Att kvinnor och män inte är lika är ett faktum. Det är en sanning och vi kan inte ändra på det. Dessutom gör det ingenting, så länge som lika kunskaper och kompetenser bedöms lika oavsett om det handlar om en man eller kvinna. För olikheterna är kroppsliga inte kunskapsmässiga.
För en vecka sedan var jag på en konferens om företagande på lika villkor. Jag åkte dit i tron att det inte var så stora olikheter. Att vi kvinnor bedöms på samma grunder som män. Tyvärr fick jag bli besviken. Det är fortfarande jättestora skillnader mellan hur kvinnor och män bedöms. Kvinnor hamnar hela tiden efter på grund av att de oftare får ett nej till ekonomiska stöd av olika slag.
Det som var glädjande för mej som kvinna, var att kvinnliga företagare visade på mer vilja till att få sitt företag att växa och att styrelser med 30% eller mer kvinnor hade starkare ekonomisk tillväxt än företag med färre än 30% kvinnor. Det sa emot något som jag ofta fått höra. Nämligen att kvinnliga företagare är rädda för att satsa för att kunna tjäna mer pengar.
Vi fick en bild av hur media väljer att lyfta kvinnliga företagare. Antingen handlar det om sminkade och snygga kvinnor, som helt enkelt ser bra ut på bild. Eller så handlar det om lagomföretagare, som tjänar lagom, jobbar lagom och bara driver företaget för att få det att gå runt.
Jag hajade till lite över det med utseendet. Visst kan jag rycka på axlarna och säga att det har faktiskt ingen betydelse hur jag ser ut. Men det är väl klart att det har. Det har alltid betydelse hur jag eller någon annan ser ut. Jag har inte kort hår för att jag tycker att det är snyggt. Det är praktiskt med kort hår och jag ser äldre ut än med långt hår. Dessutom upplevde jag att jag sällan blev tagen på allvar när jag hade långt hår. Jag såg snäll och söt ut med långt hår, men det kanske inte framgick att det fanns en hjärna också. Jag vet inte. Nu upplever jag inte samma bemötande och ändå är jag samma snälla person.
Det här är av naturliga skäl skrivet ur ett kvinnligt perspektiv. Sen skulle jag helst vilja fara på en konferens om lika villkor där lika delar kvinnor och män blivit inbjudna.
Kommenterar gärna och jag skulle gärna vilja se ett manligt perspektiv på de olikheter som finns. Hur upplever ni det? Känner ni igen det eller tycker ni att det bara är nonsens?
