De började som en återförening…

…som skulle ta ut bandet på en sista turné. Angående en eventuell ny skiva lät det så här 2008:

I would be very surprised if that would really happen. But never say never, I’m always the last one who needs to be convinced. Michael and Jeff are much more busy with those things than I am. I’m also not very much involved in the planning of all the festivals which are scheduled. At this moment, I barely know in which countries we’re all going to play.
— Bill Steer, Voices from the Dark Side [2008]

Året är nu 2013 och ett nytt album betitlat ”Surgical Steel” [Nuclear Blast] ser dagens ljus 13 september. Nedan följer ett första smakprov från skivan.

2000-talets Metallica

Missförstå mig rätt nu. Jag växte upp med Metallica, ett band som jag älskade en gång i tiden, men någonstans efter 1991 tappade bandet sin magi. Jag hade nog svårt att smälta ”Svarta albumet”, som jag nu för tiden anser ha en plats bland klassikerna i skivhyllan. Däremot så kunde jag aldrig svälja ”Load” eller ”ReLoad”, två skivor som inte nästlade in sig i min skivsamling förrän så sent som här om året. Fortfarande inga favoritskivor, men antar att man med åldern lärt sig att leva med åtminstone ett par spår från respektive skiva.

Fast nu tänkte jag faktiskt passa på att tipsa om engelska bandet Evile och deras senaste alster ”Skull”. Ett band som roligt nog började som ett Metallica-coverband men på sin fjärde fullängdare låter ungefär som jag skulle föreställa mig att Metallica själva hade kunnat låta i dagsläget om inte de tappat magin någonstans på vägen…

Gammal hederlig jävla hårdrock!

De senaste åren har trenden pekat mot en ny våg av band som dras mot det klassiska hårdrockshållet. Band som inhemska Enforcer, Ram, Steelwing, Katana, Portrait, In Solitude mfl. är starka bevis på detta. Min personliga favorit kommer dock från andra sidan Atlanten och de är just nu aktuella med sitt nya album ”The Devil’s Cut” som 3 juni släpptes via engelska Earache Records.

spotify-knapp