All is fair in love and lägenhetsjakt

Idag ägnar jag mig åt telefontrakasseri.
Jag påbörjar ett nytt jobb i Umeå vid månadsskiftet och söker febrilt en lägenhet. En tvåa, helst centralt. Jag har bestämt mig för att jag inte vill bo i andra hand eller vara någons rumskamrat.
Jag har flyttat närmare 15 gånger och känner att nu är det dags att hitta något där jag blir kvar ett tag.

Dessa krav försvårar det hela en aning. Och det är inte som att jag är ensam med att söka boende i Umeå. Det är en djungel.
Även flera av mina vänner söker samma objekt som jag.
Så när det dyker upp något intressant, då växer hornen och huggtänderna fram.
”Det är min lägenhet! MIN!”

Jag ringer obscent mycket på lägenheterna jag vill ha. De ska veta vem som ringer innan jag har presenterat mig. De ska vara så jävla less på mig att de ger mig en lägenhet bara för att slippa höra min desperata röst flåsa på andra sidan luren.

Lägenhetssuget är så stort att jag kommer på mig själv med att vara svartsjuk, något jag aldrig är i andra sammanhang. Men när jag har hittat den där perfekta lägenheten och får höra att någon annan har fått åka och titta på den…

”Jahapp, nu går de där på ditt golv, säkert med skorna på. De uppskattar dig inte som jag gör. De pekar på dig, viskar… De pratar om att borra hål i dig, göra om dig till något som du inte är. Det skulle inte vara så med mig. Aldrig. Jag vill ha dig precis som du är, kära lägenhet. Du är perfekt precis som du är. Jag vill ha dig…”

Öhumm… blev det varmt helt plötsligt?
Inte?
Konstigt, jag tycker att det blev varmt…

Anyhoo, det får räcka så. Jag har samtal att ringa.

Men ja, som sagt, jag ska flytta tillbaka till Umeå. Och det känns fantastiskt bra.

2 kommentarer

  1. Vet inte hur långt tidsspann du tänkt dig, men Rolf Jakobsson sa just att han tänker hyra ut sin lägenhet i sex månader från 1 december.

Lämna ett svar till Elin Falk Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *