Man får inte skrämmas

Har ni sett det här dolda kameran-programmet från Brasilien? Där de släcker ned en hiss, smusslar in en läskig liten flicka och sedan tänder igen? Asvidrigt skämt, men kul att titta på. Klippet finns här nedan.

Det är lite hyckleri av mig att sitta och skratta åt det här, för jag hade inte hanterat situationen på ett bra sätt. Jag blir nämligen våldsam när jag blir skrämd. Överlevnadsinstinkten kickar in med full kraft. Fråga bara min vän Jimmy.

Under gymnasiet delade jag lägenhet med två vänner, varav en av dem var nyss nämnda Jimmy. Jag hade varit hos min kusin och sett skräckfilm och var jävligt nervig. Jag kollade maniskt baksätet under bilresan hem. När jag parkerade tittade jag upp mot lägenhetsfönstret och såg att det var mörkt. ”De har väl gått och lagt sig”, tänkte jag.
Jag gick uppför trappan och tittade mig över axeln vid varje steg. Likaså när jag öppnade dörren. Och när jag vände tillbaka huvudet och skulle kliva in kom en skrikande Jimmy ut från mörkret i lägenheten. Jag förvandlades till en mänsklig väderkvarn och Jimmy fick fly in i lägenheten för att undvika mina slag. Han hade sedan mage att smyga fram och vara arg på mig för att min panik och mina slag hade skrämt honom.

Jag tar till nävarna när jag blir rädd helt enkelt. Jag kan inte hjälpa det.
Därför skulle inte det här skämtet gå så väl hem med mig.

”Det var jättekul fram till dess att Daniel sparkade den lilla flickan på tänderna.”

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=mzr2iDQMKDo

1 kommentarer

  1. Ha ha! Jag skulle förmodligen bli så satans rädd att jag skulle försöka öppna dörren med våld eller veva till den lilla flickan. Att bli skrämd är verkligen det värsta jag vet. Reptilhjärnan slår på för fullt och antingen blir det försvarsförsök eller rymmaivägförsök.

Lämna ett svar till Lena Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *