Sista dagen i Harare och tågresa till Bulawayo

Sista dagen i Harare började med att vi åkte med Nikalaus taxi ut till utbildningscentret för Assosiation of Womens Club. Vi fick som vanligt ett mycket varmt mottagande. Dagens tema var folkhälsofrågor. Vi avslutade med en utvärdering där vi fick mycket bra och positiv feedback. Något som var mycket uppskattat och angeläget var informationen om möjligheten att införskaffa spisar som drivs av solceller. Det är ett stort problem i Zimbabwe att de behöver ved till sin matlagning samtidigt som det på en del ställen nu är mycket svårt att få tag på ved på grund av bristen på tillgänglig ved. Det känns skoj och inspirerande att det med relativt enkla medel går att förbättra tillvaron i fattiga delar av världen samtidigt som det innebär en global minskning av koldioxidutsläpp. Det blev sedan gruppfoto och gemensam lunch innan vi skildes. Det känns som att vi har knutit en kontakt som kan innebära förbättringar. Vi fick även under utvärderingen höra att de mycket gärna vill att vi kommer tillbaka så fort som möjligt.
Efter att ha ätit middag och checkat ut från hotellet i Harare fortsatte vi projektet med att ta nattåget till Bulawayo.

Resan med ett zimbabwiskt nattåg var en minst sagt spännande upplevelse. Vi åkte första klass vilket innebar sovkupé i ungefär svensk liggvagnsstandard – kanske något mer slitet och med toaletter som lämnade en del att önska. Henrik, Owe och Dennis delade kupé med en fjärde man (Maod) medan Katarina och Sandra hade egen kupé. Maod var mycket intresserad av hur vi hade det i Sverige. Bland annat blev han förvånad när han fick höra att vi inte tillrättavisar våra barn med våld samt att vi inte tillåter månggifte.

I restaurangvagnen var stämningen hög och ölen billig. För de vita tjejerna i sällskapet kändes det dock trevligare att dricka colan i kupén istället. Efter bäddning och uppsättning av myggnät (Sandra och Katarina hittade tre myggliknande insekter och inbillade sig att de bar på malaria) somnade vi riktigt gott!

När tåget rullade gick det väl i 60 km/h, men ganska ofta stod vi också still… När vi vaknade var det fortfarande ett tiotal mil kvar av de 50 vi skulle tillryggalägga. Roligt att få se Zimbabwes landsbygd från tågfönstret med små runda hus med halmtak, åsnor, boskap och en och annan fotbollsplan. Solceller och mobilmaster såg vi också – vilka kontraster det är i detta land! Hela resan tog drygt 16 timmar i stället för de enligt tidtabell 12 timmarna. Detta innebär att tågets snitthastighet var 30 km/h, som att åka moppe ungefär. När det blir dags att åka tillbaka till Harare får vi nog se till andra alternativ än tåg för att inte riskera att missa flyget!

Nu laddar vi för nästa utbildningsinsats och ser mycket fram emot att träffa den nya gruppen!

VF Blogg AWC (1)
-Sandra Reinklou, Owe Person, Dennis Larsson, Katarina Sjöström, Henrik Bristav

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>