Att uppmuntra våld

Vilken rysare…

Nu kanske ni tror att jag syftar på Sverigematchen, men icket.
Ungefär samtidigt som Zlatan dyngade in 1-0 så startade en våldsam kamp på liv och död på golvet i mitt vardagsrum. Dylan vs en spindel.

På förhand var Dylan skyhög favorit men spindeln visade sig vara full av glöd.
Trots ett antal stampningar och ett hopp som visade på imponerande spänst så kunde Dylan inte knäcka spindelns mod. Dylan valde då att slicka i sig det lilla livet, men ut kom den lika fort.
Dylan sneglade på mig; ”Vad i helv…”
”Äh på honom igen”, kontrade jag.

In i munnen med krypet igen. Den här gången smaskade Dylan som att han fått i sig en bit blodpudding. Men när han slappnade av; ”plopp”. Där på golvet stod han igen, den lille hjälten, sugen på mer.
Dylan började tappa modet och han tittade på mig; ”Asså…”
”Ge inte upp Dylan! Du är mycket större än honom”, sade jag faderligt.
”Storleken har ingen betydelse husse”
”Preaching to the choir Dylan, preaching to the choir. Men kom igen!”

Dylan gick sin väg.
Beväpnad med en spindels kryptonit, ihopknövlat toapapper, gjorde jag det Dylan inte kunde. Jag skickade krypet mot sin död via porslinexpressen.

Dylan är sur på mig nu. Men imorgon ska vi ha ett snack om hur förluster är en viktig del på vägen mot att bli en vinnare.

1 kommentarer

Lämna ett svar till Lena Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *