Resan till Bulawayo har redan avhandlats men själva staden bör ges en beskrivning. Befriande fritt från fula skyskrapor och en skön, avslappnad atmosfär. Breda boulevarder korsar staden men saknar Harares hysteriska trafik. AWC:s villa ligger i North End, ett lugnt villaområde. Frånvaron av höga murar med taggtråd, vilket var vanligt i Harare, skänker stället en trygg och öppen atmosfär. De tjugo kvinnorna från landsbygden runt Bulawayo är en härlig samling. När det minsta tillfälle yppar sig brister de ut i sång och någon börjar genast att dansa. Man förstår sångens kraft när man står mitt i denna formidabla kör av musikaliska damer. Man blir upplyft, upprymd och glad till en nivå man sällan upplever.
Man slås av både hur olika men ändå lika vi är. Vid mötet med människorna här får man en känsla av att vi redan känner varandra. Öppenheten och vänligheten är påtaglig. Olikheten består i hur vi har det. Landet styrs hårt av kulturella och traditionella regler där kvinnorna är förlorare. Vi i Sverige har vi mycket kvar att göra på jämställdhetsfronten, men här råder rena medeltiden i vissa avseenden. En del historier vi hört under vår resa är rent hårresande. Då kan en känsla av hopplöshet infinna sig. Hur kan detta jättelika hangarfartyg av kulturella traditioner vändas? Snabbt, innan nästa generation kvinnor låses in i äktenskap och hushållsplikter som i vissa fall påminner om slaveri? Känslan av att göra nytta är stark när våra kollegor håller föreläsning och workshop om demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet.
Optimism är nästa känsla när man träffar dessa kvinnor som genom sitt medlemskap i AWC har fått fart på sina liv, börjat tjäna egna pengar och fått en egen självständighet genom företagsamhet som de lärt i organisationen. Stoltheten lyser ur ögonen när de berättar om hur de tagit sig ur hopplöshet och och en overksam tillvaro för att starta egna små verksamheter och tjäna egna pengar.
Hållbarhet är helt klart av intresse och eftersom de flesta kvinnorna kommer från landsbygden har man klart för sig betydelsen av att minska avskogning och stoppa ökenspridningen. Effektiva vedspisar som kan minska vedförbrukningen med 60% verkar vara högintressant. Likaså mindre biogaslösningar och solceller. Nu återstår utmaningen att ta nästa steg. Fulla av intryck och idéer återvänder vi till Sverige. Känslan av att vilja göra mer är påtaglig.
Henrik Bristav och Katarina Sjöström (Umeå Energi)
