Vi måste prata om Pete

Olov Antonsson, 31 mars, 15.50

Långt innan Pete Doherty blev Umeås minst populära popstjärna var han ung, oförstörd och alldeles förtjusande charmig.

Vid sidan av en och annan tjänsteman som vill driva rocken ur Scharinska villan torde veckans minst populära person i Umeå vara Pete Doherty. Skandalrockaren blev så irriterad på polisen i Frankrike (sägs det) att han snodde om hem mot Dear old Blighty med sin turnébuss, och lämnade Umeå Open-besökarna med snopen uppsyn och en Moneybrother-spelning som (klen) tröst.

Men innan allt gick snett för Doherty – innan drogerna, Kate Moss-förhållandet och Carl Barat-slagsmålen – var han en ung, oförstörd och alldeles förtjusande charmig gosse som inget annat ville än att lägga vantarna på Oasis trejde skiva (”Be here now”, som av någon outgrundlig anledning fick fem plus av Aftonbladets recensent Håkan Steen när det begav sig).

Just då dök ett filmteam upp och förevigade den unge Doherty. Det är ett ljuvligt, men också sorgligt litet klipp, som påminner oss alla om den smärtsamma sanningshalten i Heidi Klums ständiga devis i tv-programmet ”Project Runway”: ”One day you’re in, and the next day you’re out”.