På andra sidan striderna

På andra sidan striderna
Nya rapporter från Syrien visar att totalt 600 unga flickor blivit bortrövade i städerna Homs och Hama av islamistgruppen F.S.A, Fria Syriska Armén sedan oroligheterna startade. Denna islamistgrupp som endast består av sunnimuslimska fundamentalister har efter bortrövandet av dessa flickor begärt en lösensumma för varje flicka. Vissa familjer har betalat den begärda lösensumman för att få tillbaka deras dotter, men ingen familj har fått tillbaka en levande dotter.

Under min tid i Syrien har tre bilbomber demolerat regeringsbyggnader i Damaskus, strider pågår i städerna Homs, Hama och i Damaskus förorter Douma och Daraa. F.S.A:s religiöse ledare som lever i Saudiarabien, Al-Arour har utfärdat en fatwa mot den kristna och den alawitiska minoriteten. Direkt efter den utfärdade fatwan massakrerades delar av en alawitisk by strax utanför Hama, innan militären kom och räddade det lilla som fanns kvar att rädda. Familjerna i byn hade själv ringt säkerhetsstyrkorna.

När detta meningslösa krig pågår så är städerna Latakia, Tartus, och Jableh i princip helt förskonade från striderna. Jag förundras varje gång jag sitter på balkongen och skriver dessa ord hur livet kan vara så annorlunda på ett ställe till ett annat. I dessa kuststäder ser du tjejer promenera klockan tolv på natten med kort-kort och djupa urringningar på väg till restauranger, klubbar och café. Det är bilar överallt och folkströmningen är fascinerande att se. När min kusin frågade en dag om jag ville åka med honom till stranden svarade jag naturligtvis ja, men undrade för mig själv om vi skulle vara helt ensamma på troligtvis Mellanösterns finaste strand i Latakia. En fem minuters bilresa senare går vi ned på stranden och den är proppfull av människor. Jag frågade min kusin hur folk vågar gå ut och bada när den religiöse extremistledaren Al-Arour har sagt att alawiternas och de kristnas blod ska rinna på Latakias gator. Han skrattade till och svarade att det syriska folket inte slutar att leva på grund av någon tokig ledare som lever i Saudiarabien.

På stranden leker barn, tjejer går runt i bikini och några killar kastar boll till varandra i vattnet. Andra sitter med vattenpipor, öl och drinkar och njuter av solen. Efter en stund säger min kusin: – ”Jag önskar att västvärlden förstod att vi är människor precis som dem, att det du ser framför dig nu är vår frihet. Jag önskar att de någon gång skulle förstå att Syrien inte liknar något annat land i Mellanöstern. Det du ser är vår frihet”.

Efter en stunds samtal säger min kusin till mig att det syriska folket självklart vill ha den demokratiska möjligheten att rösta fram sina politiska ledare, även om han var helt säker på att den sittande presidenten Bashar Al-Assad ändå skulle vinna, med motiveringen att han är omåttligt populär på grund av de reformer han genomfört. Dock skulle politisk pluralism skapa en politisk diskurs som skulle hjälpa landet att utvecklas, fortsatte min kusin.

Det är otroligt intressant att varje syrier jag träffat har en politisk åsikt och har en djup politisk medvetenhet. Dessa individer, det vanliga folket borde få komma till tals. Det borde vara folkets idéer, tankar och ståndpunkter som borde stå till grund för den framtida politiken i Syrien. När alla dessa syrier är så pass politiskt eftersinnande, så bör de sätta den politiska dagsordningen. Dock säger de flesta jag talat med att tyvärr har striderna och dödandet som F.S.A skapat fått folket att ta flera steg tillbaka.
Vem vet, när striderna äntligen är över och dödandet äntligen tar slut, så kanske Syrien och det syriska folket äntligen får komma till tals. Då kanske västvärlden slutligen lyssnar istället för att bara tycka.
—-
Den syriska militären har nu gått in i varje förort till Damaskus i hopp om att krossa Den Fria Syriska Armén. Detta är den största offensiva militära operationen sedan oroligheterna startade. Vad som händer härnäst kommer med all säkerhet avgöra vem som slutligen står som segrare i detta onödiga krig.

Från kriget till stranden. Tack för denna gång.