Väljare, behövs dom?

Jakten på Makten XXIII

Nytt provval, nya bedrägerier

Sommaren 2005 närmar sig. Om ett par månader är det åter dags för provval i partiet. Ante ler när han tänker på provvalet fyra år tidigare. De hade med mycket möda och stort besvär och med nöd och näppe klarat sig från att avslöjas. I detta provval ska ingen kunna upptäcka något trixfix. Därför har han in i minsta detalj planerat hur det här provvalet ska manipuleras.

Mycket av det han planerat och genomfört i förra provvalet går att använda igen, men för att kringgå de nya regler som avslöjandena kring förra provvalet resulterat i, har han lagt ner en hel del tankemöda och tvingats göra vissa förändringar. Han är tacksam över att även de nya reglerna ger utrymme för kreativa lösningar.

Det är viktigt att ha full kontroll över alla led och nyckelpersoner, men kontroll är en av hans verkliga styrkor. Han har investerat mycket tid och energi i att lägga upp strategin och taktiken. Nu är det dags att kalla ihop resten av Hux Fluxklanen för att gå igenom hur det stora provvalsracet ska genomföras. Han ser fram emot att testa sin plan på de andra.

Klanen samlas och Ante presenterar belåtet sitt upplägg.

-Nu gäller det att rekrytera så många Ungpartister som möjligt under sommaren, så jag har bestämt att vi ska vara med på alla marknader i regionens städer och större orter. Klas Ström kommer att se till att pålitliga Ungpartister raggar alla ungdomar dom möter, säger Ante.

-Jaha, och hur ska vi få ungdomarna att gå med i partiet? undrar Allan.

-Vi gör väl som i förra provvalsrundan, föreslår Ted.

-Nja, bara delvis, svarar Ante. Först ser Klas till att organisera några pålitliga Ungpartister på varje ställe. Dom får med sig godis, partipins och nyckelband. När nån är villig att bli Ungpartist, får dom lite av godiset. När dom lämnat sina namn och personuppgifter, registrerar vi in dom. Som vanligt tar vi inte ut nån medlemsavgift – den tian betalar vi ur våra egna fickor. Det är en löjligt liten insats i förhållande till dom pengar vi själva kommer att tjäna, när vi intagit våra politiska poster. Innan dom försvinner, skickar vi med dom en inbjudan till årets röjparty, som jag och Klas har planerat att vi ska ha i början av hösten, samtidigt med provvalet. Samma typ av röjparty ska ordnas på alla större platser i regionen. För att komma med på partyt måste dom ha med sig valsedlarna till provvalet och under kvällen får dom veta hur dom ska fylla i valsedlarna, alltså att dom bara ska rösta på en enda kandidat på varje valsedel. Innan dom går hem, måste dom lämna valsedlarna till oss. Skulle nån ändå ha fyllt i valsedlarna fel och inte röstat på oss eller på fler än oss, byter vi ut dom valsedlarna till nya som vi skriver. Sen sätter vi på frimärken och postar dom till partistkontoret, helt i enlighet med reglerna.

-Ja, och om dom inte vill fylla i valsedlarna måste dom ändå lämna ifrån sig valsedlarna, innan dom går hem. Annars får dom betala för att ta sig ut, fyller Ted i.

-Lysande. Jag gillar det upplägget, säger Allan. Kreativt att ta betalt för att dom ska få slippa ut. Om dom inte lämnar sina valsedlar förstås. Annars brukar vi ju kräva att dom går med i Ungpartisterna för att dom ska få komma in på partyt. Men vi måste vara lite försiktiga, för vi fick göra om ett provval i början av min politiska karriär för att två av oss kandidater gick runt med valsedlar och väntade medan medlemmarna fyllde i dom. Det är inte tillåtet att göra så. Otillbörlig påverkan eller nåt sånt tror jag det kallas i lagen.

-Lagen? Värst vad du helt plötsligt blivit laglydig, säger Ante sarkastiskt.  Med tanke på allt som hänt här i våra provval under dina år i björkstapartisterna är det ett under att ingen gjort revolution. Tur att det inte ligger för oss Partister att göra revolution, för då hade vi förpassats till nåt arbetsläger i arkepelagen för länge sen.

-Men om vi inte lyckas få ihop lika många poäng som förra gången, hur gör vi då? frågar Ted oroligt. Det blir hårdare kontroll den här gången. Såg ni inte att partihögkvarteret gick ut och bjöd in dom övriga partierna till samtal om valfusk? Hur vågar dom med tanke på vad dom vet om vad som hänt både här och där i partiet?

-Det är klart att vi får ihop många poäng även den här gången, avbryter Ante. Tror du inte jag har full koll? Du kan känna dig helt säker på att jag inte har lämnat nåt åt slumpen. Vi kommer att få lika många poäng som i förra provvalet. Det har jag sett till.

-Har vi valkuvert kvar sen förra provvalet? undrar Allan.

Ante ler belåtet. Han känner sig stolt över att vara så smart och förutseende och njuter när han svarar:

-Självklart. Jag har sett till att vi har en hel bunt av olika provvalskuvert kvar från förra provvalet och från årets kyrkoval. Om det däremot skulle fattas valsedlar, är det svårare att göra som förra gången. Då använde vi kopiatorn till att trycka upp alla valsedlar. Det var ingen som tänkte på att vi tillverkat egna valhandlingar då. Ja, förutom Katarina Ström förstås, men hon vet ju vad hon riskerar, om hon säger nåt. Den här gången skickas alla provvalshandlingar ut direkt från Stockholm, men jag har skaffat mig en del värdefulla centrala kontakter och sett till att jag kommer att få en rejäl extra bunt valsedlar, som vi kan använda. Ingen kommer att misstänka nåt.

-Utom Rhenman förstås, men han är paranoid, påpekar Allan. Säkerhetskonsult! Ha! Rättshaverist är vad han är! Honom fixar jag. Vi lyckades ju se till att han inte kom nån vart, trots att han upptäckte och avslöjade hur vi fixat förra provvalet. Det är bra med kompisar på strategiska positioner högt upp i partiet, grabbar.

-Den här gången ska alla valsedlar skickas till en postbox och det gör det besvärligare för oss, invänder Ted. Vi kan inte byta ut valsedlar som förra gången, eftersom dom ska skickas direkt till ett postfack istället för att lämnas in på partistkontoret. Därför kan vi heller inte se vilka medlemmar som röstat och själva rösta åt alla medlemmar som inte röstat. Dessutom kan vi inte låta röster försvinna, om vi ser att fel personer fått för många röster. Det gäller alltså att försäkra oss om så många röster som möjligt redan innan provvalet.

-Allt det där har jag redan tänkt på, säger Ante. Det finns andra säkra sätt att fixa röster. Jag har sett till att jag kommit över en färsk medlemsförteckning och en förteckning över alla som var medlem i partiet den sista december 2004. Dom medlemmar som försvunnit sen den sista

december ifjol har jag prickat av för dom får ju rösta fast dom inte betalat nån medlemsavgift i år. Om dom inte längre är medlemmar, lär dom heller inte komma på tanken att rösta, så deras röster kan vi använda först. Skulle det inte räcka får vi gå igenom kopian jag fixat av röstlängden från förra provvalet och kontrollera vilka medlemmar som inte röstade då. Dom röstar knappast den här gången heller, så deras namn och röster kan vi också använda.

Sen kan vi kanske ta en liten rövare, när det gäller nya medlemmar, men vi får inte låta nån rösta två gånger, som vi råkade göra förra provvalet. Och tänk för Guds skull på att inte använda samma penna och handstil på alla valsedlar! Kommer ni ihåg vilket helvete vi fick, när nån upptäckte att vi fyllt i så många valsedlar med grön penna i förra provvalet? Herregud, där kunde våra karriärer ha tagit en ände med förskräckelse! Vilken osis att vi lyckades upptäcka dom och rensa bort dom, innan vi tillät Sonesson att granska provvalet! Och att vi kom på att genast bränna alla kuvert med förfalskade namnteckningar! Vilket djävla liv det skulle ha blivit annars! Det hade vi då inte kunnat kalla för personkonflikt!

De känner sig riktigt upphetsade, när de tänker på allt rabalder och hur nära ögat det varit att de åkt fast.

-Ted, du får se till att kopiera upp ett hundratal extra valsedlar, som vi själva i förväg fyller i och tar med till röstsammanräkningen, fortsätter Ante. Dom använder vi när medlemmar röstat på ’fel’ kandidater. Eftersom jag, du och Klas är dom som ska räkna björkstarösterna, byter vi lite diskret ut valsedlar, där ’fel’ kandidater fått poäng och ersätter dom med valsedlar, där samma kandidater är kryssade istället för poängsatta. Då blir dom valsedlarna ogiltiga. Vi kan byta ut valsedlarna när dom andra går ut och dricker kaffe. Det tar inte lång stund, om vi hjälps åt lite diskret. En av oss stannar bara kvar i rummet och ni andra två ser under tiden till att prata och uppehålla dom övriga, som är på väg till köket och kaffet.

-Men väcker det inte misstankar, om så många valsedlar är fel ifyllda? Det har ju aldrig hänt förut, frågar Ted skeptiskt.

Och? Hur ska vi kunna veta varför det blivit så? Och ingen kommer att vilja eller våga utreda det ändå, svarar Ante leende.

-Kan inte jag fixa en massa nya personer till partiet, som jag gjorde till förra provvalet? föreslår Allan. Nu är det ju förbjudet för medlemmar utanför länet att rösta, men det är lika lätt för er att skriva in en massa länsbor. Dom kommer aldrig att få veta att vi gjort dom till Partister och använt deras röster i vårt provval. Blir det bråk och granskning är det bara att blåneka och hänvisa till sekretess och personuppgiftslagen. Medlemsregistren är ju grundlagsskyddade. Hjälper inte det, tar vi till personkonflikt igen. Då är det garanterat ingen som bryr sig. Det funkade klockrent förra gången.

-Jaså, det tycker du. En sak är säker, den här gången får du i såna fall själv hantera medierna, utbrister Ted och Ante med en mun.

-Självklart. Politik handlar om att synas och all media är bra. Efter ett tag kommer ingen ihåg vad saken gällde. De minns bara namnet och det är precis det jag utnyttjar, svarar Allan segervisst.

-Det behövs förresten ingen tvångsinskrivning av medlemmar den här gången. Vi fixar ändå ihop alla dom röster vi behöver med hjälp av alla Ungpartister, säger Ante övertygande.

-Då ser Ante, Klas och jag till att några pålitliga Ungpartister rekryteras runtom och så kör vi så här, säger Ted.

-Lysande, utropar Allan. Jag kunde inte ha tänkt ut det bättre själv. Föreställningen kan börja. I can hardly wait!

Partiet, som lovat att bekämpa fusk och jaga fuskare, är så upptaget av att bli hela Sveriges parti, att ingen har tid att se, hur en odemokratisk makthungrig minoritet håller på att ta över en demokratisk maktlös majoritet.

-Det behövs egentligen inte några medlemmar eller väljare för att vinna val, säger Ante. Hela valprocessen går att klara av internt i partierna. Det skulle dessutom spara in en massa pengar och arbete. Jag planerar att lägga fram en partimotion om det till hösten. Andra partier kommer säkert som amen i kyrkan att följa efter oss. Varför krångla till det med väljare när det går lika bra utan? Att tjäna pengar är vårt mål, inte att tjäna väljarna.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *