Tar sats

De senaste veckorna har jag sänkt mitt tempo och försökt hitta rutiner. Det finns flera anledningar till det. En anledning är att jag vet att om jag inte skapar mina rutiner finns det risk att olika delar i företaget kommer att bli lidande i framtiden. En annan anledning är att jag vet att när jag gasar kommer tiden knappt att räcka till. Jag letar helt enkelt efter balansen. Nu tar jag sats och försöker öka stegvis. Det är nytt för mej. Jag brukar trycka gasen i botten, men jag tror inte att det vore klokt just nu.

Kanske slösar jag bort värdefull tid, kanske använder jag den på bästa sätt. Vad tror du?

Intervjuer till tidningar

Ibland händer det oväntade saker. De senaste veckorna har jag fått telefonsamtal från två olika journalister. Dessa samtal handlade om två olika blogginlägg från den här bloggen. Det ena blogginlägget handlade om olika måsten eller outtalade krav. Ni hittar det här. Den andra handlade om barnens allergi mot konstgjord citronsyra. Det hittar ni här.

Det känns rätt häftigt att det jag skriver faktiskt blir läst av någon annan. Oftast känns det inte så, då det sällan blir kommentarer på mina inläggen. Nu törs jag nästan inte skriva något. För vem vet vem som läser?

Kommentera gärna om ni läser något! Och var inte rädda för att säga mot!

Måsten hit och måsten dit

Livet är fyllt av måsten. Vi måste hinna så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Vi ska vara bra på så mycket. Barnen ska vara så perfekta. För barn måste vi ju också ha.

Allt ska följa senaste modet. Maten ska vara av restaurangklass även hemma. Huset ska vara inrett enligt de senaste inredningstrenderna. Bilen ska vara nyaste och dyraste modellen. Vi ska ha stuga, husvagn och ändå semestra utomlands. Kläderna ska vara av senaste snittet. Sminket ska vara det dyraste och man ska helst se ut som någon filmstjärna när man är sminkad. Leksakerna ska vara det som är inne nu.

Ni som träffat mej någon gång ser var jag är på väg. Ni andra får ge er lite till tåls!

Vi rusar genom livet för att uppnå så mycket, men ingenstans i det jag skrivit finns det viktiga. Det som ger livet sant värde och innehåll. Jag känner egentligen för att lämna det osagt, så att du som läser får fundera lite över vad som är det sanna värdet. För är det sanna värdet samma för alla?

Jo, det är det. Men det är svårt att förklara. Egentligen handlar det om att vi alla behöver stanna upp och fundera över vad som är viktigt för just oss. När vi hittat det viktiga så  vet vi vad det sanna värdet är. Det kan vara pengar som är det viktigaste, men det är faktiskt inte så vanligt. Det kan vara kärleken, familjen, vännerna, arbetet, fritiden, lugnet, vardagen, luften, marken, jorden…

Vad är viktigast för dej? Vad ger ditt liv det lilla extra?

 

Utmaningar

Ibland känns det som att jag inte riktigt ger rätt intryck när jag träffar andra människor. Jag tror jag ger intrycket av att vara en glad person med fötterna stadigt på jorden. Kanske jag ibland ger ett intryck av att vara lite tyst och tillbakadragen.

Från insidan känns det som att jag är en glad person som kan hitta på vad som helst. Det bubblar inom mej av krafter som jag inte släppt lös. Jag älskar att prata och träffa nya människor. Sen finns det nog mer bakom pannbenet än jag ger intryck av, men det använder jag på andra sätt istället.

Vissa försöker undvika förändringar och utmaningar, men jag söker efter dom. Jag känner att jag liksom lyfter lite när jag utmanar mej själv. Sen när jag klarat av utmaningen växer jag till en jätte.

Jag är uppvuxen med Jante och det är rätt skönt att försöka kasta Jante åt skogen. Mest gillar jag nog att le lite snett och räcka ut tungan som ett barn åt Jante. För jag vill, jag kan och jag törs!

Utmanar du dej själv? Testar du dina gränser?

Ett steg närmare företag

Idag var en viktig dag. Jag skulle på intervju för att bevisa att jag kan driva företag och att jag har en realistisk bild av den ekonomiska biten. Intervjun tog kanske 30 minuter. Sen berättade hon att hon skulle rekommendera att jag skulle bli beviljad starta eget stöd. Det kändes så skönt. Nu kan jag fokusera på vad jag behöver spetsa till innan starten. Ett stort steg mot att förverkliga en dröm.

Jobb,webbkurs, informationsmöte och migrän

Veckan har sprungit från mej. Det känns som att jag just stängde ögonen förra helgen och nu är ännu en helg slut. Men handen på hjärtat så gillar jag lite tempo, så lidandet har inte varit så stort.

Måndag var det stängningsdag på dagis, så barnen var med mej hela dagen. Felicias fötter har vuxit tre storlekar sedan förra sommaren så vi åkte och köpte skor åt henne. På väg hem åkte vi förbi makens jobb och lämnade hans jobbdator, som han hade glömt hemma.

Tisdag var kundmöte för att stämma av att en hemsidesdesign var på väg åt rätt håll.

Onsdag åkte både jag och maken iväg på Webbdagarna i Luleå. Det var en väldigt givande  dag. Det är skönt att få bekräftat att det jag tänkt och tyckt är det som faktiskt gäller just nu med webb och sociala medier. Nu kan jag fördjupa mej och lära mej mer.

Torsdag hade jag bokat möte med Tillväxtkontoret för att få information om mikrostöd. Ett ekonomiskt stöd för nystartade företag som är väldigt generöst och verkligen kan underlätta tillvaron för nystartade företag då det ofta ska ut mycket pengar i början, men det kommer inte in pengar i samma tempo.

Fredag var inte lika kul. Då slog migränen till med buller och bång. Illamående och huvudvärk. Det blev medicin och massor av koffein. Så lagom till fredagsmyset var jag som en människa igen.

Helgen har varit regnig och mulen. Vilket har passat migränen bra. Då slår den inte lika hårt.

Vi firade 2-åringen för andra gången. När vi fikade så  somnade hon i matstolen, så jag tog över henne i mitt knä så hon fick sova en stund. Det kändes som bebismys.

Nu laddar vi för en spännande vecka.

Lunkat kvarteret runt

Startat lördagen med frukost följt av en liten löprunda. Som pollenallergiker är det lite spännande om man inte känner sin kropp. Jag får inte bli för andfådd eftersom då kan jag inte ta medicinen om det skulle behövas. Det gör det lite krångligt när konditionen är obefintlig och det låter som om döden är nära varje andetag. Men det gick bra.

Det blev kanske inte så långt och jag tog inte ut stegen som jag borde, men det gick ändå bra. Ibland fick jag promenera 5 meter för att få ner andningen, men 5 meter är helt okej. Det kommer att bli bättre. Nu blir det spännande att se hur kroppen reagerar imorgon. Förhoppningsvis är det bara träningsvärk imorgon och inte någon annan värk.

Om kroppen svarar bra, så blir det nog ett corepass också i veckan. Tråkig träning, men nyttig för stabiliteten i kroppen. Sen kanske, kanske det kan bli ett yogapass också. Då har vi rörlighet, stabilitet och mjukhet på en vecka. Kanske veckan efter kan bjuda på Zumba, så är det komplett.