Medias Roll i konflikten.

—
Det jag vill börja med idag är att sticka hål på den media-fabricerade lögnen om att president Bashar Al-Assads närmaste vän, Mounaf Tlas har bytt sida och nu stöder de oppositionella rebellerna i Syrien. Hela världen kablade ut nyheten om att regimen höll på att spricka och att Mounaf Tlas avhopp var början på ett krackelerande av regimen. Tlas lämnade Syrien under hemlighetsfulla anledningar, vilket startade denna media-fabricering. Faktum var att Tlas flög till Frankrike för att besöka sin sjuke far som opererats i landet. Anledningen till att Tlas inte dementerat detta påstådda avhopp i media tidigare har hela tiden varit just att visa hur media fabricerar nyheter om vad som händer i Syrien. Enligt det jag fått erfara har alltså regimen spelat med höga kort för att bevisa att det existerar fabriceringar kring vad som verkligen händer i Syrien. Tlas har nu återvänt till Syrien, även om hans roll i regeringsarbetet är oklart för många. Det är dock känt att han är överstebefäl för en av de starkaste styrkorna i den syriska militären. För flera syrier som jag talat med har detta bevis bara bekräftat den negativa bild de har om västvärlden. De menar att västvärlden endast hjälper de länder som agerar som marionetter åt dem.
—
Saudiarabien har ännu en gång hotat den syriska regimen och har sagt att vapenleveranserna till rebellerna kommer att intensifieras. Många i Syrien menar på att detta är ett bevis att regimen sakta men säkert håller på att vinna detta krig mot rebellerna. Flera städer har säkrats som exempelvis Homs och Idleb, samt ett flertal förorter till Damaskus som Midan och Mezze. Ni som minns igår så skrev jag att Homs, Idleb och Damaskus kan beskrivas som riskområden där säkerhet inte kan garanteras. Även om militären har tagit kontroll av dessa städer förekommer fortfarande strider. Syriska tv-kanaler har filmat från Damaskus-förorterna Midan och Mezze och reportagen visar hur det ligger ett flertal döda rebeller på gatorna, samt tillfångatagna rebeller som visat sig vara från bland annat Tunisien, Egypten och Libyen. När jag såg reportagen och dessa utländska rebeller som tillfångatagits som krigat i Syrien, så började jag tänka på när jag anlände till flygplatsen och misstänkliggörandet mot utländska personer. Nu förstår jag anledningen.
—
Jag fick en fråga i kommentarsfältet under inlägget ”Damaskus – Sista striden” om den fria syriska arméns påstådda stadsövertaganden vid gränserna mellan Turkiet, samt Irak. När det kommer till den stad som den fria syriska armén påståtts tagit kontroll över vid Turkiets gräns, så är detta osanning. Faktum är att bilderna som uppvisades som bevis verkligen var från staden Idleb, även om den fria syriska armén påstod att det var aktuella bilder. Militären säkrade Idleb för ett flertal veckor sedan. Det har dessutom visat sig att de använt gamla bilder från Jizr Al-Shuhur, som var centrum för våldsamheter för ett år sedan. Medias roll visar sig vara enorm ännu en gång. När det kommer till gränsen till Irak, så är det dock en sanning att rebeller tagit kontroll över en by. De flesta som bor där, eller rättare sagt bodde där, var irakier som flytt från Irak-invasionen. Dessa har nu flytt tillbaka till sitt eget hemland. Den nya syriske försvarsministern Freijj har sagt att målet är nu att säkra Damaskus, även om militären också attackerar rebellerna i denna by nära irakiska gränsen. Den syriska militären förfogar över cirka 600 000 soldater och dessa gör allt vad de kan för att säkra olika delar av Syrien. Damaskus är dock som jag tidigare berättat den sista stora striden. Den som vinner i Damaskus vinner kriget, även om oroligheterna lär finnas kvar oavsett segrare i huvudstaden.
—
Efter att Hizbollahs ledaren, Hassan Nasrallah gått ut och förklarat att milisens vapen är Syrien-tillverkade vapen har Israel nu gått ut och hotat Syrien med krig om de fortsätter förse Hizbollah med vapen. Det är inte första gången Israel spelar detta kort. Det är dock osannolikt att Israel på allvar skulle attackera Syrien. Anledningen till detta är enkel och det är för att Israel skulle skapa en motreaktion som skulle kunna tillintetgöra ockupationsmakten. Iran har väntat länge på sin chans att attackera Israel och det uppges att Iran har kapacitet att skjuta 11 000 missiler i minuten. Israel, som har en landsyta mindre än Västerbotten skulle inte kunna stoppa detta, även om de har ett av världens främsta försvarssystem. Hizbollah och palestinska militantgrupper skulle dessutom attackera Israel, samt att Syrien inte skulle sitta tysta. Det skulle vara ett krig från alla håll likt sexdagarskriget 1973. Skillnaden nu från då är Syriens, Irans och Hizbollahs militära kapacitet i robotvapen.
—-