Vallningsfiaskot i Agnäs

Var och åkte Rågbergsrundan i kväll, och som titelförsvarare kändes det rätt bra i kroppen. Jag matade ut från start och låg med i tät efter två varv. Då försvann fästet helt och hållet.

Jag hade inte värmt in någon grund och innerst inne visste jag att fästet nog inte skulle hålla i fyra trekilometersvarv. Slutade femma, Byström vann före Rosvall och Norum.

En idiot är man. Det var dock skönt att jag kände att kroppen hängde med tankarna, för första gången på länge. Nu ska formen bara stiga till slutet av januari då Södra Bergets sluttningar ska övervinnas…

/Tor

3 kommentarer

  1. Vallningen är en del av skidåkningen. Banan i Agnäs är väldigt platt och att åka utan fäste där borde inte vara så stort problem.

  2. Tor du är en expert på att skylla på dåliga skidor. Sist jag läste hade du dåligt glid i Arvisjaur. Vad blir det för ursäkt nästa gång det går dåligt? Nu räknar nog alla med att du ska vinna nästa tävling! Gör du inte det så kanske du ska vara tyst om dina skidor.

  3. Känner mig manad att svara!
    För det första: Det finns en väsentlig skillnad mellan en ursäkt/bortförklaring och ett konstaterande (visserligen kan linjen tyckas tunn mellan dessa två men dock ligger en stor skillnad i de båda) och hur man uppfattar saker och ting varierar givetvis från person till person. För mig är konstaterandet att fästet försvann ett sätt att lära. Och en vinnarskalle, anser jag, ska analysera lopp utifrån bra och dåliga erfarenheter.
    För det andra, Stefan: Vem har sagt att det gick dåligt? Kommer förresten aldrig att hålla tyst om dåliga skidor, särskilt om jag själv vallat dem!
    Och för det tredje, Johan: Att åka utan fäste med det före som förelåg i Agnäs, ja då kan jag lika gärna sluta åka klassiskt!

    //Med skidhälsningar och önskan om en god fortsättning på det nya året//

    /Tor

Lämna ett svar till Stefan Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *