Den tredje utbildningsdagen i Harare står det Hållbar utveckling på schemat. Vi var spända. Vi hade förberett utbildningspasset så gott vi kunde på hemmaplan men som målgrupper skiljer sig deltagarna här ganska mycket från att utbilda kollegorna på Umeå Energi. Här är förkunskaperna andra och det är andra frågor som ligger nära.
Vår målsättning var att deltagarna efter denna dag skulle förstå hållbarhetskonceptet och själva kunna värdera olika aktiviteter ur ett socialt, ekonomiskt och miljöperspektiv. Eftersom de andra utbildningsdagarna fokuserar mycket på olika sociala aspekter fokuserade vi på miljöperspektivet. När bilder på öken och översvämningar dök upp på presentationen hajade många till och började kommentera. En bild med ensamma åsnor som drog tunga lass med ved tolkade dem som att den andra åsnan måste ha dött, eller så har människorna där blivit för fattiga för att ha råd med två. Till skillnad från oss priviligierade som bor i norra Sverige kommer deras livsförutsättningar att påverkas direkt vid klimatförändringar. Nästan alla i gruppen är lantbrukare och är beroende av att kunna planera sin sådd, skörd m.m. efter regnsäsongen.
Vi presenterade även teknik för småskalig förnybar energiproduktion. Även här fick vi starka reaktioner. Småskalig biogasproduktion och effektiva vedspisar ville de ha direkt. Vad kostar dem? Hur får vi tag på dem? Att skaffa ved till matlagning är både kostsamt och arbetskrävande. Dessutom är eldningen ett hälsoproblem. Elspis är inte ett alternativ på landsbygden eftersom elnätet inte är utbyggt där. Efter en utfrågning visar det sig däremot att alla har tillgång till laddning av sina mobiltelefoner via solceller. Laddningsmöjligheterna är begränsade – ofta finns solcellerna med batterier i byaffären där man inte är ensam om att vilja ladda.
Avslutningsvis fick kvinnorna diskutera olika frågeställningar i grupper. Hur hållbart är det t.ex. att anlägga en golfbana på odlingsbar jordbruksmark? Resultatet av deras arbete var imponerande!
Förutom de intressanta diskussionerna kring energi, miljö och ny teknik (himmelriket för energi- och miljönördar som oss!) har vi idag även sjungit, dansat och delat ut kepsar. Vi har även fått förfrågningar om allt från barnböcker och barnkläder till datorer. I denna miljö är det påtagligt i vilket överflöd vi lever. Och tänk vad lite bredband, elnät och stabil kraftförsörjning skulle kunna göra för människorna på Zimbabwes landsbygd!
Imorgon är det den sista utbildningsdagen här i Harare. Det ska bli mycket spännande att åka vidare söderut med nattåget till Bulawayo men även sorgligt. Hur ska vi kunna få en lika fenomenal översättare som Chiko där? Fortsättning följer.
/Katarina Sjöström och Henrik Bristav (Umeå Energi)
