Den dolda fattigdomen i Sverige

Funderar över den dolda fattigdomen i Sverige. Det handlar om skuldfällan, skammen och ansiktet utåt. Det får inte se fattigt ut!

I Skellefteå togs det ett dåligt beslut i förra veckan. Maten till skolorna, för den här veckan, avbeställdes. Det gör att idag måste föräldrar skicka med barnen mat till skolan. Kanske är det inte hela världen att skicka mat med barnen till skolan, men det finns faktiskt de som inte har pengar till det.

Hur många av dessa tror ni vill berätta det för någon? Vilka barn vill berätta att deras föräldrar inte har pengar nog att köpa mat till dem? Tror ni de barnen får någon mat idag?

Återkommer till detta än en gång: ”Det får inte se fattigt ut!”. Vi har en stolthet, som gör att vi hellre hamnar i skulder än att erkänna att ”vi har faktiskt inte råd”. Jag undrar hur många som sitter där och har skulder över öronen bara för att hålla skenet uppe?

Känslan när jag skriver det här är absolut inte god. Maten som avbeställdes är oviktig i det stora hela, men kanske kan visa det större problemet.

Väljer du att blunda, eller ser du att andra har det riktigt dåligt?

1 kommentarer

  1. Så vitt jag hörde så är dessa barn kända av skolorna och det var aldrig tanken att de skulle bli utan mat. Förhoppningsvis fick alla mat i magarna idag…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *