Om det nu är någon som går in på den här bloggen för att få en uppdatering om vad som händer i världen vill jag säga: GÅ IN PÅ NÅN INTERNETTIDNING men eftersom jag är tjej och bloggar och är i mina 20 och inte riktigt vet mitt egna bästa och ska göra alla nöjda gör jag väl en en kort lista på saker som jag tycker är viktigt för just Dig att hålla koll på.
Kategoriarkiv: Övriga inlägg
I väntans tider.
Det känns som att jag har suttit här i en evighet nu, på ett café på centralstationen i Stockholm. Enligt min biljett skulle tåget gå 22.35 från Umeå och vara framme i Stockholm 06.37. Klockan 22.35 avgick tåget från Umeå C och 06.37 stannade tåget till vid perrongen på Stockholm Central – just in time alltså.
Klockan tio ska jag på konferens. Vi ska prata om feministiskt arbete i allmänhet men feministiskt självförsvar i synnerhet. Det är ett viktigt ämne. Jag är här iför att representera Västerbotten i dessa frågor, och tycker att det är viktigt att så många som möjligt, runt om i Sverige, har möjlighet att vara med. Det blir mest demokratiskt då.
Men då var det bara det där med att jag har åkt tåg i åtta timmar för att komma hit och kommer åka tåg åtta timmar för att komma hem igen. Sexton timmar tågresande på en helg är mycket. Då åker jag ”bara” från Umeå. Det är många som åker längre norrifrån än Umeå och de får utan tvekan lägga till det dubbla i restid än vad jag har. Nu går det också hyfsat bra för min del, jag gillar att åka tåg och jag åker ju bara från Umeå. Tack och lov att jag inte åker från en inlandskommun! Då får jag lägga till åtta timmars bussresa till mina sexton tågtimmar. Plus denna väntan. Vänta på bussen i Lycksele, vänta på tåget i Umeå, vänta på ett café på centralen. Denna väntan. Denna tid för att kunna ha en demokratiskt organisation är oerhörd
Det här är inget smisk mot mitt ungdomsförbund, inget smisk mot norrland, inget smisk alls för att förtydliga. Jag vill bara betona hur absurd jargongen är i så himla många sammanhang. Poängtera hur knäppt många politiker resonerar utan någon vidare eftertanke. Hur tron om att allt sker söder om Gävle är så stark. Till er skulle jag vilja säga:
Det bor människor i Norrland. Det bor en stor del otroligt smarta killar och tjejer i Norrland. Vi är här och försöker jobba för det vi tror på. Just nu betalar vi en fruktansvärd summa tid för att kunna ta del i det demokratiska samhälle vi vill leva i, trots att det känns som om alla konstant jobbar emot oss. Är det konstigt att vi vill ha tåg som funkar och går snabbt? Är det konstigt att vi vill ha en fungerande kollektivtrafik inne i staden som inte ruinerar oss? Är det konstigt att vi vill ha samma flexibilitet som alla andra?
Och är det konstigt att jag på slutet har träffat så otroligt många unga vuxna som aldrig har satt sin fot i Norrland?
På samma sätt som jag som feminist jobbar för kvinnans frigörelse och patriarkatets fall vill jag som norrlandsbo jobba för norrlänningars möjligheter och södermänniskornas förakt mot norrland ska dö ut.
”Norrland” är ingen jävla skröna eller vandringssägen. Det är en del av Sverige om någon missat det.
Ätstörning som lätt kan kopplas samman med snålhet och studentliv.
När jag har lagat mat och ätit så jag är mätt men ändå har mat kvar på tallriken känner jag ett behov att ändå äta mer. Äta det dyraste. Jag kan inte förmå mig att slänga den där svindyra paprikan eller de sista makrillbitarna.
En blir till viss del nöjd eftersom en slipper ångesten över att slänga dyr mat, och till viss del illamående för att en har ätit för mycket. Är det här ett problem som fler har, även bland de som har en större matbudget än jag?
Sen till något helt annat. Jag fick en fråga om hur det går att kontakta mig privat då jag inte har en mail kopplad till bloggen. Vill du nå mig privat är det bara är att skriva en vanlig kommentar. Jag förhandsgranskar alla kommentarer innan de publiceras så det är bara att du skriver det du vill säga och skriver in din riktiga mail. Om det är något vettigt att svara på kommer jag i så fall svara dig privat. Är det något som hör till bloggen kommer jag kanske publicera det här, annars gör jag det inte utan bara skickar ett mail till dig. Det här är för att undvika alla retards som så gärna vill skriva saker i stil med ”dö feministfitta dö” och andra mysigheter, och som jag helst inte vill ha varken i kommentarsfälten eller i min mail.
Ha en fin fortsättning på helgen alla!
Första dagen utan pregg.
Tänkte bara uppdatera er om att jag inatt inte har drömt något om barn eller graviditet inatt. Frågan är ifall jag:
1) Har kommit över min hemliga längtan att få barn?
2) Har uppnått ett moget stadium i mitt liv?
Hur som helst, idag ska jag peppa som fan att skriva hemtenta. Eller, enligt upplägget jag har gjort ska jag idag göra det mesta av förarbetet för att kunna börja skriva lite imorgon. Det innebär att det är bara att tuta och köra nu.
Tuut, tuut.
Jag är gravid / Är jag gravid?
Jag vet inte hur många nätter jag på raken jag har drömt om att jag är gravid. Lite beroende på hur länge jag sover på morgonen hinner det gå olika långt. Oftast märker jag att jag är gravid (oftast bara vet jag att jag är gravid utan vidare bevis) och hela drömmen går åt till att jag funderar på vem som är pappan (alltid samma person) och bearbeta faktumet att jag ska få en unge inom en snar framtid. Jag undrar: varför drömmer jag det här?
Jag berättade det här för några av mina klassisar igår och dom ba: ”Kolla upp! Det finns ju drömtydning!”
Enligt drömtydningen säger drömmen mig att jag antingen har en gömd vilja att ha barn eller att jag håller på att mogna som person.
Jag gissar på att jag mognar som person.
*köper grav-test*
Vad är grejen med mumin?
Alltså. Jag vet inte om det är min cyniska sida som kommer fram eller om jag bara är allmänt samhällskritisk (eller både och) som spelar in.
Men vad är grejen med mumin? Vuxna kvinnor som har muminmuggar, ser på muminfilm, har mumindjur, mumintröjor mumin mumin mumin.
Fast jag är ju inte dum. Det är ju inte direkt mumin det sitter i utan hela den här illusionen om ens helt fantasiska liv som i många fall ska vara uppljusade och skimrande, photoshopredigerade och glittrande. Hälsosamt och gulligt, kvinnligt och skirt. Då passar det bra att gilla mumin och tyllkjolar. Systra mi fick en kommentar i helgen. En tjej som vet att vi bor ihop sa det rakt ut:
”Åh, ni ser ut att ha det så himla härligt och mysigt liv” och en ba: ”ja, jag har lyckats sälja in mitt liv som ett sånt lyckligt och fantastiskt, nu har jag lyckats i livet”.
Det går inte bara att leva och vara utan det är ett obligatorium att välja vilken typ av liv en vill leva. Ska det vara det glittrande (gilla mumin, tyllkjolar, fina brickor), krispigt (träna rätt mycket, göra smoothies, ha snygga jeans, har glansigt hår), carpe diem (gilla väggord, shabby shic, trendiga mössor av små designes köpta över internet eller av en kompis), skita i allt (ta bilder i grisvinkeln, gilla rostfranska, falukorv och sex), hipsern (dippat håret i lila, gilla starwars och mcDonalds) – och sen är det bara att leva utifrån mallen en har valt.
Det kan också vara så att jag har gått in i en instagramkris.
Men fortfarande, varför mumin?
Sessan har förlovat sig.
Alltså. Det här är ju för puttenuttigt. Bröllop sommaren 2013, så det är bäst jag tar och skriver upp det i kalendern redan nu. Den här intervjun är ju så himla rolig också.
Gratulerar till förlovningen! Hur känns det?
Prinsessan Madeleine: Vi är mycket glada och lyckliga. Det är en väldigt speciell dag för oss.
(det vore dumt att förlova sig om en inte skulle bli glad och lycklig av det)
Hur gick det till när Christopher friade?
Prinsessan Madeleine: Det var i början av oktober. Det var mycket romantiskt och fint genomtänkt, men mer än så vill vi inte berätta utan hålla det för oss själva.
(No shit, var det Christopher som friade?!)
Christopher, var du nervös? Hade du planerat det länge?
Jag hade funderat ett tag på att fria och ville vänta på det rätta tillfället. Men jag visste att det var Madeleine jag ville gifta mig.
(Det är bra att veta)
Var möttes ni första gången?
Prinsessan Madeleine: Vi träffades genom gemensamma vänner. För mig började det med en nära vänskap. Vi delade samma humor och hade väldigt roligt tillsammans. Chris öppnade upp mitt hjärta, han är min själsfrände.
(Det känns brutalt att behöva öppna upp någons organ, är det ens lagligt för en finansman?)
Christopher, när förstod du att du ville fria till Prinsessan Madeleine?
Jag kände omedelbart något alldeles särskilt för Madeleine.
(Attraktion kallas det)
Vad var ditt första intryck av Christopher?
Prinsessan Madeleine: Jag uppskattar Chris för hans värme och humor. Han har ett väldigt stort hjärta och han lyckas alltid att få alla i sin omgivning att må bra. Han är en otrolig omtänksam och generös person.
(Ett långt första intryck)
Christopher, har du talat med Kungen om att få gifta dig med Prinsessan?
Det stämmer att jag har talat med Kungen och berättat att jag vill gifta mig med Prinsessan Madeleine.
(Jag gissar att kungen också gav sitt godkännande. OKEEEEJ)
Hur var Kungens reaktion?
Christopher O’Neill: Kungen och Drottningen blev glada, och lite rörda, tror jag.
(Tro gör en i kyrkan)
Christopher, talar du någon svenska?
Jag kan säga några ord och går och lär mig mer svenska.
(Hehe, SFI?)
Kan Prinsessan berätta något om Christophers familj?
Jag uppskattar Chris familj väldigt mycket. De har alltid varit väldigt snälla mot mig och välkomnade mig med öppna armar. Chris har en underbar familj!
(Typ som min)
Kan du säga något om Prinsessans familj? Hur var det första mötet?
Christopher O’Neill: Jag har kommit att lära känna den svenska kungafamiljen väl. Jag har blivit mycket väl mottagen och kände mig från första stund mycket välkommen. De är alla vänliga och vi har mycket trevligt när vi ses allihop.
(Åh, jag får ångest över bara tanken att ”hänga” med kungafamiljen)
Hur ser ni på en framtida familjebildning?
Prinsessan Madeleine: Självklart ser vi fram emot att få gifta oss och med tiden bilda en egen familj.
(*tar ut spiralen*)
Var kommer ni att bo framöver?
Prinsessan Madeleine: Just nu kommer vi fortsätta att bo i New York på grund av bådas arbeten. Men det utesluter inte möjligheten att vi flyttar till Sverige i framtiden.
(Kom till Umeå!)
Christopher, vad vet du om Sverige?
Sverige är ett fantastiskt land. Det är så vackert här och vänliga människor. Jag har mest besökt Stockholm och Öland. Jag hoppas få möjlighet att besöka Sverige lite oftare nu.
(Kom till Umeå!)
En sista fråga; när kommer bröllopet att äga rum?
Prinsessan Madeleine: Vi får återkomma med detaljer om bröllopet. Men det kommer äga rum i Sverige under sommaren 2013.
(*skriver in det i kalendern*)
En Onsdagslåt: ”Sången om sexualmyterna”.
Det här är en onsdagslåt och inte en måndagslåt, det innebär att jag gillar den här väldigt mycket och kommer inte att föra någon typ av kritik mot den för att den är helt enkelt helt briljant.
Klart Slut, Börja Sjung
Ett gammalt ordspråk säger: ”En kvinna som säger nej menar kanske. En kvinna som säger kanske menar ja, och en kvinna som säger ja, det är ingen sann kvinna”.
Tro dä’!!
Har ni läst sexualbrottsutredningen
om inte ska ni veta att enligt den
är alla kvinnor små våp som inte vet
ett enda dugg om sin sexualitet.
Ty en kvinna är så attraktiv och utstuderad
att en stackars man kan bli vådligt frustrerad
då ska väl kvinnorna ta konsekvensen
om inte männen kan se gränsen.
Och alla måste inse att sexualitet
alltid hänger samman med aggressivitet
och det kan inte vara brottsligt att ta för sig
när nån så skamlöst bjuder ut sig.
Dessutom vet ju inte kvinnorna vad dom vill
har hon sagt ja till en sak vill hon lite till
för ett nej från en kvinna är aldrig riktigt nej
det vet väl varje karl och låter inte lura sig.
Så tjejer om ni blir utsatta för våldtäkt
efter att bara ha pratat med en kille
så är det för att ni så våldsamma känslor väckt
eller för att ni egentligen ville.
Vilken bild som utredarna vill ge oss
att män har lustar som dom inte kan betvinga
om det är så får vi börja springa
eller också får vi lära oss att slåss.
Tummen är inte längre och pillar därbak.
Jag har nu fått tummen ur och igår simmades det i hela 45 minuter. Jag måste erkänna att det är fruktansvärt tråkigt, men vad tusan ska en göra.
Idag ska jag på yoga. Jag vill ju egentligen bara springa, springa, springa, men jag måste väl börja nånstans…
*bygga upp kroppen inifrån*
Helvetesträningen.
Nu har jag ju läst dessa träningsbloggar i ett par dagar (ser mig därför som ”en såndär som tränar”). Jag har två dryga grejer att ta upp angående det:
Dryg grej ett: Det finns så fruktansvärt dåliga träningsbloggar. Med dåliga menar jag ALLT. ALLT ÄR SÅ KASST. I stort handlar det mesta om att bli smal. Att bli smal och snygg, äta kvarg med fun light, tips på hur en kan förtränga hunger, hur många kalorier det finns i en sötmandel osv. Sen är texten ofta dåligt skriven, det är smajlisar i slutet av meningar och det handlar lika mycket om mode som astangayoga. Generellt är dessa bloggar skrivna av tjejer. Bloggar drivna av killar består i största del av hela pass, typ hur många repetitioner en gjorde på vilka maskiner och vilka muskelgrupper hen tränade det passet och hur många ägg hen åt efter och att hen har köpt ett nytt proteinpulver. Jag vill ha nåt mitt emellan.
Jag vill ju hitta något peppande som inte ger mig ätstörningar och som kan locka in mig i ett gym utan att utsatt för testosteronsjukan. Hallå?
Dryg grej två: Igår gick jag på en promenad. Efter tio minuter känner jag av knät och börjar halta. KOM IGEN. Jag kan alltså egentligen bara radera alla nya träningsbloggar och boka upp mig för lite vattengympa för det är det enda jag kommer klara av att träna i dagsläget, inga cool pass eller spinning. Vatten. Gympa.
