Nu har jag äntligen fått uppleva hur det är att åka skidor på riktigt! Åsarna är dessutom rätt plats att göra det på.
En masstarts-femmil är ”sällskapsresan 2” och skitahlon-lopp är ju rena sprintdistansen, för att inte tala om 15km.. Helt klart är att en ”femmil” är något helt annat, jag har åkt två stycken liknande lopp tidigare, men den förra femmilen var masstart och dessförinnan var det en tråkig och platt bana i Bruksvallarna.
Så detta räknar jag som min första riktiga femmil.
Känslan av att åka denna sortens lopp är helt underbar, speciellt när man är pigg, och även om jag verkligen inte är någon ”femmilare” så förstår jag verkligen tjusningen med intervallstart på denna distans. Masstart är som att ta bort själen. Så snälla, bespara oss den björntjänsten!
Banan här i Åsarna är bland det bästa man kan bjudas på (som skidåkare i alla fall), för det gynnar klassisk skidåkning med omkr 70% av tiden i perfekt lutande slakmotor. Det är inte alls konstigt att Mats Larsson vinner så överlägset, för en sådan här bana kräver god teknik och grym åkekonomi, vilket han är alla andra överlägsen.
Jag blev så fruktansvärt trött på sista varvet att jag bara ville sova. Men jag lyckades vinna över tröttheten och ta mig i måål.
/Markus
