BLOGGSTART. Sådär då är Folkbladetbloggen igång. Det är roligt att se den utveckling som sker med tidningen. Att satsningen nu också innehåller bloggar och sociala media är en nödvändighet i dagens samhälle.

Jag vet inte hur många gånger jag nästan räknat bort Folkbladet. Den känslan att slåss i uppförsbacke måste vara obeskrivligt jobbig. Och jag tror knappast det var med helt lätta steg som Folkbladetredaktionen tog klivet in i VK-husets kontorslandskap. Även om tappra journalister gör sitt bästa att hålla god min.

Nu satsar tidningen igen.

Vad som sker framåt ska bli spännande att se. I USA har vi sedan länge sett en tidningsdöd. Samtidigt ser vi hur människors beteende på nätet förändrats mot att mer av söklogik tagit över webssidorna.

Men i ett oändligt informationsflöde finns hela tiden ett behov av kvalitativt urval av nyheter. Där finns en roll för media. Bara man ser att nyheterna är affären och kanalerna faktiskt förändras. Nu gäller det att hitta affärsmodeller för att hantera detta.

Det är en tuff resa.

Igår var jag i Luleå och träffade vår reklambyrå Vinter. Vid lunchen kom vi in i en diskussion om hur strömningarna slår när mediasamhället förändras.

Vi ser hur det metodiskt planerade inslaget med inslagsproducent och komplett TV-team som åker åt får allt tuffare att överleva och motivera sig. Nu blir det istället en ensam journalist som i stort sett ska göra hela jobbet själv. Det är tufft för många. Var ska de anställda ta vägen när redaktionerna bantar antalet som ska göra samma jobb som tidigare? Eller ofta till och med göra mer än tidigare. 

Men det finns helt klart en arbetsmarknad för journalister och publicister. Möjlighetena på arbetsmarknaden breddas när att sändarna finns på fler ställen än hos traditionella media.

För Region Västerbottens del jobbar vi nu bland annat med att utveckla en ny webplats. Vi har fått fart på vår egen pressmeddelandemotor. Vi stärker oss själva som sändare helt enkelt.

Vi har så pass många bra berättelser och löpande nyheter att vi definitivt kan utnyttja potentialen i webben bättre än vad vi gör idag. Utan att säga för mycket innan vi kommit i mål kan jag väl säga att det vi sneglar mot är en tidningslösning som plattform för att kunna skildra det som faktiskt händer i Västerbotten och Region Västerbotten betydligt mycket mer dynamiskt än vad vi gör idag.

I det arbetet blir bilder, film och sociala medier allt viktigare. För vår del har vi jobbat ett tag med att lyfta fram vår verksamhet genom film. Nu stärker vi vårt arbete ytterligare inom sociala medier.

Då behövs journalistens kompetens i arbetslaget även hos organisationer som Region Västerbotten.

För egen del har jag bloggat under många år. Min första blogg öppnade jag på forumet s-info. Sedan gick jag vidare till en hostad wordpressblogg för att därefter hitta det som passar mig utmärkt; en egen fristående wordpressblogg. Sedan 2005 har jag också hunnit med att etablera en blogg på VK.se

Jag ångrar verkligen inte att jag började blogga. Tänk så många vänner jag träffat den vägen och så mycket jag lärt mig av den kompetens som finns där ute i bloggosfären. Men en av de viktigaste sakerna är möjligheten att tala i oredigerad form. Utan att någon annan kliver in och censurerar.

Framåt kommer jag att ge bloggarna lite olika karaktär.

Denna blogg kommer ha sin inriktning att beskriva mycket av de kommunikativa utmaningar vi möter på Region Västerbotten. Eftersom jag tror på transparens vill jag beskriva det jag och mina kollegor gör på länsnivå tillsammans med olika samarbetspartners för att utveckla Västerbottens kommunikation och omvärldsrelationer.

Jag kommer alltså att prata om allt från websatsningar och medialogik till varför vi satsar på forum som Almedalen och Västerbotten på Grand Hotel.

Än en gång välkommen till en blogg om hur och varför Västerbotten kommunicerar.

THOMAS HARTMAN