Jag är så nervös att jag kan skita på mig.

I helgen kommer fyra saker hända. För mig är det tre megastora saker som varje en är så pirrig att de skulle behöva delas upp för sig i ett X antal delar för att de ska vara hanterbara.

Grej 1: Ikväll ska jag spela skivor på ett studentställe. Jag har 11 skivor med musik  jag själv tycker är skitbra. Jag har en ambition att skapa en ”skön stämning” á hemmafest, men tänk om alla bara vill höra Rihannaremixer? Jag tror inte att det kommer bli ett fiasko eller att folk kommer bli besvikna, däremot är jag nervös över att det kommer vara rätt rutinerat folk som kommer att lyssna och jag tror att de kommer tycka att jag har dåliga övergångar bland låtar. Det är jag nervös över. Och så hoppas jag att det kommer vara folk där som gillar all musik som jag tycker om.

Grej 2: Imorgon bitti ska jag flörta i direktsänd radio. I Christer. Mitt hemliga drömyrke är att prata i radio. Nu menar jag inte att jag kommer bli programledare eller nåt sånt, men bara grejen. Att prata i direktsänd radio och försöka prestera. Oh my. Och bara att flörta. Jag har gjort en dikt som backup ifall jag kommer bli stum tills imorgon.

Grej 3: Imorgon kväll ska jag och ett gäng tjejer äta middag med den här tjejen som jag tillsammans med många andra beundrar så himla mycket. Jag antar att det är nån typ av Idol (eller övergavs det uttrycket när 90- talet var över?). Hon inspirerar hur som helst enormt och nu ska en sitta där och vara ”casual”. Jag kommer spasma med ansiktet och dra konstiga djurreferenser. Jag kan inte hantera att möta folk som jag anser är ”kända”. Jag tycker inte om det, men jag blir så fruktansvärt starstrucked. Jag gör sånadär konstiga saker. Jag försöker vara ”rolig”. Men please, jag lovar att jag är normal. Jag lovar. Att jag är Normal. Eller. Lite onormal kan jag tänka mig att vara så att jag fortfarande är intressant. Jag lovar.

Grej 4: Jag ska till tandläkaren. Jag har ångest över det med. Enorma massor. Senast jag var hos tandläkaren slog jag till sköterskan och grinade så jävulst. Jag kunde inte ens gå dit själv utan jag fick lov att ha sällskap. Nu anser jag mig som ”vuxen” och ska gå själv. *insert gråtande smajlis*