Äventyret egenutgivning

Jag fick häromdagen från egenpubliceringstjänsten Booqla frågan om jag ville dela med mig av mina erfarenheter gällande egenutgivning. Följande poppade spontant upp i mitt huvud:

Att ge ut sin egen bok är en häftig upplevelse. Och ju mer man får möjligheten att vara delaktig i processen – desto personligare blir resultatet. Det är en njutning att vara med på det tåg som går från station skrivande till station utgivning, utan att hoppa av under resans gång.

Att ge ut en bok är ett äventyr.

När jag började skriva hade jag ingen som helst erfarenhet av bokbranschen. Mitt liv hade bestått av musik och inget annat än musik, men plötsligt en dag stod jag där, lätt handfallen, som ett livs levande frågetecken. En misslyckad operation hade tagit sångrösten ifrån mig.

Kreativitet dör som bekant inte, den finner istället nya vägar. Och det tog inte lång tid förrän mitt tonspråk byttes till skriftspråk. Jag började helt sonika att skriva. Men att spränga den näst intill ogenomträngliga betongmuren till ett bokförlag är en bedrift, och få lyckas med konststycket.

Jag fick nobben av samtliga förlag när min första bok Kan någon ta ett snack med mina uppnosiga blåsippor? ” var klappad och klar. Boken var väldigt annorlunda, någon kulturskribent kallade den för en ”punkbok” och jag tror helt enkelt att man inte vågade satsa på en så udda bok skriven av en så okänd författare, vilket var helt förståeligt. Återstod alltså att utveckla vårt skivbolag till att även innefatta bokutgivning.

Så skrev jag bok nummer två. Själalycka är en rolig och högst livsbejakande bok om döden. Den ville två olika förlag publicera, men jag valde ändå att göra det själv just av den anledningen att jag vid den första bokens tillkomst hade upplevt skapelseprocessen så spännande och intressant. Dessutom ville jag ha full kontroll över alla faser. Och över pengarna.

Mitt tredje projekt bestod av att formulera texterna till min makes fotobok Jan Allan minns sitt femtiotal, en 2 kg tung bok som gavs ut på Brombergs förlag. 2500 böcker sålde slut på 2 månader. Men Brombergs vågade inte satsa på en ny upplaga. De fasade för att behöva ligga med lager, något som ju innebär stora kostnader för förlagen. Efter ett knappt år tog vi saken i egna händer och gav ut den igen, på eget förlag.

Så var det dags för ännu en egen bok, nummer fyra. Den försökte jag egga Brombergs att ge ut, men trots att de lovordade innehållet trodde de inte att det skulle gå att sälja boken och heller inte prissätta den, då den är ganska tunn.
Men tji fick Brombergs. Jag gav ut även den boken själv och den blev en stor framgång. Den fick stort genomslag i tv och radio, och ett femtontal tidningar skrev om boken.Jag såg något i dina ögon, mamma handlar om min mor och hennes demenssjukdom. Jag hade långt innan boken kom ut bloggat en hel del i ämnet och har över 140.000 läsare på bloggen, vilket givetvis har hjälpt till. Jag bloggar dels på min hemsida, dels på Västerbottens Folkblad. Jag medverkade också i SVT:s ”Dokument Inifrån” där man uppmärksammade hur man ofta kränker gamla och sjukas mänskliga rättigheter.
Jag har nyligen utsetts till ambassadör för Alzheimerfonden, vilket är en direkt följd av mitt skrivande, och jag föreläser och läser ur mina böcker, runt om i landet. Det bästa sättet att sälja en bok är att vara ute i olika sammanhang och helt enkelt stoppa den i händerna på läsaren 😉

Visst har jag haft hjälp av att vara en offentlig person, om än inte känd inför en bred allmänhet, men mina uppdrag inom kulturen har gett mig ett stort nätverk, och jag har också blivit ett namn genom mitt bloggande. Att sticka ut huvudet från ingenstans är förstås inte så lätt. Men allting går bara man är kreativ, outtröttlig och låter det ta sin tid …

Detta var min bakgrund. Vad ska man då tänka på som egenutgivare?

Mitt viktigaste ord i sammanhanget är; Kvalité.

Inget hafsverk. Noggrannhet, kärlek till sitt skrivande och ambitionen att texten ska få den inramning som den är värd. Mitt mål har varit att göra så vackra böcker som det bara går, med så få korrekturfel och övriga brister som möjligt. En mycket stor noggrannhet vad gäller indrag, nya stycken samt genomtänkta bilder, illustrationer … Omsorg om helheten är A och O. Det ska vara en njutning att hålla boken i sin hand.

Så här gör jag:

Jag skriver så det glöder. När manus är färdigt kontaktar jag en redaktör som jag har förtroende för. Hoppa aldrig över det steget. Hur duktig man än är, bör man få en genomgripande genomgång av någon som kan sin sak och som ser det med andra ögon. Lyd redaktörens råd.  Det är mitt råd. Och ta en ordentlig diskussion om de ändringar som föreslås och de eventuella brister som redaktören påpekar. Skriv om manus enligt vad ni kommer fram till. Och låt det ta sin tid.

Därefter är det dags för korrekturläsning, något man inte heller klarar själv. Hjärnan lägger till och drar ifrån, alldeles på egen hand, så någon utomstående måste gå igenom texten eftersom man själv ofta missar felen.
Jag har dock ibland meningsutbyten med korrekturläsarna. Vi kan ha lite olika åsikter men det är en diskussion som är nyttig för båda parter. Jag har ett alldeles eget språk som gör att jag, som ett exempel, inte alltid sätter kommatecknen enligt reglerna. Det är det där med andningen, rytmen, fraseringen … I det fallet är jag bestämd. Som musiker är jag ett med både melodin och rytmen i en text. Författaren bestämmer, men resonemanget och bollandet är för mig en viktig del i arbetet. Jag tvingas till reflektion, och att medvetet ta ställning för och emot mitt eget sätt att skriva är av stor vikt för mig.

Då manus är färdigt traskar jag iväg till min begåvade vän Carina Söderberg som är grafisk formgivare. Hon läser och tycker till. Det är en nödvändighet att formgivaren gillar texten, annars kan vederbörande inte göra en så fin bok, det är min övertygelse. Utan en formgivares känslomässiga engagemang blir det inte lika bra. Hennes lust inför uppdraget gör det lättare att ge texten den rätta inramningen.
Hon lägger in texten i sitt dataprogram, gör ett förslag gällande form och typsnitt, och sedan går vi successivt igenom sida för sida för att resultatet ska bli enligt våra intentioner. Varje ord, varje rad gås igenom, bladvändningar, radavstånd, avstavningar etc. Varje detalj synas. Om och om igen …
Vi diskuterar också fram den yttre formen; format, papper, färg, texter på eventuella flikar, baksidestext … Och till slut får framsidan och titeln mogna fram. Jag rådgör om vilken typ av information som bör stå på omslaget.  Baksidestexten ska ge en bra bild av innehållet och samtidigt vara säljande. Där måste man tänka till både en och tre gånger.

Välj ett tryckeri med gott renommé, för vem vill ge ut en bok som inte blir som man har tänkt sig? Be att få ett provtryck, särskilt om boken innehåller fotografier eller illustrationer. Min formgivare gör sitt arbete i InDesign och jag har låtit henne sköta kontakten med tryckeriet för att det inte ska kunna bli något fel vad gäller den tekniska delen. Det är lätt hänt i dagens digitala värld.

Varje gång jag väntar på att en bok ska komma från tryck, drömmer jag mardrömmar om att allt ligger fel, varje bild, varje bokstav, allt har hamnat upp-och ner och bak- och fram. Men att en dag plötsligt stå där med boken i sin hand och ta del av ett förväntat och perfekt resultat, är euforiskt.

Avigsidan med att ge ut en bok själv är att man inte har hjälp med marknadsföringen. Men jag har, som jag skrev tidigare, ett stort nätverk och många läsare på min blogg, vilket har hjälpt mig. Första gången bjöd jag in till en stor bokrelease i mitt hem, med över 120 personer, vilket fick igång försäljningen.
Men – det är svårt och jobbigt och trist att behöva skryta om sig själv och beskriva sin förträfflighet som författare.
Man kan förstås anställa en agent om ens ekonomi så tillåter.

Att ge ut en E-bok är förstås enklare. Men många moment är ändå desamma och man får aldrig någonsin tulla på noggrannheten.

Ovan nedpräntade råd och tankar är komna ur en ganska så nyutsprungen författares hjärna.

Med förhoppning om att mina råd kan vara till hjälp och stöd.

Ann Allan

 

Författare, föreläsare, bloggare, producent, sång- och pianopedagog, kulturambassadör, ambassadör för Alzheimerfonden, ordf i Monica Zetterlunds Minnesfond.
Hemsida och blogg: www.annallan.se
Mailadress: [email protected]
J.A.M. Produktion AB, Askrikevägen 34, 181 46 Lidingö

 

.

1 kommentarer

  1. Jag har fått många positiva reaktioner på den här texten, direkt till min mail och på Facebook. Inte minst av författare. Det gläder mig att den varit till nytta.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *