Vilken tävling. Vilket första långlopp för säsongen. 7-mila alltså. Klabbegrov var bäst av Skelleftegänget och åkte in på en femteplats. Jag och Mackan fick kämpa för att ens komma i mål. Det gick lugnt ända till halva loppet, då tryckte tränare Jönsson på och det blev för mycket för mig. På samma sätt som det finns ”plus- och minusvarianter” på hög höjd verkar det finnas krampvarianter på lopp längre än tre mil, jag tillhör den veka gruppen. Bra prispengar var det till de fem första + bergspris, tänk om det kunde vara likadant på de traditionella loppen och på sprintar (utopi..). Nä, någon långloppsfantom blir man nog aldrig, det enda man kan trösta sig med är att man i alla fall inte siktar dit!
–
Jag säger, efter att bittert ha insett att man blir ifrån åkt av ”bråsterkarna”, som en skidåkare sa på en tävling; ”Det blev ett bra träningspass i alla fall” (Jocke, du vet vem jag menar…)
–
/Tor
Efter att ha tränat sig igenom några SM så har han ju gått och vunnit världscup. Det här blir nog bra inför stafetten = riktig skidåkning;).