40 000 miljarder timmar senare

Inte för att någon bryr sig nämnvärt om min frånvaro här på bloggen men jag vill ändå ta tillfället i akt och förklara mig.

Jag har, ännu en gång, varit tvungen att formatera min hårddisk och därefter, ännu en gång, varit tvungen att göra en ominstallation av operativsystemet. Jag vet inte hur många gånger jag har förbannat detta stycke bärbar dator och framförallt Bill Gates ”banbrytande” gåva till världen, Microsoft Windows. Vilken jävla soppa det har varit den gångna veckan.

– MEN KOM IGEN NUUUUUU! Fungera då för fa-an! SCHNELL! kommunicerade jag.

– Var god uppdatera till Service Pack 1… kommunicerade min dator.

Så efter en jävla massa gigabyte av filer med namn som k54834953 kan jag nu få den att starta och åtminstone surfa the internets. Tyvärr är den slö så förbannat vilket gör att hela processen känns ganska meningslös eftersom det var den största orsaken till att jag tog mig an uppgiften från första början. Men tyst är den i alla fall. Dock inte tyst som i att den har slutat leva om utan tyst som i att ljudkortet inte fungerar. Skönt.

Men. Någonting gott har trots allt kommit ur tiden som har passerat sedan sist. Bland annat ett brev  från CSN som meddelade att jag jobbat lite för mycket (ett beteende som tydligen är belagt med straff) och därmed var berättigad att stå till svars inför återkravet från hell. Brevet innehöll också en notis om betalningsfristen och jag kan lugnt påstå att de inte direkt hade tagit i från tårna. Privata indrivningsfirmor med motorcyklar som största intresse hade fan skämts och dragit foten i gruset om de varit tvungna att presentera betalningsvillkoren.

Men allt är inte bara mörka moln på min himmel. Jag har rivit av en fet vårstädning bland mina skor och tvättat och putsat i ett rasande tempo. Jag tog faktiskt en bild på mitt arbete men nu säger datorn att jag behöver Service Pack 2 för att kunna installera panelen till iCloud (där bilden ligger och dammar i väntan på att jag ska köpa en Mac) så vi skiter i den bilden och gottar oss bara i det faktum att jag var jävligt duktig och har en jävla massa skinande skor.

Nä, nu är det nog dags att kika på dendäringa c-uppsatsen som ska vara klar om några veckor. På återseende.

 

Freitag macht frei

Värsta grymma fredagen. Började med att kliva upp och känna mig rätt ointresserad av det mesta så det löste jag med att äta lunch kl 10.30 och läsa om Breiviks rättegång. Sedan fick jag tummen ur och knatade ner på stan med en massa småmynt som jag tänkte växla in på banken. Tyvärr tänkte Swedbank tvärtom och byggde om istället så växelmaskinen var ej i bruk. Skam den som ger sig, tänkte jag med en rent Gunde Svansk syn på livet och gick till Forex och passade samtidigt på att avsluta ett konto där. Sedan kom Robban ner på stan och vi åt Schengens sämsta rullkebab, men som de artiga svenskar vi är tackade vi ändå för måltiden och gick därefter till HM. När jag kom hem slöt jag cirkeln och såg en helt värdelös dokumentär om Breivik som medförde att jag var tvungen att ringa till producenten och be om att få tillbaka min bortslösade timme. Det fungerade av någon anledning rätt dåligt så jag fick tröstäta en rätt kass pastarätt (som jag gjorde själv) istället och slösurfa på the internets.

Som sagt, värsta grymma fredagen…