14 000/kvm för lägenhet – i Umeå

VästerbottensKuriren avslöjade förra helgen att Bostaden planerar att sälja ut närmare en tiondel av sitt bostadsbestånd. Det är en affär på 1,2 miljarder och kommunfullmäktige ska ta beslut om affären endast en vecka senare. Det handlar om en miljardaffär som berör hyresgäster och kommuninvånare, men många känner sig överkörda på grund av bristfällig debatt, information och insyn. Kritik riktas nu mot de politiskt ansvariga för att beslut fattats utan demokratisk förankring och krav på folkomröstning ställs.

Den snabba processen kritiseras för att ”ha kantats av mygel, undanhållande av information och överraskningsmoment”. Varför har det varit så litet information kring denna miljardaffär? Undanhållande av information är som bekant en härskarteknik och ovärdigt en kommun som vill ligga i framkant. Demokrati förpliktigar så hur ser kommunens värdegrund ut? Ja, inte på papperet utan i praktiska handlingar?

Nästa fråga är om anbudsförfarandet har varit öppet eller om man begränsat det genom särskilda regler för vilka som kan få köpa. Ställer man i köpeavtalet specifika krav på köparen, t ex att man inte får göra om beståndet till bostadsrätter, sälja fort för att tjäna snabba pengar, utföra omfattande underhåll för att kunna höja hyresnivåerna i Umeå m m?

På Heimstadens (tilltänkt köpare) hemsida framgår att köpesumman innebär ett pris på 14 000 kronor per kvadratmeter för beståndet. Hur kom man fram till det priset? Har umeborna klart för sig hur uppseendeväckande låg köpeskillingen är? Det är mig veterligen länge sedan kvadratmeterpriset för en bostadsrätt i Umeå var så lågt. Hur många befintliga hyresgäster skulle inte kunna tänka sig att köpa sin lägenhet för det priset om Bostaden istället förvandlade den till bostadsrätt? Också många privata fastighetsägare i Umeå torde vara villiga att betala 20 000 per kvadratmeter eller mer. Så varför prioriterades Heimstaden?

Bostaden säger sig nu behöva stärka sin kassa. Har det hänt något dramatiskt på senare tid när det gäller bolagets soliditet? Eller beror det möjligen på att kommunen tar ut för hög avkastning ur bolaget för att slippa höja kommunalskatten? Oavsett bakgrund verkar det minst sagt märkligt att inte se till att få ut mer.

Bostaden har i åratal varit hyresdrivande och hållit uppe hyresnivån i Umeå, något privata fastighetsägare farit väl av. Det borde rimligen innebära att Bostaden har en bra ekonomi, som inte kräver akuta åtgärder. Så varför detta hemlighetsmakeri och hastiga och illa förankrade säljprocess? Det är faktiskt umebornas skattepengar som varit med och byggt upp Bostaden. Men vem bryr sig om väljarna när det inte handlar om allmänna val?

Jag var för rätt länge sedan vice ordförande i Bostaden AB och försökte då att få gehör för en försäljning av delar av Bostaden, eftersom de var hyresdrivande och alltför dominerande på hyresmarknaden i Umeå. Jag välkomnar därför försäljningen, men jag är kritisk till hur processen skötts. Finns här en hund begraven?

Det känns riktigt ’obra’ att ett kommunalt bolag ägnar sig åt hemlighetsmakeri i syfte att hålla ’folket’, d v s politikens uppdragsgivare, utanför. Det urholkar demokratin och förtroendet för de styrande. Politiken är som bekant en förtroendebransh.

Jag misstänker att Bostadens agerande har sina motsvarigheter i andra kommuner. Inte sällan har Uppdrag Granskning förtjänstfullt avslöjat detta. Varför blir vi inte mer upprörda när sådant avslöjas i våra egna kommuner? Och varför får de politiskt ansvariga och antastliga val efter val toppa vallistorna?

Eftersom jag varit politiskt aktiv i Umeå har jag insyn i hur detta kan gå till. För att säkra förstaplatserna på en valsedel ser man till att omge sig med lojala medlöpare som i utbyte mot sin lojalitet belönas med politiska uppdrag efter valet. Jag slår vad om att samma ’recyclade’ umepolitiker även nästa år kommer att toppa listorna oavsett parti. Visst är det ytterst anmärkningsvärt att universitetsstaden Umeå inte har fler förmågor som kunde nomineras till toppositioner? De ev nya namn man nominerar inför ett val hamnar långt ner på listorna som klädsam utfyllnad.

Alla torde idag veta att personvalets spärrar inte innebär någon riktig chans att kryssa sig förbi övr på valsedeln. Vem hade trott att den politiska eliten i Sverige skulle införa ett valsystem som hotar deras politiska yrkeskarriär och säkra försörjning? Förr fick man åtminstone stryka kandidater man ogillade, men också den chansen är idag borta. Personvalet har visat sig vara en säkerhetsspärr som gynnar de ’insuttna’ och inte en möjlighet för nya kandidater att ta sig in i politiken. Undra på att många vänder politiken ryggen!

 

2 kommentarer

Lämna ett svar till Hans Nilsson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *