastards bibehåller en hög aktivitetsgrad. Före jul gav den myrflitige Marc ”Marc UÅ” Strömberg ut en fyraspårs-ep (som kan laddas ner här) , på nyårsdagen utkom Trainspotters med sitt andra album ”Bastards!”, och i dag fortsatte producentesset Alexander ”Academics” Juneblad på den inslagna vägen med den läckert ljudande ”Parken EP”; en femspårig utgåva uppfylld av gnistrande popsensibilitet.
Lyssna på den här eller ladda ner den här!
 

Eat Skull


Portlandbandet Eat Skull har inte släppt ett album på över tre år. Men om en dryg månad bryts skivtystnaden, i och med släppet av ”III” på välrenommerade etiketten Woodsist. De två spår som hittills lanserats lovar därtill mycket gott; förstasingeln ”How do I know when to say goodnight” varvar atmosfärisk elektronik med lo fi-pop, och i dagarna nåddes vi av den likaledes syntgrundade – samt härligt gitarrfuzziga – låten ”Space academy”. Den kan ni lyssna på här.

Turist i tillvaron vol 5

Den som vill gräva ner sig i den samtida svenska punkens underjord kan tryggt vända sig till den utmärkta samlingsserien Turist i tillvaron, initierad och ledd av skribenten, bloggaren och evige entusiasten Mikael Sörling. Sedan starten i fjol har det givits ut fem innehållsrika och slamriga album, med imponerande stilbredd och stor geografisk variation.

Och även den senaste volymen – inrymmande 18 låtar med 16 grupper – håller genomgående hög klass. Direkta hedersomnämnanden förtjänar det omedelbart träffande och gällt speedade Angel Piss från Falköping, Malmös hårdast svängande hardcoreband Jealous Cowards samt fenomenala Utbrott från Luleå. Dessutom är det glädjande att konstatera att Umeåscenen fortsätter göra starka avtryck: Nedslagsplats sluggar sig framåt på befriande råpunkigt vis, U.X. Vileheads hanterar den gamla skolans hardcorepunk med övertygelse och Brottsvåg! tar  till sin mest smittande melodiösa sida i ”Pengar”.

Lyssna: Samtliga volymer av ”Turist i tillvaron”-serien går att beställa för en rimlig penning. De finns även utlagda på Spotify: lyssna på volym 5 här.