Myndigheten för Sol & Bad

Dan Eliasson har gjort det igen. Dessutom igen och igen och igen. Efter varje flagrant misslyckande som generaldirektör eller högste chef för en myndighet har han ’återvunnits’ och drabbat en annan myndighet med sitt ifrågasatta och undermåliga chefskap.

Hans meritlista är lång, listan över hans kapitala misslyckanden som myndighetschef ännu längre. Oavsett vilken höjdarposition han får, ifrågasätts och förföljs han av kritiska, orättvisa och inkompetenta medarbetare och människor. Till råga på eländet får Jimmy Åkesson i TV-debatter den känslige Eliasson att kräkas, något som han bl a torgförde på en tweet i en TV-soffa 2014.  Inte ens hans ofta förekommande hänvisning till den s k Värdegrunden, el Visionen, tycks ha lindrat hans kval el hejdat honom fr att offentligt ta heder och ära av en demokratiskt vald politiker.

Men är det inte litet synd om den politiske broilern och myndighetsmarodören Dan Eliasson? Aldrig blir han uppskattad efter förtjänst, oavsett på vilken topposition han placeras. Alltid ifrågasatt och förföljd av negativa, obegåvade och okunniga människor, inte minst bland sina egna undersåtar, som varken förstår el förmår att uppskatta hans dysfunktionella arbetssätt och bristande ledarskap.

I början av 2000-talet var Eliasson statssekreterare på justitiedepartementet. När den första Alliansregeringen tillträdde hösten 2006 var Eliasson t f bitr chef vid Säpo och ansvarig för analys- och underrättelseverksamhet. Också hans sätt att sköta det jobbet medförde kritik och misstroende. Göran Lambertz, dåvarande justitiekansler, larmade 2007 t ex om att Eliasson försökt få honom att sluta kritisera rättsväsendets brister.

Men Alliansregeringen lät sig ingalunda avskräckas utan utnämnde 2007 Eliasson till GD för Migrationsverket (’Migränverket’). Där införde han LEAN-modellen (The Toyota Way), som syftar till att ”skapa värde för kunden”, vem det nu var. Förutom lagar och regleringsbrev skulle också en värdegrund, som han kallade Visionen, styra verksamheten. Under Eliassons chefskap ökade antalet beviljade uppehållstillstånd med 14%. Istället för att lyfta verksamheten sänkte Visionen den, något som bidrog till asylkrisen 2015.

Den andra Alliansregeringen hade fortfarande fullt förtroende för Eliasson och utnämnde honom 2011 istället till GD för Försäkringskassan. Varför var Ruinfeldt och Alliansen så angelägna om att ta hand om denne myndighetsmarodör med partibok i såssarna och med ett väldokumenterat dåligt rykte? Också på FK infördes Visionen, men personalen var tydligen inte entusiastisk över den nye GD:n; deras förtroende för honom sjönk på ett år från 68% till 26%. En av hans största ’bedrifter’ på FK var att radera miljontals email, som skickats mellan de 13 000 som jobbade där. De interna utredarna kunde därmed inte längre använda FK:s epostsystem för att avslöja brott och missförhållanden. Hur var detta möjligt?

När man väl hamnat på topp är det tydligen helt OK att missköta sitt jobb och ändå få nya prestigefyllda uppdrag. 2015 utnämnde den rödgröna regeringen honom till rikspolischef, trots att han saknade polisutbildning, ett tecken på att såssarna anser att rätt partibok är viktigare än rätt kompetens. Hans uppdrag var att genomföra den stora polisreformen och slå ihop 21 olika myndigheter, ett svårt uppdrag även för en person med rätt kompetens och goda ledaregenskaper.

Hans insatser som rikspolischef gav snarare negativa rubriker än önskade resultat. I sept 2017 krävde M, SD och L hans avgång för att han gett privata företag hemlig information om namn, personnummer, löner på alla polisanställda, samt uppgifter på närmast anhöriga och barn, meriter, scheman samt hur man rest. Dramatiskt ökande skjutningar och växande kriminalitet var andra stora misslyckanden. Och vem kommer t ex inte ihåg hans armband ”tafsainte”, som lanserades i en kampanj mot sexuella övergrepp eller hans desperata vädjan på en presskonferens, ”Andra samhällsaktörer, hjälp oss, hjälp oss”, när antalet utsatta områden ökade istället för att minska?

Eliasson var snarare orsaken till problemen inom polisen än lösningen, men i det längsta försökte Anders /dr/Ygeman att försvara Eliasson. Inför valet hösten 2018 insåg både han och partiet att det skulle bli svårt, för att inte säga omöjligt, att satsa på lag och ordning med Eliasson som rikspolischef. Eliasson tvingades avgå men meddelade själv på Facebook att ”jag hade gärna fortsatt arbetet tillsammans med alla fantastiska polisanställda”. Förmåga till självkritik och självinsikt saknar han uppenbarligen också. Och hur smart var det att offentliggöra att han föredrog att stanna kvar som rikspolischef framför att bli GD på MSB 2018?

MSB har blivit en allt viktigare myndighet inte minst under rådande pandemi. Den ska hantera vår beredskap inför kriser och katastrofer. Skogsbränderna 2018 visade att MSB trots de förödande bränderna i Västmanland 2015 inte hade tillräcklig krisberedskap. Mitt under coronakrisen i våras blev det tydligt att MSB än en gång misslyckats med sitt krisberedskapsuppdrag. Vi fick åter anledning att fråga ”Va’ fan får vi för skattepengarna?”. Under rådande pandemi gav sig MSB in i underhållningsbranschen och pytsade ut 600 000 kr på att betala ett antal utvalda artister att framträda framför en mobilkamera. Ytterligare ett tramsigt drag av myndighetsterminatorn Eliasson med ett förflutet i punkbandet Bad Boo Band som lanserade klassikern ”Knulla i Bangkok”. MSB:s uppdrag är att hjälpa till att hålla människor vid liv, inte att underhålla människor som riskerar att mista sina liv.

Just nu är det inte skogsbränder som ger MSB eld i baken utan deras GD, katastrofen Eliasson, som får det att hetta till och folkhumorn att döpa om myndigheten till Myndigheten för Sol & Bad.  Som ansvarig för krisberedskapen, mitt under den värsta pandemin på årtionden, flög Eliasson före jul, trots gällande smittskyddsråd och snabbt ökande smitta, till Las Palmas på semester. Efter lång tystnad och kritiska rubriker, masade han sig till slut fram och förklarade i Expressen:

-Jag har gjort bedömningen att resan är nödvändig. Jag har en dotter som vistas här och som jobbar här. Och jag firade jul med henne och min familj.

-Jag har avstått väldigt många resor under den här pandemin, men den här tyckte jag var nödvändig.

Igår kom han tillbaka till Sverige och smet med Swedavias hjälp ut från planet genom en sidoutgång, där bil väntade på att hjälpa honom ut från terminalen för att undvika journalister.  Så ynkligt av en man i hans position!  Blir intressant att se hur regeringen hanterar Eliasson efter detta. Kommer han att sparkas snett uppåt igen eller blir han kanske t o m minister nu?

Nu är Eliasson visserligen i gott sällskap, d v s dåligt och omdömeslöst sällskap utan ledaskapskompetens. Att Stefan Löfven, Morgan Johansson, Lena Hallengren och Magdalena Andersson trots rådande pandemi och påbjudna restriktioner/rekommendationer också brutit mot sina gällande påbud är ingen ursäkt, bara en ynklig bortförklaring. Flera fel och syndabockar är ingen förmildrande omständighet.

https://bulletin.nu/ledare/all/vilken-blir-nasta-myndighet-att-fa-smaka-pa-dan-eliasson

Flugornas herre

Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi framträder nästan alltid iklädd fluga. Just nu har han det hett om öronen och försöker slå två flugor i en smäll; dels att lansera såssarnas ’familjevecka’, dels att visa hur upprörd han plötsligt är över att du och jag med våra skattepengar har tvingats sponsra minst 45 IS-terroristers resor och uppehälle i Syrien. Shekarabi försöker spela förvånad och kallar bidragsbedrägeriet ”ofattbart provocerande” och ”systemkritiskt”. Ännu mer ”ofattbart provocerande” är att han, hans företrädare Annika Strandhäll och den rödgröna regeringen i flera år struntat i att ta tag i problemet.

För några dagar sedan (17 dec) avslöjade GT (Göteborgs-Tidningen) att miljoner av offentliga medel betalats ut till IS-terrorister trots att de lämnat landet för att ta sig till Syrien och IS. Dessa IS-terrorister, har kunnat söka bidrag fr div svenska ’bankomater’: Försäkringskassan, A-kassor, Arbetsförmedlingen, kommunala socialtjänsten och CSN. En kvinna från Norrköping fick drygt en kvarts miljon 250 000 utbetalt efter att i maj 2015 ha lämnat Sverige med man och två små barn. Pengarna har använts för att bekosta IS-terroristernas nya liv i Syrien och därmed utgjort en direkt finansiering av terrorism. Hur är detta möjligt? Varför har det fått pågå så länge? Sannolikt för att såssarna i vanlig ordning ryter ”fullständigt oacceptabelt”, duckar, vägrar ta ansvar, skyller på ngn annan och döljer frågan med signalpolitik i hopp om att vi ska glömma problemet. Same procedure as usual.

2017 skrev 3 forskare vid Försvarshögskolan, Magnus Normark, Magnus Ranstorp och Filip Ahlin, en rapport om att IS-jihadister, i syfte att kunna få bidrag, använder mellanhänder för att ge sken av att de vistas i Sverige. Vi har som bekant sedan länge noll koll på vilka som vistas här. I rapporten, sammanställd på uppdrag av Finansinspektionen, uppmanades myndigheterna att dela information så att utbetalningarna kan stoppas.

Varför har ni i regeringen inget gjort sedan 2017, Ardalan Shekarabi? Ni har länge vetat om att svenska IS-terrorister göds och föds med pengar från den svenska bidragsbankomaten. Varför väntar ni tills media talar om för er vad som måste göras? Varför är ni alltid så sena på bollen? Varför har ni ända tills nu valt att inte ge Försäkringskassan möjlighet att utreda brott som riktas mot socialförsäkringssystemen? Det är både provocerande och skamligt att du nu låtsas bli överraskad över det som alla sedan länge redan vet och tvingas medverka till via skatten.

Så här skriver Johan Westerholm (Ledarsidorna.se 18/12):

”Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabis (S) kommentar till Försäkringskassans finansiering av IS-sympatisörers resor till Syrien är en kommentar full av upprördhet. Vad Shekarabi dock inte redogör för är att det var han själv, i egenskap av civilminister, som argumenterade för en ännu mer slapp uppföljning och kontroll.”

Den styrningsmodell som tillämpats av Försäkringskassan är den som tidigare civilminister Ardalan Shekarabi (S) avsåg införa i hela statsförvaltningen visar sig ha uppenbara, och för demokratin samhällsfarliga, konsekvenser.”

”Den styrmodell som Ardalan tidigare kritiserat, en alltför noggrann tillsyn, skulle ersättas med tillit i samtliga led istället. Med idag känt resultat.”

Istället för ett system baserat på tillit samt slapp styrning och uppföljning, som dåvarande civilminister Shekarabi talade sig varm för, vill socialförsäkringsminister Shekarabi nu under galgen ha mer kontroll och tillsyn.

Enligt Försvarshögskolans rapport 2017, har det flera gånger förekommit att personer som rest till Syrien haft personer kvar i Sverige som hanterat post och annat som ”krävs för att ge sken av att fortfarande vistas i landet”. Varför har ni lagt mer energi på att prioritera ’familjeveckan’ än på att täppa till hålen för att minska risken att bidrag går till terrorister och islamister?

Försäkringskassans GD, Nils Öberg, påtalade i DN (4/11) att ”bidragsbrottslighet och missbruk av välfärdssystemen blivit så omfattande att det nu får anses vara systemhotande” och att

-Omfattningen är stor och det samlade ekonomiska värdet av bidragsbrott, missbruk och andra felaktigheter uppgår till många miljarder kronor per år.

Det svenska socialförsäkringssystemet är inte konstruerat för att stoppa fusk. Polisanmälan och krav på återbetalning fr personer som tagit sig till IS i Syrien blir ett slag i luften. Thomas Falk, Försäkringskassans nationelle samordnare mot organiserad brottslighet, känner inte till ett enda rättsfall där bedrägerierna lett till åtal eller fällande dom. Myndigheternas överdrivna sekretesskultur har dessutom hindrat samarbete och kompletteringar myndigheter emellan.

Av GT:s granskning framgår att personer som SÄPO haft koll på, kunnat få bidrag utbetalt under flera års tid. Nu krävs omgående ordentliga och genomgripande kontrollmekanismer och samarbeten. Öberg efterlyser en rad åtgärder som borde ha införts för länge sedan, t ex att sekretess inte ska hindra myndigheter att utreda och förebygga fusk och att återbetalningar måste kunna krävas direkt. Rättsväsendet saknar enligt Öberg kompetensen om hur systemen fungerar. Därför tar sådana utredningar tid och når sällan sitt syfte.

Avslutningsvis litet kuriosa. I EU-valet i juni 2009 var jag en av Junistans 3 ’toppkandidater’. (https://www.svt.se/nyheter/eu-val-2009-har-ar-kandidaterna). På ett av de kampanjmöten jag medverkade i, deltog Ardalan Shekarabi, som kampanjade för socialdemokraterna. Något större väsen av sig gjorde han inte, men jag hade läst en del om honom p g a det väsen som hans valkampanj inför valet till SSU-ordförande 2003 orsakat.

Valkampanjen innan han valdes till SSU-ordf 2003 bekostades av pengar avsedda att bekosta ett integrationsprojekt. (Integrationsprojekt verkar f ö vara något av såssarnas svarta ekonomiska hål för div suspekta påhitt). Revisorerna var mycket kritiska till att pengarna istället använts till Shekarabis valkampanj. Under hans ordförandeskap 2003-2005 förekom dessutom fraktionsstrider, manipulationer och fiffel med medlemssiffror och medlemsregister, vilket resulterade i en polisutredning. Shekarabi valde att hellre fly än illa fäkta under en andra period som SSU-ordf.

2014 belönades han med posten som civilminister i den rödgröna regeringen och idag är han socialförsäkringsminister i samma regering. Är det kanske dags att ’recycla’ honom snart igen?

Annies annus horribilis

Annie Lööf har haft ett innehållsrikt och kämpigt 2020. För ungefär ett år sedan föddes dottern Saga 3 mån för tidigt. Lööf tvingades sjukskriva sig och dottern tvingades tillbringa många veckor på sjukhuset. Lööf, vars valspråk är ”Framåt”, blev tvungen att lämna den politiska scenen på obestämd tid. Plötsligt var det inte hon som satte ner foten och pekade med båda sina välmanikurerade, flaxande händer. Vilken lättnad för oss som sedan länge tröttnat på denna arroganta floskelmaskin!

I augusti var det så dags för Lööfs politiska comeback. Partiet lanserade då sin Youtube-satsning och stjärnan Annie bjöd in hela Sverige till sitt kök och vardagsrum. Hon berättade att hennes livmoder brast i november ifjol och att detta lett till dotterns för tidiga födsel och kamp för överlevnad.

Lööfs återinträde på den politiska scenen var ytterst påkostat, välregisserat, taktiskt och strategiskt rätt. Annonser, sommartal och intervjuer avlöste varandra och det politiska blandat med det mest privata. Men vem vill t ex veta vad som hänt i hennes livmoder? Varför gick hon in i garderoben med oss i en tid, när det gäller att komma ut ur garderoben? Vem är förresten intresserad av att se de klädkombinationer som en stylist hjälpt henne att sätta ihop och hur stärks en kvinnlig politikers professionella framtoning och roll av att hon pratar om sin livmoder, amning, kläder m m? Skulle en manlig politiker göra en videodagbok som påminner om Wahlgrens värld?

Mediernas behandling av Lööf och hennes comeback har varit rena drömmen för henne och partiet.  Inget som helst nagelfarande av henne från tredje statsmaktens sida, vars uppgift är att granska politikerna åt folket och inte tvärtom. Detta är ett tecken på den osunda, kladdiga och förkastliga vänskapskorruption som numera präglar relationen mellan regimmedia och politiker. Samtidigt är det en nedvärdering av Lööf som politisk företrädare och partiledare; tror man kanske inte att hon klarar både rollen som mor och rollen som politiker samtidigt?

Nu är detta ingalunda Lööfs första inträde i den s k influencersfären. Två dagar innan valet 2018 bjöd hon in till ’nätverkslunch’ i riksdagens lokaler. Isabella Löwengrip, privat vän, bloggare och entreprenör, var en av gästerna. Lööf guidade också Bianca Ingrosso runt i riksdagen och detta direktsändes på Ingrossos Instagramkonto, där hon uppmanade sina nära en miljon följare att rösta på C. Dagen innan valet intervjuades Lööf under ett event på Centralstationen av Margaux Dietz (Ebba Buschs väninna) och det ’livesändes’ på C:s Facebooksida. Vilka manliga politiker har gjort något liknande?

Vilken total kontrast är inte hennes videodagbok till hennes och partiets hantering av Federleys nyligen avslöjade skandal? Det tog hela två och en halv vecka för partiet att ’komma ut’ och med en ganska tam reaktion. Hela rapporteringen blev halvhjärtad och lam, inte minst från de stora mediehusen, p g a att både Federley och partiet undvek att uttala sig från början. Att låtsas som om det regnar, blev till slut ohållbart både för Federley och partiet.

Partiet hävdar nu att Federley inte informerat dem om situationen förrän kvällen innan (23/11) Stoppa Pressarna avslöjade skandalen (24/11). Enl uppgifter i media har Federley uppgett att han meddelat partiet om detta den 22 november. Så vem visste vad och när? Varför dröjde det så länge innan något hände? För en vecka sedan sa partiet att förtroendet för Federley var skadat, men inte förrän i fredags (11/12) lämnade Federley alla sina uppdrag. Varför tog inte Federley tjuren vid hornen och berättade sanningen på en gång? Nu har han sent om sider (11/12) tagit bladet från munnen och gett mycket öppenhjärtiga intervjuer i en landsortstidning i Dalarna.

Federley upper att han länge mått dåligt. Varför har inte C-ledningen alls märkt att hans hälsa varit nära bristningsgränsen? Partiets v ordf, Michael Arthursson, är trots allt läkare och Lööf har känt och jobbat mycket nära ihop med Federley i många år. Ändå har ingen av dem märkt att Federley mått dåligt så länge.

Partiet hävdar nu att Federley avgår på eget initiativ. Tillåt mig tvivla! Jag misstänker starkt att partiet fått honom att avgå, inte främst av omtanke om Federley utan av omtanke om partiet och partiledningen. Federley har också haft en nära relation till den s k Brysselpedofilen, en 46-årig f d toppolitiker i norska Senterpartiet och 2007-2010 statssekreterare i Försvarsdepartementet, som just nu är fängslad, dömd till 110 dagars fängelse för barnpornografibrott. Han och Federley har tillsammans gått på sexfester och gayklubbar i Bryssel och Lööf har enl uppgift varit Facebookvän med Brysselpedofilen. Hon har dessutom visat sig tillsammans med Brysselpedofilen i Almedalen 2018. Lööfs kommenterar avgången bl a så här:

-Det är ett klokt beslut av Fredrick Federley att lämna sina uppdrag för att fullt ut fokusera på sin hälsa… Det är en personlig tragedi och är oerhört sorgligt.

Federley, symbolen för Stureplanscentern, den häftiga, nyliberala storstadscentern, har länge varit en av de allra tyngsta i partiet, och Lööfs parhäst sedan de båda var med i CUF, partiets ungdomsförbund för många år sedan. Han har blivit symbolen för den så kallade Stureplanscentern, den hippa och nyliberala storstadscentern och han var tredje mest kryssade namn i senaste Europavalet. I EU-parlamentet har han därefter innehaft tunga poster. Dessutom har han enl uppgift varit mycket aktiv i gaylivet i Bryssel.

Federley har under sina år som en av partiets ledande figurer visat tecken på gränsöverskridande, t ex när han och andra i idéprogramgruppen 2012-2013 föreslog månggifte, slopad arvsrätt, en minimal stat och slopad skolplikt. Detta fick Lööf att avbryta sin semester i Thailand och skynda sig hem för att se till att dessa förslag skrotades av C:s partistyrelse.

Federley har också haft ett ’alter ego’ och uppträtt som ”drugga”, d v s ’drag show’-artist under artistnamnet ”Ursula”. Uppklädd i kvinnokläder har riksdagsmannen Federley varit värdinna på Gay Tea Dance på restaurang Collage i centrala Stockholm. På frågan varför han gjorde detta svarar han (Realtid 16/2-16):

-Jag fick frågan och eftersom det är en gayklubb är det inte så märkligt. Att vara drugga med stora pattar, långa naglar och ögonbryn ovanför hårfästet har gamla anor inom gaykulturen.

Hans relation med en man dömd till fängelse för pedofili och barnpornografibrott är det senaste tecknet på hans gränsöverskridande.

Gränsöverskridande har också Lööf varit. Hon gick 2018 till val på att bilda en alliansregering med Kristersson som statsminister. Istället gav hon och hennes lydige undersåte, major Björklund, plötsligt såssarna och miljömupparna 4 år till i regeringsställning – en vänsterregering bakbunden av Mp. Därtill ett oanständigt övergrepp på demokratin med syftet att utestänga ’ytterkantspartiet’ SD från all politisk makt, trots att SD är mer än dubbelt så stora som C och mer än 4 ggr så stora som Mp. Skamligt, oanständigt och synnerligen odemokratiskt!

Också inom migrationspolitiken har Lööf gjort en U-sväng och skapat osäkerhet och oreda både bland övr partier och bland väljarna. Nu vill Lööf och C plötsligt skräddarsy den nya migrationslagen för att kunna bevilja uppehållstillstånd för gymnasieafghaner, denna särskilt utvalda grupp, utan asylskäl och oftast utan klarlagd identitet. Lööf vill att afghanerna, i huvudsak män av vilka 7000 fått sin ålder uppskriven, ska få chans att stanna trots att de inte uppfyller gymnasielagens krav. Så sent som förra veckan stoppade C tillsammans med en riksdagsmajoritet regeringens försök att liberalisera gymnasielagen, något som fick Mp att gå i taket och starta en svekdebatt. Är detta kanske bara en manöver för att få bort Federleyhistorien fr agendan?

Slutligen är det märkligt att C:s vide ordf, barnläkaren Arthursson, uttrycker medkänsla för Federley men iakttar största möjliga tystnad ifråga om det lidande och de skador Federleys sambo tillfogat två oskyldiga barn. De kommer under resten av sina liv att tvingas leva med detta trauma. Varför bekymrar detta inte Arthursson och Lööf? Omfattar partiets tal om ’medmänsklighet’ bara afghaner utan asylskäl?

Federley och medias talande tystnad

Avslöjanden om Fredrick Federley, Centerns andre vice ordf och högprofilerad EU-parlamentariker, har denna vecka läckt ut trots MSM-/’regimmedias’ mörkande. Dessa tog lång tid på sig för att granska och rapportera om denna uppseendeväckande skandal trots dess höga nyhetsvärde. Nöjessajten Stoppa Pressarna hann publicera flera artiklar och uppseendeväckande avslöjanden, innan de stora ’drakarna’ kom ut. Expressen, som refererade till Stoppa Pressarnas avslöjanden, var nog först av dem att skriva om ’pedofilskandalen’.

Många på sociala medier tycker nu synd om Federley, som plötsligt tvingats sjukskriva sig fram till sista februari för att han mår så dåligt. Andra påpekar att detta är en privatsak, att man har rätt att bo med vem man vill (även dömda) och att Federley inte begått något brott. Däremot har han visat brist på omdöme och det är mycket allvarligt. En förtroendevald person, som saknar gott omdöme, är ingen bra lagstiftare eller beslutsfattare

Apropå privatsak kan man reflektera över regimmedias stora intresse och bevakning just nu av Ebba Buschs husköp. Hon har helt lagligt köpt ett hus av en äldre man, som nu ångrat sig och försöker häva köpet. Varför är hennes husköp inte en privatsak? Varför spekuleras det så mycket kring hennes moral p g a att hon beslutat att ta ärendet till domstol då säljaren vägrar att genomföra försäljningen? Varför ifrågasätter regimmedia hennes moral men håller tyst om Federleys moral eller uppenbara brist på moral?

Annie Lööf, Federleys partikamrat och kollega, har under sina år som partiledare placerat sig själv på moralens höga hästar. Just nu säger hon inget om moral. Hon iakttar snarare största möjliga tystnad och hoppas antagligen att parternas uppgörelse om ny arbetsmarknadslagstiftning ska överskugga pedofilskandalen. Till skillnad från politiker kan väljarna dock hålla två tankar i huvudet samtidigt.

Media ägnar i vanliga fall mycket intresse och utrymme åt politikers moral och privatliv. EU-parlamentarikern Peter Lundgrens (SD) sexuella ofredande av en kvinnlig partimedlem, som han åtalades men friades för p g a brist på bevis, har t ex fått mycket uppmärksamhet. Men han är inte den ende sverigedemokraten som hårdbevakats efter att ha begått misstag i sitt privatliv. Jimmy Åkessons spelberoende har också hårdbevakats, trots att det varken var olagligt eller skadligt för någon annan. Och hur har inte Mona Sahlins privata hantering av sin ekonomi bevakats under årens lopp? Vad säger detta om ’regimmedia’? Nu verkar mediahusens intresse för politikernas moral och privatliv plötsligt ha lagt sig. Endast alternativa media, och på sistone även Expressen, har rapporterat om Federley och pedofilskandalen.

Den viktigaste frågan nu är varför Federley tigit om detta inför sitt parti. Enl C:s partisekreterare Michael Arthurssons uppgifter till Svt Nyheter (1/12) fick partiledningen inget veta förrän 30/11, d v s dagen innan Stoppa Pressarna avslöjade skandalen.

-Annie Lööf blev precis lika överraskad som jag i måndags när vi fick reda på det här, ingen av oss har vetat om det här förhållandet, har Arthursson sagt till TT.

I ett efterföljande sms till Svt skrev Arthursson att de fått veta att Federley vetat om pedofilens brott en längre tid (Expr 2/12):

Expressen kan nu också avslöja att Federleys sambo hade ett möte med frivården den 11 september. På mötet uppmärksammades relationen till Federley och några dagar senare fick också C-politikern, tillsammans med sin sambo, prata med Kriminalvården, med anledning av sambons brottslighet. 

Federley reagerade kraftigt negativt på att myndigheten la sig i deras relation och det faktum att sambon bodde hos honom, erfar Expressen. Man uppfattade det som att Federley försökte påverka ens arbete och att parlamentarikern var rädd att hamna i register eftersom det skulle kunna skada honom.

Det dröjde uppenbarligen några månader innan Federley mådde så dåligt att han behövde sjukskriva sig. Det ligger nära till hands att misstänka att Federley med kniven på strupen inför Stoppa Pressarnas avslöjanden kände sig tvingad att slutligen informera partiledningen om sin relation och samboskap med pedofilen. Hade pedofilens vidriga brott (bl a 22 grova våldtäkter mot dåvarande sambons 2 döttrar, 6 och 9 år, övergrepp som han dessutom delvis streamat online och som han dömdes till 9 års fängelse för), fått Federley att må så illa, hade  han kanske inte välkomnat pedofilen att flytta in hos sig i somras. Att han agerar först när avslöjandet hotar är mycket svagt och ytterst klandervärt. Det skadar förtroendet för honom och försvårar, för att inte säga omöjliggör, hans fortsatta politiska karriär. Jag gissar att det också skadar hans dotters förtroende för honom. Vem vill ha en pappa som väljer att flytta ihop med en pedofil?

Hur ska förresten Lööfs höga moral klara av att hantera detta? Bara dagen innan Stoppa Pressarnas avslöjande om pedofilskandalen gick hon ut och föreslog hårdare tag mot sexbrott mot barn. Vilken perfekt timing för detta utspel eller avledande manöver! Kvinnlig intuition? Eller hade någon viskat att Stoppa Pressarna också avslöjat att Lööf är bekant med en norsk f d EU-politiker och nära vän till Federley, som f n sitter fängslad för innehav av barnpornografi? (https://omni.se/en-skam-att-sexbrott-mot-barn-inte-prioriteras-hogre/a/M3A21K)

Också förtroendet för ’regimmedia’ har skadats genom dess talande tystnad. Media, ’den tredje statsmakten’, har till uppgift att bevaka makten åt folket. Numera bevakar de snarare folket åt makten. Etablerade journalister och politiker umgås idag på många gemensamma arenor; Stureplans krog- och nöjesliv, Almedalens olika arrangemang och mötesplatser etc. Osunda vänskapsband och lojalitetskonflikter skapas och påverkar medias bevakning av folket negativt. Vänskapskorruption riskerar att bli det nya normala. Pedofili i alla dess former får däremot aldrig bli det normala.  Politiker som själva accepterar eller i värsta fall praktiserar pedofili ska inte tillåtas att besluta om de lagar som reglerar pedofili och barnpornografibrott. Media har ett stort ansvar att granska politiker, i synnerhet politiker som saknar omdöme och moral.

 

Hux Flux Klan i Rosenbad

Mitt under rådande pandemi och ansträngd svensk ekonomi anser den rödgröna röran med Jök-boets stödpartier att det åter är dags att utvidga och förbättra de s k ensamkommande /barnens/ rättigheter. De 35 000, i huvudsak unga ensamkommande män, som anlände 2015, saknade asylskäl och har därför fått sina asylansökningar både prövade och avslagna i flera domstolsinstanser. Vad har detta kostat inkl tolkar och advokater? P M Nilsson, Dagens Industri, skrev 2017 (30/6) att kostnaden då var 30 miljarder per år för denna grupp. 30 miljarder redan då!!! Vad ska det inte kosta oss skattebetalare idag?

De unga männen avkrävdes inte några papper el ID-handlingar. Ingen kontrollerade heller deras uppgivna ålder. Vid ankomsten till Sverige var det m a o ganska fritt in och fritt fram att ljuga att man var under 18 år för att få söka uppehållstillstånd som ensamkommande här. När Medicinalverket efter många om och men och högljudda protester och misstänkliggöranden från lobbyorganisationer och aktivistgrupper började ålderstesta dem man misstänkte var över 18, visade de första ålderstesterna att 75% av dem som testats var över 18 år. Löfven, landets högste ansvarige, kommenterade kort:

Bra att vi vet.

Vad säger det om honom? Jag saknar ord för hans brist på respekt för landets lagar och förordningar och för hur våra skattepengar används.

De unga männen hade (liksom alla flyktingsmugglare) allt att vinna på att få stanna; plats på gymnasiet, en hygglig dagpenning, boende på HVB-hem, det dyraste boende som kommunerna kunde erbjuda, m m. Om de sa att en el båda föräldrarna var döda, kunde de dessutom få en retroaktiv efterlevandepension på 50 000 kr.

De unga män som inte hade asylskäl, skulle däremot avvisas till sina hemländer. Någon större kontroll av att de avvisades förekom inte, så många av dem gick under radarn el jorden för att hålla sig undan de 4 år som krävdes för att på nytt få söka asyl. Vad som hänt med många av dem, finns det idag talrika berättelser om. Inte minst har de tvingats jobba på den svarta marknaden med de oacceptabla villkor som erbjuds där. Många av dem har också hittat en utkomst i den kriminella världen. Politiker, som inte godkänner tillfälliga låglöner till invandrare, har istället förvisat dem till den undre världen med svarta jobb och med oacceptabla arbets- och levnadsförhållanden. F ö är det märkligt att vår feministregering månar så mycket om att ge privilegier till unga män utan asylskäl och som inte sällan ljugit både om asylskäl och ålder.

I september 2018 meddelade Migrationsöverdomstolen att den hårt kritiserade s k gymnasieamnestin fick tillämpas trots att lagstiftningen underkänts av två av fyra migrationsdomstolar, som vägrat använda den. Lagrådet sågade lagförslaget i sin kanske hårdaste skrivning någonsin:

Gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas.

Detta bekom inte den moraliskt överlägsna Annie Lööf, som ofta påpekat att hon är utbildad jurist.

NGL är ett haveri och ett svek, som underminerar tilltron till och legitimiteten i asylprocessen.  För varje person som stannar här utan giltiga asylskäl, stjäls plats fr någon som har giltiga asylskäl. Oanständigt och ovärdigt en rättsstat men helt i linje med mp:s politik och ideologi att låta 9 000 ensamkommande utan skyddsskäl stanna. Beslutet röstades igenom i riksdagen med aktiv hjälp av centern och innebär i stort att minderåriga ensamkommande som sökt asyl i Sverige före den 24 november 2015 skall kunna ges tidsbegränsat uppehållstillstånd (TUT) för gymnasiestudier, förutsatt att de har fått vänta minst 15 månader på beslut och hunnit fylla 18 år under perioden. Plötsligt blev väntetid och gymnasiestudier skäl för att få tidsbegränsat uppehållstillstånd. Hur är det möjligt? Jag misstänker att de ensamkommande som lydigt lämnade Sverige efter avvisningsbeslut ångrar att de inte höll ut längre här.

Som en följd av gymnasieamnestin sökte 11 803 ensamkommande TUT; 437 kvinnor och 11 366 män. Totalt beviljades 7 359 TUT enl nya gymnasielagen (NGL); 117 kvinnor och 7242 män. NGL stiftades för att särbehandla 9 000 män från Afghanistan och ge dem en gräddfil att få stanna i Sverige utan asylskäl.

Den rödgröna regeringsröran har gång på gång visat att de praktiserar fort och fel och noll konsekvensanalys. De har sedan 2014 hunnit skada gymnasielagens ändamål genom div trix-fix som specialparagrafer, undantag och kryphål för att tillåta tusentals män utan asylskäl stanna i Sverige. Ifjol fick tiotusentals migranter undantag från försörjningskraven. Gymnasiehaveriet har nu nått ännu en akut fas; en tredje våg el väg är nu här.

I måndags afton (23 nov) skickade enheten för migrationsrätt vid Justitiedepartementet ut en remiss till övr partier och remissinstanser (huvudsakligen lobbyorganisationer och aktivistgrupper, som månar om de unga männen, t ex Svenska Kyrkan). De hade bara 3 dgr på sig att sätta sig in i remissen, som skulle diskuteras i fredags. Detta är inget annat än ett omoraliskt och politiskt fulspel att runda riksdagen genom att driva igenom en förordningsändring och slippa utsätta hastverket för den riksdag som 2018 röstade igenom NGL, en illa skriven och ogenomtänkt lag, som under remisstiden mötte massiv kritik men slutligen röstades igenom i riksdagen tack vare centerpartiets aktiva medverkan. JÖK-boet har antagligen skäl att misstänka att riksdagen kanske inte skulle rösta igenom den coronaanpassade versionen, som ska börja gälla redan f o m 3 dec.

JÖKboet ändrar sålunda nu plötsligt i NGL:s godtyckliga och ogenomtänkta regelverk för att ännu fler ska få stanna. Pandemin anges som skäl. Den pandemi som drabbat mp:s opinionssiffror torde vara ett annat skäl. De vill få ut så mkt som möjligt för sina futtiga 4% väljarstöd innan väljarklimatet ödelägger deras makt. Remissförslaget innebär att det ska räcka med att få en 1-årig (ist för en 2-årig) anställning inom hela 12 (ist f 6) mån efter avslutad utbildning. Även bidragsjobb räknas. Dessutom får man nu PUT (permanent uppehållstillstånd) som till skillnad fr TUT inte kan återkallas.

Svårare än så är det alltså inte att få svenskt medborgarskap för en särskilt utvald och positivt särbehandlad grupp. Betydligt svårare är det däremot att införa långsiktigt hållbara och genomtänkta regler och lagar. Till det krävs en ny regering.

 

Monstruösa dåd på kyrkogård

Förnedrings- och dominansvåldet mot svenskar visar inga tecken på att avta. Ett av de värsta exemplen på detta är det brutala och grymma våldtäktsrån med inslag av tortyr, som pågick en hel natt på en kyrkogård i Solna i augusti. Offren var två svenska tonårspojkar och de två misstänkta gärningsmännen, 18 och 21 år, åtalas nu för ett antal brott.

Åklagaren, Anders Tordai, konstaterar i DN att han ”aldrig sett så grovt våld”. Varför utelämnar både han och DN att de åtalade, som överföll och mordhotade de svenska pojkarna och deras familjer, är män med utländsk bakgrund. Beror det på Journalistförbundets publicitetsregler (punkt 10), som  rekommenderar bl a följ:

”Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande”

Åklagare Tordai uppger att pengar var motivet. Att förövarna skulle ägna så många timmar och så mycket brutalt och utstuderat våld för litet pengar verkar något långsökt. Hets mot folkgrupp rimmar bättre.

Det hela började med att gärningsmännen ville sälja narkotika till pojkarna, som inte ville köpa. Gärningsmännen, som påstod sig vara med i Dödspatrullen, ett ökänt kriminellt nätverk, tvingade därpå in pojkarna på kyrkogården, tog fram kniv och beordrade dem att klä av sig. Med kniven skar en av gärningsmännen sönder deras kläder och använde dem till att binda fast rånoffrens händer och fötter. En strumpa i var sin mun på offren hindrade dem från att tala.

En av pojkarna berättar i förhör om den långa misshandeln, där han tvingades ligga naken på mage med en sten under huvudet, medan förövarna satt på hans rygg. Pojkarna fick också ta emot slag och sparkar mot huvudet, de knivhöggs och torterades med en tändare över hela kroppen och en av dem fick en kotte och en pinne uppskörd i rumpan. Därefter tvingades de ner i gropar och täcktes med löv.

Pojkarna hade lovat sina föräldrar att vara hemma klockan 01.00. När de inte kommit hem som uppgjort, ringde ett par av föräldrarna efter några timmar polisen, eftersom de oroade sig över att pojkarna inte kommit hem. Polisen förde in dem i sitt efterlysningssystem, men ansvarigt befäl beslutade att inga operativa åtgärder skulle vidtas. (Va’ fa’n får vi för pengarna?)

Enl åklagaren bör ’rånet’ bedömas som grovt ”dels eftersom gärningsmännen visade synnerlig råhet genom att angripa målsägandena med kniv, dels eftersom gärningsmännen på ett hänsynslöst sätt utnyttjade målsägandenas skyddslösa och utsatta ställning genom att hålla kvar dem under en hel natt på en kyrkogård där målsägandena under lång tid utsattes för våld och hot”.

I åtalet står det också att misshandeln bör bedömas som synnerligen grov ”eftersom gärningen orsakade synnerligt lidande i form av stark dödsångest och stor psykisk påfrestning genom att målsägandena tvingades utstå våld under en hel natt på en kyrkogård”.

I tisdags åtalades förövarna för grovt rån, människorov, synnerligen grov misshandel, grov våldtäkt och övergrepp i rättssak. Om de två männen döms till maxstraff (sammanlagt 13 år) för den grova misshandeln och grova våldtäkten, skulle 18-åringen först få en åldersrabatt med halverad strafftid till 6,5 år. Sedan ytterligare rabatt i form av den obligatoriska svenska tvåtredjedelsfrigivningen. Vilket ger ett maxstraff på drygt fyra års fängelse. 21-åringen skulle inte få någon åldersrabatt utan ”bara” tvåtredjedelsfrigivning och max knappt nio års fängelse.

21-åringen, född i Iran, kom till Sverige som barn 2009 och har sedan han var 16 år dömts för stölder, trafik- och narkotikabrott. I somras dömdes han till ett och ett halvt års fängelse för mordbrand då han i dec 2019 tänt eld på sportbilar parkerade på Värmdö. Detta straff väntar han på att avtjäna. 18-åringen, son till invandrare från Tunisien, har varit i klammer med rättvisan tidigare. Redan som 12-åring var han misstänkt för rån och misshandel och omhändertogs då enl LVU (TT 17/11-20).

Rånöverfall, där unga män utsätts för omfattande våld och kränkningar av gärningsmän i grupp, har blivit allt vanligare i Sverige. Många av personrånen eller misshandel mot person handlar om att visa sin makt, dominera och förnedra sina offer, t ex genom att tvinga dem att kyssa förövarnas fötter, något som gärna filmas. Det är också en maktdemonstration som handlar om vi och dom, grupptillhörighet och status, ett uttryck för en ”hämndlysten klasskamp med etniska dimensioner”. Lunds universitet publicerade redan 2005 en studie om ungdomar som rånar. Titeln var Vi krigar mot svenskarna. Den verkar mer aktuell än någonsin.

Våra barn och ungdomar är dåligt förberedda för våldsverkare som drivs av raseri och viljan att hämnas på majoritetssamhället. Att inte kunna hantera eller slå tillbaka de unga, ofta afghanska, våldsmännens attacker ses som ett svaghetstecken. Ungdomsgängen behöver heller inte oroa sig för att åka fast, då de unga svenska offren sällan våga anmäla förövarna t ex av rädsla för repressalier. Det har gått så långt att polisen t o m rekommenderar familjer med barn som förföljs av ungdomsgäng att inte polisanmäla utan rentav flytta till annan ort. Polisen erkänner m a o att man inte kan skydda hotade medborgare. (Va’ fa’n får vi för pengarna?)

”Sverige har svaga auktoriteter. Problemet är inte bara otillräckliga lagliga befogenheter, utan även en mesproppsmentalitet – i bjärt kontrast till ordningsskapande nolltolerans och tydliga konsekvenser. Resultatet ser vi i form av anti-socialt dominansbeteende likväl som grova brott.” (SvD 20/11: Fredrik Kärrholm; Lag utan ordning).

Nya former av kriminalitet kräver nya lösningar och svar. Det är dags för staten och de politiskt ansvariga att sätta ner foten och visa vem som bestämmer. Börja med att skrota rätten till villkorlig frigivning och avskaffa mängdrabatten! Det är absurt att ju mer brott man begått och större skada man gjort, desto mer rabatt får man. Det är bestraffning brottslingen ska ha, inte ’belöning’. ”Old enough to do the crime, old enough to spend the time!”

Det är allvar nu. Vi måste snarast införa en lagstiftning som kan hantera de våldsamma, ointegrerade unga män (inte sällan utan asylskäl) som begår ytterst allvarliga brott mot oss svenskar, som generöst erbjudit dem att ta del av vår välfärd. Bristen på respekt och föraktet mot oss är ren och skär rasism och hets mot folkgrupp och borde straffas därefter. Dessa våldsamma och kriminella gäng förtjänar varken uppehållstillstånd eller silkesvantar. De ska placeras i fängelse och utvisas.

Avslutningsvis noterar jag att detta dåd liksom andra dåd mot vita personer, t ex Tommie Lindh, inte väcker några stora reaktioner eller protester bland alla svenska ’godhetsknarkare’ och vänsteraktivister. Annat var det när den svarte George Floyd dödades i samband med upplopp i Minneapolis. Då var det demonstrationer och manifestationer i hela Sverige. Rasism och negativ behandling av vita och tecken på att vita liv inte är lika viktiga som svarta liv?

USA-val fullt av kval

Efter veckor, ja månader, av högintensiv mediabevakning av subjektiva och partiska journalister, korrespondenter och kändisar, inte minst i och från Sverige, och coronadrabbat kampanjande, pekar nu valresultatet på att Biden blir USA:s näste president. Biden har försökt bli president några gånger tidigare men misslyckats. Nu lyckades han, 78 år gammal, för att han var det minst dåliga alternativet. Det är lätt att hålla med Johan Hakelius (Expr 14/11):

-Biden bedrev en usel kampanj. Delvis på grund av coronan, men inte bara. Han satt hemma i sin gillestuga och sände webb-tv. När han någon gång var ute och talade rörde han regelmässigt ihop det. Han glömde till och med vad hans barnbarn heter. Han gick segrande ur en av de två tv-sända debatterna, men inte av egen kraft, utan därför att Donald Trump inte förmådde hålla truten.

Mätningarna visar att Trump. inte Biden, var den som lyckades öka antalet amerikaner som röstade. 70% av alla dem som röstade på Trump gjorde det för att de gillar honom. De som röstade på Biden gjorde det främst för att de ogillar Trump, inte för att de gillar Biden. Den minst dåliga, inte den bästa, kandidaten vann sålunda.

https://www.expressen.se/kronikorer/johan-hakelius/de-som-firar-biden-saknar-vilja-till-insikt/

Presidentämbetet kommer inte att bli någon räkmacka för Biden. I Senaten kommer republikanerna av allt att döma fortfarande vara i majoritet och i Representanthuset demokraterna. Det innebär att Biden får kämpa hårt för att få igenom sin politik. Hans partikamrater torde tvingas lägga mycket tid och energi på att tänka igenom sin strategi och på att hålla Biden på banan i ett USA hårt splittrat mellan stad och land, folket och etablissemanget/de besuttna.

I Sverige är det ytterst få, om ens några, skribenter och journalister som lyft fram några positiva sidor hos Trump. Inte minst Fredrik Ruinfeldt har lagt tid och energi på att risa Trump och rosa Biden. Tillsammans med sin son Gustaf publicerade han inför USA-valet en bok, 3 november 2020 ödesvalet: Om en demokrati i fara och en världsordning i upplösning.

Genom perfekt timing lanserades boken just när nyheten om Reinfeldts yngre sons narkotikainnehav avslöjades. Reinfeldt lyckades därigenom skickligt dra uppmärksamhet från att hans yngre son i slutet av augusti dömdes för narkotikainnehav och att husrannsakan gjordes i Reinfeldts bostad i samband med att sonen greps misstänkt för narkotikabrott. Reinfeldts PR-kupp räddade honom från kritisk granskning i riksmedierna, samtidigt som han fick sitta och göra PR för sin bok i TV-soffor och andra medier och försöka framstå som USA-kännare. Vad säger det om journalister, vars uppgift det är att granska makten åt folket? Demokratin i fara och en världsordning i upplösning?

Man får tycka vad man vill om Trump, ’folkets president’, men har någon president tidigare fått ta emot så mycket skit, främst från etablissemanget? T o m hans väljare har smutskastats och många av dem vittnar om att de inte vågat avslöja att de stöder eller röstat på honom. Vilken svensk politisk toppkandidat eller statsminister skulle ha accepterat att ständigt smutskastas så till den grad? Här finns utrymme för sans och balans, reflektion och självkritik.

I ett av sina kampanjtal (sept 2016) inför förra presidentvalet sa dåvarande demokratiska presidentkandidaten Hillary Clinton nedlåtande att ”hälften av Trumps supportrar hör hemma i en korg av deplorables” (beklagansvärda el bedrövliga personer). Så talar en representant ur den politiska demokratiska eliten. Varav hjärtat är fullt därav talar munnen.

I en krönika i The American Mind lyfter dock kolumnisten Ben Weingarten fram vad han anser att Trump lyckats åstadkomma:

”Oavsett hur presidentvalet slutar, överträffar en av Trumps otaliga bedrifter alla andra: han har exponerat den röta och korruption som genomsyrar det amerikanska systemet i en aldrig tidigare skådad omfattning.

I synnerhet har han exponerat den härskande klassen: det politiska etablissemanget med sina två partier och sina medhjälpare inom BigTech, stora mediabolag, Big Business, Woke Capital och akademin utgör ett nätverk som går ända upp till amerikanska samhällets toppar, som skickar ut sina kommandon från sin upphöjda positioner.”

https://americanmind.org/features/get-ready-for-a-fight/trumps-greatest-achievement/

Nu pågår intensiva diskussioner om valet var ’free and fair’. I valet 2016 ansåg 67% av demokraterna att ryssarna hade manipulerat valet i Trumps favör och bara 37% av dem ansåg att valet varit ’free and fair’. Hillary Clinton, många av demokraterna, media och ett antal kändisar har de senaste 4 åren hävdat att Trump är en illegitim president, ”not my president”, då ”ryssarna manipulerade valet”. Idag anser 90% av dem att årets val varit ’free and fair’ och beskyller nu republikanerna för att vara  ’foliehattar’ för att de hävdar att det förekommit fusk och oegentligheter i valet. Samtidigt går bidensupportrarna ut och ber trumpsupportrarna ställa upp på att ena landet!

https://www.youtube.com/watch?v=Oj757qYrXx8

Hur är det möjligt att USA och demokraterna inte kunde skaka fram en starkare presidentkandidat än Biden? Och hur är det möjligt att Sverige inte förmått skaka fram ett bättre alternativ till statsminister och regering än Löfven och hans kabinett? Svaret är kanske att både i USA och i Sverige är det partierna som beslutar vem som får kandidera oavsett politisk nivå. Väljarna tillåts inte välja helt fritt, bara svälja en uppsättning internt accepterade och nominerade kandidater. Våra valsedlar är mer el mindre resultatet av ’politisk incest/inavel’, men inget parti förespråkar personval fullt ut. De ’insuttna/besuttna’ gör förstås inget som skulle kunna äventyra deras platser vid köttgrytorna.

’Morganstudion’ i Svt

Stefan Löfven stod i mars 2018 bredvid Trump och beklagade sig över att han ärvt en ohållbar migrationspolitik. Efter drygt fem år vid makten havererade dock Löfvens eget halvhjärtade försök att få till en bred och hållbar migrationspolitik överenskommelse.

Den planerade parlamentariska utredningen med genomarbetade förslag reducerades som bekant till en kohandel, inte till en bred överenskommelse. Såssarnas makhunger och extremistpartiet Mp kom emellan, något vi sett gång på gång sedan 2014. Mp deklarerade att de inte skulle acceptera att vara dörrmatta än en gång. Med deras låga opinionssiffror tvivlar jag på att de skulle ha gjort allvar av sitt hot att avgå. Lämnar de regeringen nu, lär det bli svårt, för att inte säga omöjligt, för dem att ta sig in i en regering igen.

Nu var det inte bara Mp som protesterade utan också en stor intern och mäktig S-falang, som vill ha en generös migrationspolitik. Falangen är för stor och högljudd för att strunta i och den är inte lika lätt att köra över som Mp. I slutänden stod förhandlingarna mellan Jökboet å ena sidan och M och Kd å den andra. Sd hade vid det laget lämnat förhandlingarna.

Några dagar efter att förhandlingarna brutit samman, bjöd Svt (Aktuellt) in migrationsminister Morgan Johansson (s) och Maria Malmer Stenergard, moderaternas migrationspolitiska talesperson, till sin Morgonstudio för att debattera de havererade migrationsförhandlingarna. Någon debatt blev det dock inte för Johansson vägrade debattera. Hans krav för att ställa upp var att de skulle intervjuas var för sig. Trots att Malmer Stenergard satt mittemot Johansson i ’Morganstudion’, fick hon inte svara när Johansson kritiserade M i hårda ordalag. Är det nån mer än jag som osökt kommer att tänka på den engelska TV-serien Yes, Minister?

Många tittare reagerade mot detta upplägg och både Johansson och Svt har med rätta kritiserats. Svt skrev följande kommentar till nättidningen Nyheter Idag:

-SVT Nyheter fattar beslut utifrån varje enskild situation. I det här fallet valde de att öppet redovisa att Socialdemokraterna inte ville ställa upp på en debatt. Eftersom de är transparenta med förutsättningarna kan alla tittare själva bilda sig en uppfattning.

Media kallas den tredje statsmakten och har till uppgift att granska politikerna åt folket. Hur gör man det, om man tillåter makthavarna sätta ramar och villkor för granskningen?

På Twitter har Johansson i efterhand förklarat att han egentligen ville möta Ulf Kristersson, men att denne inte ställde upp. Vidare ville han inte debattera migrationskommitténs arbete, då han själv inte sitter i kommittén. Riktigt absurt och oacceptabelt blir det när Johansson, i slutet av intervjun, angriper Malmer Stenergard, som sitter mittemot honom i studion men inte får svara. Därmed får Johansson också sista ordet. Häpnadsväckande parodi! Så får det inte gå till i en demokrati. Så ovärdigt får landets migrationsminister inte heller uppträda, men värdighet och bildning är inte regeringens signum. Stor i orden och liten på jorden! (Nu har han dock gått ut och tagit debatten med Bianca Ingrosso för att hon och andra influencers festat om i Båstad i veckan. Ingrosso passar nog Johanssons nivå och debattförmåga bättre).

SR:s Studio Ett diskuterade debatten i torsdags. Torbjörn Nilsson, politisk reporter på Expressen, tog upp att dagens politiker undviker debatt överlag, speciellt med motståndare på lägre nivå. ”Grävaren” Janne Josefsson höll med:

-Min erfarenhet är att det har trappats upp till en nivå, och det hör man ju även på Socialdemokraternas representant här (Annelie Karlsson, gruppledare för S i riksdagen, som också intervjuades), att de är hysteriskt rädda för att på något sätt göra bort sig, att inte kunna klara en debatt.

-Jag har en erfarenhet från när jag var programledare för Debatt (i Svt) att man avskydde framför allt att möta vanligt folk, framför allt folk som kanske är beroende av politiken på något sätt, som är berörda av den. I Sverige i dag skulle det vara ett fullständigt otänkbart scenario att tre till exempel anställda inom hemtjänsten skulle få debattera med Stefan Löfven, den socialdemokratiska statsministern.

Apropå statsministern undviker han Svt:s Agenda. Mellan 2017 och 2020 har Sverige statsminister låtit sig intervjuas sammanlagt 3 ggr utan att infinna sig i studion. Senast han frågades ut i Agendas studio var hösten 2015. Han tackar alltid nej till direktsända utfrågningar. ”Skydda Löfven-strategin”, eller skydda partiets anseende, omöjliggör demokratiskt ansvarsutkrävande. Tyvärr duger det inte att landets högste politiker får ensamtid för monolog i statlig TV eller syns på presskonferens, där utvalda journalister får ställa mycket få frågor. Avsaknad av politiskt ledarskap undergräver demokrati och ansvarsutkrävande.

Under coronakrisen har det varit omöjligt att få till en intervju med Löfven, men han tog chansen att hålla ett tal till nationen den 22 mars. I mörk kostym och allvarlig min och med svenska flaggor i bakgrunden höll han ett förinspelat och redigerat tal till folket (i likhet med kungen). Han kom inte med något nytt, inga försäkringar, inga förslag eller lugnande ord. Så vad var syftet med talet?

Den självgoda ’Queen Ann’ Linde ställde i alla fall för några veckor sedan upp på en direktsänd TV-intervju om den svenska coronastrategin med tyska Deutsche Welle. Det skulle hon kanske inte ha gjort med tanke på resultatet. Hon har med rätta fått frän kritik från flera håll, då många av hennes svar var både aggressiva, arroganta och till viss del osanna. Hon hävdade bl a att orsaken till att så många dött på äldreboenden var att de bott på privata boenden och att dessa erbjuder dåliga löner och endast timanställning. Privata boenden har i själva verket hatt en något lägre dödlighet.

Så här kommenterade Kristersson intervjun på Facebook:

-Det var en krävande intervju, men utrikesministerns insats var inte bra för Sverige: Arroganta och självtillräckliga svar på omvärldens rimliga frågor om de höga svenska dödstalen. Illa underbyggda påståenden om vad som orsakat smittspridning och dödsfall på landets äldreboenden.

Vilka budskap använder regeringen i kontakt med omvärlden? Tror regeringen verkligen att vi kan återbygga förtroende genom att mästra andra?

Det är tur att dagens svenska ministrar sällan behöver konfronteras av pålästa journalister som inte väjer för svåra frågor och kontroversiella ämnen. Det skulle vara förödande för sverigebilden som Linde et al gör allt för att upprätthålla.

Lex Roberto och värdegrunden

För ett par veckor sedan genomfördes en stor polisrazzia, Insats Torsk, på en lägenhetsbordell i Stockholm. 28 sexköpare greps, bl a Paolo Roberto,TV-kändis, entreprenör m m. 11 personer lagfördes efter tillslaget misstänkta för ”köp av sexuell tjänst”. Redan dagen efter razzian talade TV4-profilen Roberto ut hos Jenny Strömstedt i morgonsoffan i ett försök att förklara varför han köpt sex. Om möjligt gjorde hans ’skademinimering’ skadan värre.

Snabbt tog twittervänstern och några ’goda och rättfärdiga’ såssekvinnor chansen att få några minuter i rampljuset och klubba ner en kaxig, heterosexuell, vit man som provocerat vänstern genom att öppet kritisera feminismen. Hur kan förresten dessa såssepolitiker ha mage att hävda att de bryr sig om kvinnors trygghet? Deras politik har resulterat i att den islamiska fundamentalismen blivit en del av svensk vardag. Varför upprörs förresten dessa vänsterfeminister inte över att utländska våldtäktsmän får stanna i Sverige? Det om något handlar väl om ”oaktsam våldtäkt”. Varför kräver de inte tuffa tag då? Gäller inte ”allas lika värde” i detta sammanhang? Är det viktigare vem som begår ett brott än vilket brott det handlar om?

Nyheten om Robertos sexköp hade knappt hunnit ut förrän moraldomstolen och värdegrundsväktarna sågade honom vid fotknölarna. Ett kollektivt moraliskt raseri uppstod och gav näring åt media. Ett antal ’influencers’ tog chansen att positionera sig och demonstrera sin beröringsskräck på sociala medier. Det gäller att passa på att stärka sitt varumärke, speciellt när det kostar så litet och är så riskfritt. För de ’goda’ feministerna är fördömandet av Roberto det viktiga, inte omtanke om sexarbetarna. Självklart var också den självgode Alex Schulman snabbt ute med en hånfull krönika. Rim, reson och självkritik är inte hans signum.

Även bland företag var beröringsskräcken tydlig. TV4 kapade genast alla band och raderade alla program med Roberto, ICA m fl livsmedelshandlare sa omedelbart upp allt samarbete och kastade ut hans produkter. Coop hänvisade till sitt krav på hållbarhet och etik för matproduktion. Märklig förklaring. Hundratusentals förpackningar av pasta, krossade tomater, pizzabottnar m m hade plötsligt blivit omöjliga att sälja. Vilket provocerande matsvinn! Varför inte skänka alla felfria produkter till välgörenhetsorganisationer, som kan dela ut dem gratis till människor som knappt har råd att köpa mat för dagen?

Bonniers ville inte vara sämre. De passade på att rensa ut allt Roberto någonsin rört vid eller medverkat i. De nöjde sig inte med att säga upp samarbetet med Roberto utan eldade också upp de 13 böcker som redan fanns. Innebär det att Bonniers nu kommer att gå igenom och rensa ut alla böcker som andra brottsliga och ’omoraliska’ personer medverkat i? Strävar Bonniers efter att uppnå moralisk certifiering? Jag försvarar inte Robertos brott, men jag anser att reaktionerna på det har nått helt orimliga proportioner. Det kändes nästan litet befriande att läsa att Amelia Adamo skickat Roberto ett sms, där hon säger att hon fortfarande är hans vän (Expr 30/5).

Inte heller regeringen kunde motstå att dras med, eller ned, av snaskigheterna. Mitt under den ödesdigra coronapandemin, som Sverige så totalt misslyckats att hantera, fick en känd persons sexköp regeringen att föreslå ny lagstiftning. Morgan Johansson har verkligen inte gjort sig känd som en handlingens man när det gäller att agera snabbt och driva igenom lagar. Tvärtom. Regeringen har länge haft alla chanser och all nödvändig information för att agera. Att agera först när en fråga blivit medial är populistisk signalpolitik snarare än genomtänkt och väl förberedd politik. Fort och fel.

Det populistiska och hastigt framtagna förslaget innebär att köp av sexuella tjänster inte längre ska leda till böter; fängelsestraff ska vara ”regeln”. Hur den förändringen kommer att påverka de redan överfulla fängelserna och det överbelastade rättsväsendet lär bli en svår nöt att knäcka. Men konsekvensanalys är inte regeringens styrka, något som tydligt framgått under regeringen Löfven.

En del av förslaget är att också svenskars sexköp utomlands ska kriminaliseras, ett förslag som bryter mot grundläggande rättsprinciper. Om svenskars sexköp i länder där prostitution är lagligt skall straffbeläggas, kan t ex Polen kräva att svensk polis ska utreda om dess medborgare gjort abort i Sverige. Här respekterar vi f ö månggifte som ingåtts i länder som tillåter detta för att man inte kan sätta sig över andra länders gällande lagar. Tvångsgifte för unga tjejer är ett annat problemområde, som regeringen inte ordar mycket om.

Vänsterpartisten Linda Snecker försatt heller ingen tid. Hon var snabbt ute på Twitter:

-Ingen torsk ska komma undan. Oavsett vem du är. Att köpa en annan människas kropp ska alltid leda till fängelse.

Vänstern gör skillnad på folk och folk. Vita män som köper sex ska fängslas utan nåd men s k ”rasifierade” män från Menaländer som /grupp/våldtar är det däremot synd om.

Snecker är dock en ombytlig person. I januari 2017 ansåg hon att:

-Kriminella blir inte mindre brottsliga för att dom sitter i fängelse, precis som sjuka inte blir mindre sjuka bara för att dom är på sjukhus.

Nu har är det annat ljud i hennes skälla:

-Att en så pass känd och vanlig person som Paulo Roberto köper sex visar tyvärr på hur vanligt förekommande det är. Att höja straffet kommer att ha en avskräckande effekt och den vanliga mannen kommer tänka efter både en och två gånger.

Så hur ser Snecker, Fritzon, Strandhäll m fl vänsterpolitiker på s k ’sugar mummies’ eller kvinnor som utnyttjar sin ställning och inleder sexuella relationer med asylsökande unga män? I en enkät med 103 ensamkommande, som sökt stöd hos en frivilligorganisation uppgav 38,5 procent av de ensamkommande att de gjort saker mot sin vilja för att de behövt pengar eller boende. Mer än en femtedel av dessa säger att de behövt utföra sexuella handlingar. I rapporten säger en anonym volontär:

-Ungdomar sitter fast i relationer med gamla kvinnor och män som de måste ligga med på natten. Ett 20-tal har berättat här att de utnyttjats sexuellt och är fast i relationer.

Ensamkommande unga män säljer sig för mat och boende. Varför /re/agerar inte ovan nämnda vänsterpolitiker och feminister mot detta? P4 Sjuhärads granskning visade våren 2019 att flera kvinnor i 40-årsåldern, som jobbat på boenden för ensamkommande asylsökande pojkar i Sjuhärad, inlett otillbörliga intima relationer med pojkar mellan 16 och 18 år. I två fall omplacerades personal p g a detta. Arbogakvinnan Johanna Möller är ett skräckexempel på hur äldre kvinnor utnyttjar unga asylsökande pojkar sexuellt.

Med tanke på hur många s k ensamkommande, asylsökande unga män utan försörjning som nu finns  i Sverige som ett resultat av den havererade ’gymnasieamnestin’, förväntar jag mig att Snecker, Strandhäll, Fritzon m fl ’självgoda’ feminister snarast tar tag i den fullständigt oacceptabla form av sexuella tjänster som ensamkommande män tvingas utföra i utbyte mot mat och husrum. Både ’gymnasieamnestin’ och dessa unga mäns svåra situation är ett resultat av de rödgrönas invandringspolitik och särbehandling av en enskild grupp.

Testa, testa, testa!

Den 1 februari klassade Sverige covid-19 som samhällsfarlig. Plötsligt visade det sig att många av Sveriges samhällsinstitutioner och myndigheter var helt oförberedda på en pandemi. Det stod också klart att nedmonteringen av vår beredskap varit katastrofal liksom att ansvariga myndigheter saknade förmåga och möjlighet att ingripa i en krissituation. Med drygt 340 myndigheter (en ny för varje dag nästan) under regeringen med närmare 230 000 årsarbetskrafter har vi alla levt med illusionen att Sverige är ett tryggt, väl förberett och välorganiserat samhälle. Alldeles för många kockar?

För många av oss var termen flockimmunitet ett nytt begrepp och Folkhälsomyndigheten förnekade länge att det var deras strategi. Ändå började man räkna på det och presentera prognoser för när den skulle uppnås. Tegnell konstaterade att vi ligger bättre till än andra länder då fler varit sjuka här. Samtidigt hävdade FHM att flockimmuniteten var effekten av den svenska strategin, inte själva strategin. Trots detta har FHM och närstående forskare ägnat mycket tid och stor möda åt att räkna fram att flockimmunitet enl deras senaste modellering borde uppnås i mitten av maj med 26% smittade i Stockholm. I Spanien har man just undersökt 60 000 slumpmässigt utvalda personer. Av dessa hade endast 5% antikroppar. Antalet immuna är m a o långt färre än vad man hoppats på trots att många varit sjuka i Spanien.

På en presskonferens i veckan förklarar FHM att det spanska resultatet inte förändrar något alls:

Alla länder är unika.

Sverige är nog det mest unika landet, ett riktigt ’utanförskapsområde’ när det gäller hantering av coronapandemin, något som väcker oro inte minst bland våra nordiska grannländer.

WHO-chefen Michael Ryan tvivlar starkt på den s k ”flockimmuniteten”, en strategi som enl uppgift saknar forskningsstöd”. ”Människor är inte flockar”. Den11 maj sa han i intervju med journalister:

-Den här idén om att länder med slappa åtgärder som inte gör någonting plötsligt magiskt kommer att nå någon sorts flockimmunitet, även om vi förlorar lite gamla människor på kuppen, det är en väldigt farlig kalkyl.

Och många gamla människor har vi förlorat. Ryans uttalande förändrar sannolikt inte heller något för Tegnell et al.

Norges smittskyddsdirektör Frode Forland har kritiserat Tegnell, och framför allt hans föregångare Johan Giesecke, för att de uttalar sig ”för tvärsäkert”. Han är också kritisk till att det inte förts någon kritisk debatt i Sverige om strategin

-Det känns som att man vill stötta sin egen regering och strategi. Men Sverige går ju emot hela världen, säger han till SvD.

-Med så stor dödlighet är det för farligt att hoppas på en kontrollerad spridning.

WHO varnar också för att coronaviruset kanske aldrig försvinner. Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar, oroar sig också för det och säger i Expressen:

-Vi måste byta strategi i Sverige, annars kommer detta fortsätta.

För att slippa dras med detta virus anser Olsen att Sverige måste börja testa mer och sätta upp stora tester för stora befolkningsgrupper.

Ulf Kristersson (m) är inne på samma linje och är kritisk till att regeringen inte gjorde mer tidigare:

-Regeringen underskattade hela frågan inledningsvis, det fanns ett obegripligt ointresse, säger han.

Redan 1/4  meddelade JÖKboet dock att de anslagit 1 miljard till testning. Inrikesminister Damberg (s), regeringens ansvarige för krishantering, förklarar att det tagit tid att komma igång, då man först måste besluta vem som ska göra testerna, varifrån remisserna ska komma etc.

I mitten på april presenterade socialminister Hallengren på en presskonferens hur testningen ska gå till. Befolkningen delas in i 4 grupper: 1) patienter 2) vårdpersonal 3) annan samhällsviktig personal 4) alla övriga. Grupperna 1 och 2 ska testas i den vanliga sjukvården, men grupperna 3 och 4 ska testas i en ny infrastruktur, där helt nya aktörer ska leverera, utföra och samla in testerna.

I veckan tillsatte regeringen plötsligt en särskild testkoordinator, Harriet Wallberg, f d rektor för Karolinska Institutet (2004-2013). Hon avsattes i samband med Macchiariniskandalen och förpassades till den s k elefantkyrkogården. Nu har hon grävts fram och fått uppdraget att förmå 21 regioner, 21 smittskyddsläkare, ett antal externa bolag och FHM att samverka medan ’oansvariga’ politiker försöker rentvå sig från skuld och smita ifrån allt ansvar. Målet är att testa 100 000 personer/vecka för coronaviruset.

Kristersson är inte nöjd och anser att det hade varit möjligt att agera snabbare för att få igång masstestning.

Ju mer veckorna har gått desto mer har regeringens intresse ökat. Men kapaciteten har inte ökat i samma takt, vi står fortsatt och trampar där mellan 25 000 och 30 000 tester i veckan, vilket är långt under vad vi borde legat på.

-Hade vi kunnat testa i äldreomsorgen så hade vi kunnat ta bort risken att människor, utan att veta om att de är smittade, tar med s smittan in på äldreboenden. Det står i eldskrift just nu.

Erik Salaneck, docent i infektionssjukdomar vid Uppsala universitet och infektionsläkare på Akademiska sjukhuset samt ansvarig för smittskyddsarbetet på sjukhusets infektionsklinik, kritiserar regeringen för att inte ha haft tillräcklig beredskap för att stoppa coronaviruset inom sjuk- och äldrevården. Han anser att deras försumlighet är kriminell. I en intervju med Expressen säger han att planering och tydliga direktiv om skyddsutrustning i äldrevården hade kunnat rädda många liv och att det kan det fortfarande göra.

Den 16/3 gick WHO ut med uppmaningen ”testa, testa, testa”. Det är hela 3 månader sedan. På tisdag träffas partiledarna igen. Då hoppas jag att oppositionen gör sitt jobb och kräver svar på varför testningen gått så långsamt och vem som bär huvudansvaret för det.