Tööööörsdäj

Magisk dag på alla sätt och vis. Började morgonen med en härlig skål fil och müsli och en jävla massa städning. Fil och müsli för att jag var hungrig och städning för att jag tydligen inte har någon form av kontroll på kroppen innan klockan 09.00. Skedhelvetet som låg i skålen fick agera katapult då mina armar inte kunde förmå sig att fungera som vanligt. De var ungefär lika slappa som Sylvester Stallones (helt jävla magiskt namn för övrigt) ena ansiktshalva och släpade efter diskbänken när jag tog ett steg åt höger. Och där, i all sin prakt, låg ett stycke rostfri sked och väntade på att få slunga iväg min frukost över hela köket. Så efter att ha gnolat, nynnat och trallat under fem minuters koncentrerad städning drog jag till skolan där Robban troget stod och väntade.

Snabbspolar till kl 13 nånting.

På väg ut från skolan går jag och pratar med min syster. Väl framme vid cykeln böjer jag mig fram, fortsätter prata medan jag låser upp, rätar på mig, lägger handen på vänster byxficka bara för att känna att den är tom, utbrister att min telefon är borta (!) varpå min syster, i andra änden, säger: – Men vad pratar du i då?

Som sagt. Tööööörsdäj. Nu ska jag läsa genomroliga c-uppsatser till opponeringen imorgon!

Och jag som hade tänkt att putsa fönster i dag

Här har det inte blivit många barn gjorda på sistone. Jag och Robban har den senaste veckan suttit inlåsta i hans lägenhet och filat på vår c-uppsats som så sakteliga börjat ta form. Att formulera syftet med skiten är ungefär det jobbigaste jag har upplevt sedan Fadde Darwich tog sin stand up-oskuld i tv för något år sedan. Vi satt i två dagar och diskuterade fram och tillbaka innan vi äntligen fick ner ett par rader som kändes som något vi kunde stå för. Däremellan har vi druckit ”rivigt” kaffe, kollat på South Park och ätit ICAs plocksallad till förbannelse. Bara upploppet kvar nu. Typ.

40 000 miljarder timmar senare

Inte för att någon bryr sig nämnvärt om min frånvaro här på bloggen men jag vill ändå ta tillfället i akt och förklara mig.

Jag har, ännu en gång, varit tvungen att formatera min hårddisk och därefter, ännu en gång, varit tvungen att göra en ominstallation av operativsystemet. Jag vet inte hur många gånger jag har förbannat detta stycke bärbar dator och framförallt Bill Gates ”banbrytande” gåva till världen, Microsoft Windows. Vilken jävla soppa det har varit den gångna veckan.

– MEN KOM IGEN NUUUUUU! Fungera då för fa-an! SCHNELL! kommunicerade jag.

– Var god uppdatera till Service Pack 1… kommunicerade min dator.

Så efter en jävla massa gigabyte av filer med namn som k54834953 kan jag nu få den att starta och åtminstone surfa the internets. Tyvärr är den slö så förbannat vilket gör att hela processen känns ganska meningslös eftersom det var den största orsaken till att jag tog mig an uppgiften från första början. Men tyst är den i alla fall. Dock inte tyst som i att den har slutat leva om utan tyst som i att ljudkortet inte fungerar. Skönt.

Men. Någonting gott har trots allt kommit ur tiden som har passerat sedan sist. Bland annat ett brev  från CSN som meddelade att jag jobbat lite för mycket (ett beteende som tydligen är belagt med straff) och därmed var berättigad att stå till svars inför återkravet från hell. Brevet innehöll också en notis om betalningsfristen och jag kan lugnt påstå att de inte direkt hade tagit i från tårna. Privata indrivningsfirmor med motorcyklar som största intresse hade fan skämts och dragit foten i gruset om de varit tvungna att presentera betalningsvillkoren.

Men allt är inte bara mörka moln på min himmel. Jag har rivit av en fet vårstädning bland mina skor och tvättat och putsat i ett rasande tempo. Jag tog faktiskt en bild på mitt arbete men nu säger datorn att jag behöver Service Pack 2 för att kunna installera panelen till iCloud (där bilden ligger och dammar i väntan på att jag ska köpa en Mac) så vi skiter i den bilden och gottar oss bara i det faktum att jag var jävligt duktig och har en jävla massa skinande skor.

Nä, nu är det nog dags att kika på dendäringa c-uppsatsen som ska vara klar om några veckor. På återseende.

 

Matblogg

Eftersom jag inte har kommit fram till vad den här bloggen ska handla om så blir det lite blandad kompott så här i början. Idag kör vi tema: Mat.

20120409-213558.jpg

Tyvärr kom jag på det här med matblogg efter att jag ätit upp allt men det som fanns på tallriken var potatismos, torsk och champinjoner. För övrigt är det intressant hur lättuggad mat seglar upp som favorit efter 30. Det var ju en sak när man hade mjölkisar men nu när man sitter inne på två tandrader som ska hålla minst 30 år vill man gärna inte nöta i onödan. Apropå mjölkisar, snacka om att slösa tid på fel saker när de ska borstas varje morgon och kväll. Helt sjukt egentligen att kidsen är svintaggade på se tänderna ramla ur käften med tanke på allt jobb det är med att borsta dem rena. Den riktiga reaktionen borde väl egentligen vara att gå med gaddarna till föräldrarna och ifrågasätta varför man ska borsta dem när de ändå trillar ut?