Buss till Harare

Bussresan tillbaka till Harare gick utmärkt. Både buss och bilväg mellan Bulawayo och Harare är i betydligt bättre skick än motsvarande tåg och järnväg… Cecil Rhodes skulle vända sig i sin grav om han visste hur hans kära räls fått stå tillbaka så de senaste årtiondena!

Att se Zimbabwes landskap genom bussfönstret var både väldigt vackert och sorgligt på samma gång. Det var sista gången vi fick njuta av träden, kullarna, jordbruksmarken och det magiska ljuset för denna resa! Imorgon hinner vi bara se Harares gator innan flyget tar oss hem igen.

Vackert och en smula sentimentalt var även utbildningsdeltagarnas adjö innan vi lämnade AWC-centrat. Sång, kramar, dans och lovord över dagarna vi spenderat tillsammans! Även Tohoko som jobbar för Olof Palmecentret i Sydafrika berättade för oss hur nöjd hon var med våra pass. Det värmde.

Imorgon åker vi alltså hem igen. Jag tror inte att det bara är jag som blivit förtjust i detta land. Längtar redan efter att återvända! Här finns hur mycket som helst att göra, och framförallt; fullt med engagerade människor som ser möjligheterna till ett mer demokratiskt, jämställt och hållbart samhälle!

/Katarina Sjöström (Umeå Energi)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *