Självkänsla.

Det här med självkänsla är nog inte alldeles lätt att sätta fingret på. Den varierar nog lika mycket som det finns människor. Min egen självkänsla bråkar jag dagligen med, även om jag haft över 28 år på mig att forma den.

Idag har jag och barnen tittat på gamla bilder, från det att barnen var nyfödda och fram till idag. Snart fyra år, fyra år som har ett brett innehåll med allt från lycka till olycka.

Jag får minnen och känslor om hur det var förr. Ibland var jag glad, ibland ledsen och väldigt ofta riktigt förvirrad.

Det bästa som har hänt mig är utan tvekan Alicia och Jennie. Att bli förälder har verkligen format mig. Självkänslan har nog stärkts lika många gånger som den har brustit. Jag antar att många, om inte alla föräldrar känner samma sak, att man är världens mest stolta människa samtidigt som man väldigt ofta känner sig frustrerad och otillräcklig.

Det är snart ett halvår sen jag och barnens mor separerade. En separation som var riktigt jobbig på många sätt och vis. Nu så här i efterhand så var det nog det bästa som kunde hända av många anledningar, men jag ska inte påstå att allt är bättre.

Många gånger känner jag mig väldigt ensam i ett litet samhälle där jag bara har knappt 5 år av rötter. Skyddsnät och social trygghet är betydligt mindre nu än förr.

Att det pratas är något man får leva med när man bor i ett litet samhälle, många gånger är det trasiga och olyckliga människor som pratar om sådant de verkligen inte har en aning om. Jag har inte klarat mig undan från rykten och rena lögner.

Det är skönt att jag idag, med bättre självkänsla än på väldigt länge mår bra och kan stå emot jobbiga situationer. Jag har underbara barn, helt fantastiska vänner och en familj som hela tiden finns där.

Men jag ska villigt erkänna att ibland så är självkänslan väldigt låg, då är det väldigt lätt att tänka i flyktbanor. Men livet är inte lätt, därför kan man inte göra det för lätt för sig heller.

Jag brukar förklara att livet just nu kan förklaras så här: ”klipp och klistra”.

Ni som står mig närmast, tack för all kärlek. Min kärlek till er är enorm!

Tänk så det kan bli.

Idag var jag laddad för att skriva flera riktigt vassa inlägg.

Nu när jag sitter här så blir det bara ”error”, fingrarna lyder inte och hjärnan tänker i omvägar. Jag hoppas att inspirationen återkommer.

Så länge så lyssnar jag på lite punkrock och dricker svart kaffe.

Lyssnar igenom gamla demoinspelningar.

Jag bodde i Gävle alla mina år i skolan (låg, mellan, hög och gymnasiet). I högstadiet bildade jag och några kompisar ett band som hette Fence52. Vi spelade snabb skatepunk och var inspirerade av band som Pennywise, Bad Religion och No Use For A Name.

Det var en del politik, vänstertexter, vegotexter och del tonårskärlek.

När jag gick ut gymnasiet flyttade jag ifrån Gävle, men vi spelade något år till tills arbete och annat gjorde att motivationen sakta tog slut.

Ikväll hittade jag våra två första demoinspelningar. Jag slås fortfarande över att vissa låtar verkligen håller hög standard.

Jag stämde även upp mina kära Squire från 80-talet (ej att förväxla med dagens skräp-Squire). Nu har jag suttit och spelat med och har ett sånt otroligt sug efter att börja spela igen.

Kanske är det en tidig åldersnoja, men jag längtar verkligen tillbaks till svettiga replokaler, ringande öron och adrenalinkickar från scenen.

Jag får drömma mig tillbaks lite under kvällen.

Fredag – funderingar.

Idag har Alicia och Jennie varit på undersökning hos folktandvården. Inga tandtroll och allt såg bara bra ut, så klart.

När jag satt i väntrummet så började jag fundera på det här med folktandvården och fri tandvård för barn och ungdomar, hur länge till har vi det så? Självklart ser jag att vi fortsätter att ha en bra tandvård i Sverige och jag skulle inte tacka nej till en utredning om hur vida det går att återreglera tandvården eller ej, det borde inte vara omöjligt.

Jag har skrivit en hel del både här och på min tidigare blogg om tandvård, apotek, skola, kollektivtrafik, järnväg osv.

Alla återregleringar kommer ju så klart att kosta en del pengar, där skattetabellen är avgörande. Jag tycker inte att man ska höja skatten bara för att, men om vi kan ändra samhället och göra det tillgängligt för alla så ser jag bara fördelar i en höjd skatt.

Det är dags för ett omtag i den svenska politiken, ett omtag där Socialismen får en betydande roll – det kommer att krävas om vi inte ska gå under i det klassamhälle som vi nu bara göder år för år, Sverige börjar bli otäckt.

Det vore nog intressant.

Här om dagen fick jag ett intressant erbjudande om att skriva krönikor i en medlemstidning. Första tanken var smickrande men samtidigt jäkligt skrämmande.

Vem skulle vilja läsa något som lilla jag i lilla Vännäs skriver?

Ju mer jag tänker på det desto mer skrämd blir jag, men även oerhört sugen och motiverad. Känslan är väldigt schizofren.

Jag tror att jag gör ett försök, antingen får det bära eller brista, så enkelt är det.

Jag är inte den bästa på att skriva, men har jag fått förfrågan så vore jag dum om jag inte tog chansen att skriva för en större samling läsare, det kan ju inte mer än gå åt helvete!

Så fungerar jag.

Nu ska jag komma igång.

Jag har lidit utav skrivkramp ett tag, varken blogg, texter, debattartiklar och dyl har kommit i den takt som det brukar. Men det har varit en kramp utav godo och lycka.

Nu börjar jag komma ikapp med det mesta.

Idag är jag dock hemma med sjuka barn. Jag tänkte skriva några ord om just det.

Som ensamstående förälder med tillsvidareanställning, skiftarbete, politiska och fackliga förtroendeuppdrag och med litet kontaktnätverk i ett litet samhälle så blir det ibland en del problem. Här spelar även en barnomsorg med begränsade tider roll.

Jag har en oerhört förstående arbetsgivare som har ställt upp för mig helt otroligt. Därför blir det extra jobbigt med hastigt ändrade förhållanden, så som sjukdomar, behov att vabba osv.

Mina barn har en underbar dagmamma som tillhör ett jätte bra arbetslag. Där är det heller aldrig några problem, det är bara tidsramarna som sätter förutsättningarna.

Politiskt kan det ibland bli svårt. Sammanträden som utannonseras i tid är det aldrig några problem att få ledigt med löneavdrag för. Värre är det med hastigt uppkomna sammanträden, då kan det vara svårt som fritidspolitiker att få ihop det övriga pusslet med arbete, ledighet, barnomsorg osv.

Men det är väl så här livet är, mer eller mindre. Ett evigt klipp och klistra och med en känsla av att aldrig bli riktigt hel och nöjd.

Lördag och klasskamp.

Redan lördag, hur kunde det gå så fort?

Den här veckan har innehållit 2 vändor till norr och massor av skratt och allmänt välbefinnande, nästan så att det är lite läskigt. Men ändå riktigt skönt.

Veckan som kommer innehåller nästan enbart politik och barnen, något skift ska jag även göra på Vännäs-bangård.

Mest av allt längtar jag till första maj, arbetarnas finaste högtidsdag – en dag som även är full av gemenskap och kamp. Jag har nästan skrivit klart mitt tal, att tala inför folk är roligt, jag är mest nervös att tala inför mina barn.

Alicia och Jennie följer även i år med i första maj tåget. Det är en viktig del i uppfostran, självklart kommer Alicia och Jennie att forma sina egna politiska övertygelser, men längs vägen så är det viktigt att lära och att få vara med.

Arbetarklassen har en välfylld historia, en historia som många föräldrar är allt för dåliga att berätta för sina barn, trots att de själva är en del av arbetarklassen.

Att inte berätta om arbetarklassens kamp och om klasskamp för sina barn är näst intill jämförbart med klassförräderi. Det är en viktig historia att berätta om.

Onsdag och funderingar på det där med religion.

Igår missade jag första mötet med budgetberedningen. Jag fick ett migränanfall direkt på morgonen och låg kvar i sängen i 9 timmar. Roligare kan man ha, det lovar jag.

Det är tur att vi har några duktiga tjänstemän som mailar ut det man missar, sen så finns det bra kamrater som kan återberätta en del.

Jag vet inte om min bordsgranne från kommunstyrelsen skojade med mig igår, men tydligen så ska nästa möte med budgetberedningen vara i någon kyrklig lokal.

Som jag tidigare har skrivit, på min gamla blogg, så är jag helt emot att politiken ska hålla sina möten, sammanträden, osv i religiösa lokaler. Det ska råda total religionsneutralitet och religionsfrihet i politiken och demokratin.

Jag hoppas inte att det behöver gå så långt så att det är nödvändigt att bojkotta budgetberedningen.

Kollektivtrafik.

Kollektivtrafik är vackert och den borde vara betydligt billigare om inte helt gratis?

Hela samhället vinner oerhört på en samordnad och effektiv kollektivtrafik, jag skulle gärna se att både buss och järnväg förstatligades igen.

Trevliga människor, bra musik i lurarna och en fantastisk miljö utanför gör resan riktigt behaglig.

Lördag.

Idag städar och tvättar vi en del, Alicia och Jennie tycker det är kul att städa, så länge pappa hjälper till. Vi har även haft tid för en massa soffmys.

Nu leker barnen på sitt rum och jag passar på att gå igenom materialet till budgetberedningen. Det känns lite mer tryggt i år att gå in i budgetberedning än vad det gjorde förra året, då var jag alldeles för färsk i det mesta.

Då vi inte har den största kistan i Vännäs så gäller det att vända på stenar för att se hur vi kan få loss medel till satsningar. Vi kan inte alltid bara köra på med samma kostym och tvingas spara, vi måste även våga satsa för att gå framåt.

Det finns några områden där vi absolut kan dra ner på kostnaderna, eller prioritera om vissa kostnader så att nya kostnader tar ut gamla.

Jag inser redan nu att vissa förslag kommer att tas emot med kall hand. Men vi får inte ge oss för det. Jag har förberett en motionsskrivning och en debattartikel, jag hoppas så klart att vi ska slippa använda oss av det, men om vi måste så är det absolut nödvändigt.

Jag sitter även och klurar på hur vi bäst ska kunna använda oss av ett partiskattesystem i partiföreningen, även där är det mina egna idéer som jag ska försöka få gehör för i partiföreningen.

Alla offentliga uppdrag ska vara tillsatta för en vilja att driva något, det får inte vara ett självändamål för att sko sig på arvoden.