Zimbabweresan 2015 började med en övernattning i Dubai efter en lång flygning. Vi fick i Dubai känna på den tropiska värmen då det mitt i natten var 35 grader varmt kombinerat med en mycket hög luftfuktighet. Det kändes som att gå in i en bastu då vi gick ut från flygplatsen.

På söndagkväll landade vi i Harare som är Zimbabwes huvudstad. Det tog ett tag innan våra visum blev klara. Efter att ha checkat in på hotellet kunde vi höra musik från hotellets bar. Det var ett band som spelade Afrikansk musik samtidigt som vi kunde se på mycket skickliga dansare. Jag blir glad av att höra Afrikans musik.

På måndag morgon åkte vi ut till Association of women´s club i Harare, det var mycket trevligt att återse utbildningscentret som jag hade förmånen att besöka i oktober 2013. Mycket var sig likt. Vi fick åter igen ett mycket varmt och vänligt mottagande där man hälsade vänligt, dansade, sjöng kraftfulla sånger och bad böner. Efter det att vi hade presenterat oss för varandra startade Henrik Bristav med att ge en tillbakablick från vårat tidigare besök. Jag fortsatte efter lunch med att prata om demokrati. Vi gick igenom hur demokratiska processer fungerar. Vi gick igenom vilka styrkor, svagheter, möjligheter och hot som vi kan se. Samt var vi vill vara om fem år. Det som vi i Sverige tar för givet är ingen självklarhet i Zimbabwe. Vi delade även ut fem vattenrenare och fem bärbara datorer som vi har fått med oss från Sverige.

Under tisdagen pratade Mea och Meherana om jämställdhet, härskartekniker och S-kvinnors historia. Grupparbeten med rollspel genomfördes.

Under onsdagen genomfördes en mycket uppskattad genomgång av det hållbara framtida samhället av Henrik och Maria från Umeå Energi. Henrik visade hur man kan bygga en spis utomhus endast med hjälp av återanvända tegelstenar, då man lagar mat över öppen eld kan detta spara en hel del ved. Umeå Energi delade även ut lampor som drivs av solceller.

Under torsdagen pratade jag om folkhälsa. Sedan tog vi vid lunchtid farväl av de mycket vänliga och färgstarka kvinnorna. Vi besökte under eftermiddagen en lejonpark några mil utanför Harare. Det var mäktigt att se lejon och andra afrikanska djur på nära håll. Det är mycket vackert i Zimbabwe man kan se chakarandaträd som blommar i blålila färger i oktober. Man kan även se balansstenar, det ser nästan overkligt ut då man ser stora stenblock som ser ut att hänga i lufter utan att falla ner. Detta har uppstått genom mycket lång tids nednötning av berg. Det förkommer inte heller några jordbävningar i dessa delar av Afrika.

Vi avslutade kvällen med en mycket god middag där vi passade på att tacka Owe för hans helt fantastiska arbete. När vi återkom till hotellet spelades glad Zimbabwemusik. Vi stannade och lyssnade, efter ett tag var vi själva uppe och dansade tillsammans. Människorna är mycket vänliga och glada. De ville att vi skulle sjunga och dansa tillsammans.

Tidigt på fredag morgon tog vi bussen till Bulawayo, en resa på cirka sex timmar. När vi kom fram till hotellet i Bulawayo kunde vi svalka oss i den pool som finns på hotellet som vi bor på.

Lördagen ägnade vi åt att besöka Matopos nationalpark där man bland annat kan se noshörningar. Vår guide för dagen hämtade oss på morgonen i en stor öppen jepp. Vi när vi kom fram till Matopos av de vakter som patrullerar området höra att de nyligen hade sett noshörningar. Vi åkte direkt till platsen och hade tur då vi kunde se två fullvuxna noshörningar som tillsammans med sin unge låg och vilade sig. Vidare besökte vi en marknad där de sålde hantverk som var tillverkade av trä, sten och tyg.

Under söndagen startade vi utbildningen av en ny grupp kvinnor från AWC. Den här gången tog presentationen längre tid än i Harare. Alla berättade vad de arbetade med, deras ursprung samt hur mycket organisationen AWC betyder för utsatta kvinnor.

/Dennis Larsson