Arbeta gratis

av

Jag läser Petras blogg om att hon ställer höga krav på de hon arbetar med. Det tycker jag absolut att man ska göra. Jag har dessutom haft förmånen att få samarbeta med Petra och vet att hon ställer minst lika höga krav på sej själv.

Hennes inlägg fick mej att vilja lyfta något jag upplever och försöker ducka just nu.

Nätverkande och att bygga sitt varumärke
När man som jag just startat företag så strömmar det inte in uppdrag automatiskt. Det är mycket jobb innan ett uppdrag är i hamn. Jag arbetar i ett lugnt tempo och jag använder mina mediekanaler för att nå dit jag vill. Ingen annan vet vad jag kan utom just jag. Det gör att det är en lång väg från att själv veta till att någon annan vet. Jag påbörjade det här för över ett år sedan.

Att jag har få uppdrag innebär inte att jag har en massa tid över. Jobbar jag inte med något uppdrag så är jag ute och träffar folk. Jag nätverkar, skakar hand och är mitt vanliga trevliga jag. Det handlar om att jag bygger mitt varumärke.

Arbeta utan betalning
Nu till det jag försöker ducka. Det finns de som tycker att, eftersom jag har så lite att göra, så borde jag kunna ta på mej lite gratisjobb. Vi pratar inte korta gratisjobb, som tar lite tid. Utan gratisjobb som kommer att ta mycket tid och som kommer att vara svårt att komma från. Skulle jag tacka ja så skulle jag tacka ja till en tidstjuv. Någonstans finns det en attityd att jag ska vara tacksam att jag får göra gratisjobb. Skulle jag gissa omfattningen av det här, så skulle jag gissa på att det skulle ta en 25% av heltid. Alltså ungefär 10 timmar i veckan som jag skulle få lägga på min fritid.

För mej som bygger ett varumärke känns det jätteknepigt. Ska jag bygga ett varumärke att jag gärna jobbar gratis? Visst kan jag göra enstaka uppdrag utan betalning, men då handlar det om att jag efter uppdraget har något att visa andra att jag gjort.

Saker jag engagerar mej i och där jag, som Petra säger, räcker upp handen är en annan sak. Har jag inte engagemanget eller tiden, så räcker jag inte upp handen. Den här gången kommer min hand att vara sänkt.

Har du någon gång känt dej tvingad att ställa upp på något du egentligen inte velat? 

VAB med en gosig tjej

av

Det här är en snabb veckouppdatering. Inte så spännande att läsa alla gånger, men det är trots allt det vardagen består av; veckor.

Veckan har bjudit på VAB, VOB och flera deadlines. Imorgon hoppas jag att Aurora är frisk igen, men vi får väl se. Hon är snäll och på gott humör, så det är i väldigt mysigt. Idag har vi hunnit med en promenad, lite frukost och så Barbie. Snart ska Aurora få bada och plaska bort lite snor.

Idag har jag skickat iväg min första krönika. Om den håller måttet finns den publicerad i nästa veckas Västerbottens mellanbygd.

Imorgon ska jag göra min första intervju till en artikel. Det blir intressant att se hur det går. Tidigare har jag gjort intervjuer för lokalteve, men det är ju ett annat sätt att arbeta på. Det är kul att få möjligheten att göra nya saker och att andra personer tror på mej.

När jag får en stund ”över” ska jag sätta mej och utforma en hemsida, skriva en bidragsansökan och dricka kaffe.

Ha en skön torsdag!

 

När det blir allvar

av

Den senaste tiden har jag varit mindre nöjd med mej själv. Jag tycker att jag har varit för avslappnad och inte tagit tag i saker som jag borde. Det är nästan som att jag förväntar mej att jag ska misslyckas. Det finns inget som irriterar mej så mycket som när jag är den som sänker mej själv. Ska det vara så svårt att lyfta huvudet och trycka ifrån med fötterna?

Det handlar inte om att jag inte kan saker. För det kan jag. Jag vet inte alltid varför jag kan saker, men som regel har jag rätt bra koll. Oftast har jag så bra koll att jag försöker sänka mej själv med att påpeka för mej själv att jag inte kan en viss liten grej. Om jag vet att jag inte kan den lilla grejen, då finns det en rätt stor chans att jag kan leta rätt på hur jag ska göra och lära mej det. Eller hur?

Nu när det blir lite allvar med företaget känns det som att jag gör lite mer för att sänka mej själv. Kanske handlar det om den dolda ångesten för att misslyckas. Kanske handlar det om att jag inte bestämt mej. Kanske har jag ångest för att lyckas? Jag vet inte vad det är, men det stör mej.

Hur gör du när du upptäcker att du sänker ditt eget värde?

 

 

Familjehemsida

av

För ett antal år sedan var det inne att ha en hemsida för familjen. Den fungerade lite som familjens ansikte utåt. Den skulle visa den perfekta fasaden. Givetvis byggde maken en familjehemsida. Det var mest foton och den uppdaterades inte särskilt ofta. Nu är det dags att göra om sidan och den här gången är det jag som ska fixa till den.

Så nu funderar jag över vad sidan egentligen ska ha för syfte.Vem är intresserad av att besöka den? Svaret är att antagligen är det bara familjen som är intresserad. Men vad ska den då innehålla och vad är vettigt att lägga ut från familjens liv?

I min blogg delar jag redan med med av vad som händer i vårt liv. Ni som följt min blogg har antagligen upptäckt att jag inte gärna delar bilder på min familj. Dom delar jag hellre direkt till familjen istället. Så ett fotoalbum känns inte aktuellt på en hemsida. Ska man då skriva ännu en blogg?

Nej, jag tror det får bli en helt annan vinkling på sidan. Jag tror det blir fotobaserat, men inte på familjen. Vi får se vad det blir!

Har ni några förslag på vad som är intressant på en familjesida?

 

Nöjer du dej för lätt?

av

Ibland har jag känt mej nöjd med vad jag har och stannat upp. En fin man, söta barn, hus, bil, kläder på kroppen, mat på bordet och kärlek, massor av kärlek. Jag har ju det jag behöver för att vara lycklig. Varför ska jag försöka uppnå något mer? Jag har liksom varit mätt.

Men jag tror det är något mer. Jag tror det är lite Jante. Att om jag försöker uppnå mer kommer det att gå åt skogen och allt det jag har kommer att försvinna. Därför har jag nöjt mej med det jag haft.

Någonting hände mej under förra året. Något som fick mej att sluta vara mätt. Jag vill uppnå något som jag inte hade. Jag vill bryta mej ut ur ledet. Jag ville kämpa mot ett mål. Det här betyder inte att jag är missnöjd med det jag har utan bara att jag vill ha lite mer.

Vågar du ta steget från det bekväma till något okänt?

Ett nytt steg som ledarkrönikör

av

Mitt företag har tagit ett nytt steg. Från att nästan uteslutande arbetat med att göra hemsidor och Facebook kommer jag nu även att vara ledarkrönikör. Tidningen det handlar om är Västerbottens mellanbygd. En tidning som riktar sej till bygden mellan städerna Umeå och Skellefteå. Jag ska skriva krönikor med koppling till bygden och framförallt min hemort Bureå.

Jag erkänner att jag gillar tanken de har med en tidning som bara riktar sej till det området. Det känns som att bygden får ett större värde på det sättet.

Kom gärna med tips på vad som är på gång i Bureå!

Allergier än en gång

av

Det här kommer inte att bli ett underhållande inlägg på något sätt. Upplysande och lite gnälligt kanske, men inte underhållande. Om ni ska bjuda mej på middag någon gång kan det vara bra att veta, men annars…

Det känns inte som ett nytt kul ämne att ta upp, men vad gör man. Nu är det i alla fall inte barnen som är drabbade utan jag själv. Vete, potatis och sötmandel kan jag inte äta. Eller jag kan om det inte stör mej att ha magkramp, diarré och kallsvettas.

Friterad kyckling

Friterad kyckling

Så nu är det ännu mer läsande på innehållsförteckningar. Det får ju gå, men måste de skriva med så liten text? Jag funderar på att ta med förstoringsglas i snöre, så jag kan läsa vad det står.

Tintin rensas ut på grund av rasism

av

Dagens snackis på Twitter och i andra sociala medier är att Tintin rensas ut ur ungdomsbibliotekets hyllor i Kulturhuset i Stockholm. Anledningen till att Tintin inte får vara kvar är enligt Behrang Miri att Tintin är rasistisk och skapar fördomar hos barn. ”Tintin speglar en nidbild med ett kolonialt perspektiv. Små barn tar in det okritiskt.” Han säger att böckerna till exempel får barnen att tro att araber sitter på flygande mattor och att det skapar exotisering. Ni kan läsa artikeln här.

Men hur ska vi då göra med fantasyböcker? Där allt bara är påhittat? Om barnen då tror att det finns drakar och att drakar faktiskt kan flyga borde vi då verkligen tillåta de böckerna? Ska allt som barn läser vara sanning och inte ge en negativ bild av något? För om man ser det som Behrang Miri gör så skulle de tro på det de läser, eftersom de är så okritiska.

Jag tycker det här känns konstigt. Barnen har fantasi och kommer alltid att ha en fantasibild av hur olika saker fungerar. Det är vi som vuxna som måste ta vårt ansvar och förklara vad som är rätt och fel. Att skylla på böcker som skrivits för att spegla den tiden som var då. Det köper jag inte!

Nu ska de även undersöka om det finns fler böcker med utlänningsfientligt innehåll eller med homofoba inslag. Om bibeln finns kvar i hyllorna, så finns det nog risk att den hänger löst.

Jag kommer att läsa Tintin med mina barn, kommer du?

Man ska inte har roligt på jobbet

av

Jag fastnar ofta för uttryck jag hör. Ibland brukar man skämtsamt säga att man ska inte skratta på jobbet. Ofta följs kommentaren av ett skratt. Men för inte alltför länge sedan var det så i Sverige. Man skulle gå till jobbet och jobba. Roligt fick man allt ha på fritiden.

Det här sättet att tänka har speglat av sej på mej! Jag har i hela livet haft känslan att om jag har roligt på jobbet, så måste det vara något fel. Det har förstärkts när jag varit på arbetsplatser som tagit bort raster och där ledningen såg snett på mej när jag hade många toabesök under en dag. ”Du ska inte ha roligt på jobbet. Du ska jobba och tjäna pengar åt företaget!”

Nu har jag kastat all ekonomisk trygghet och hoppat rakt ut. Nu ska mina kunskaper bära mej framåt. Mina kunskaper som gör att jag har roligt på arbetstid.

Le och ha roligt på arbetet!

Tar sats

av

De senaste veckorna har jag sänkt mitt tempo och försökt hitta rutiner. Det finns flera anledningar till det. En anledning är att jag vet att om jag inte skapar mina rutiner finns det risk att olika delar i företaget kommer att bli lidande i framtiden. En annan anledning är att jag vet att när jag gasar kommer tiden knappt att räcka till. Jag letar helt enkelt efter balansen. Nu tar jag sats och försöker öka stegvis. Det är nytt för mej. Jag brukar trycka gasen i botten, men jag tror inte att det vore klokt just nu.

Kanske slösar jag bort värdefull tid, kanske använder jag den på bästa sätt. Vad tror du?