Här är veckans mest positiva Skellefteå AIK-besked: Niclas Burström är klar för spel. Min kollega Tomas Ruuth fick precis följande kommentar av läkaren Karin Rundblad:
– Han är avgipsad, frisk och helt spelbar. Han fick ett slag och vi kunde inte utesluta brott på ett ben. Därför gipsade vi honom och har röntgat om honom. Jag fick svaret alldeles nyss och inget var brutet, så han är helt spelbar, säger Rundblad.

Det är ett år sen den där flygolyckan i Yaroslavl, och det är egentligen först nu som vi som inte kände Stefan förstår att han verkligen var den där varma personligheten som alla pratar om. De flesta är helgon på sin egen begravning, men såhär ett år senare finns ingen annan anledning att hylla Stefan Liv än att han verkligen förtjänar det.

Stefan Livs tröja hängs upp i taket.

Jag kan för det första inte med det här med rubriker. Nödvändigt ont.

Jag kan för det andra inte med det här med träningsmatcher i ishockey. Det är ju nånting i sportens själva essens – farten, det fysiska spelet, allt det där vi älskar –  som gör skillnaden mellan en tävlingsmatch och en låtsasmatch så mycket större i hockey än vad den är i andra sporter. Det är tempot och intensiteten som gör att vi vet att det här är elitidrott, och när den försvinner förflyttas man mentalt till en hockeybockeymatch i Ekshärads ishall.

Med det sagt kan jag ju förstå syftet. Anders Forsberg försäkrade oss om att han fick just ett sånt genrep han ville ha, och visst var Skellefteå sammantaget bättre än Växjö.

Individuell spelarkritik är ju svårt en kväll som denna. Marcus Svensson gjorde det han skulle, men det var ingen match man vinner bragdguldet på. Jocke Eriksson lär fortfarande vara förstavalet. Tyckte Oscar Lindberg och Viktor Arvidsson var hyfsat pigga, och det finns ju fortfarande korta stunder av briljans från spelare där vi vant oss vid att det ska komma – Bud, Lindström, Möller. Men underhållande? Nje.

Växjö? De har en fantastisk kedja i Kallio-Rosén-Hjalmarsson, och Fredrik Norrena såg stabil ut i mål. Dumt att dra några större växlar än så på den här matchen. Jag kan verkligen inte vänta tills det börjar på riktigt.

Vi är ju bara en vecka ifrån en ny elitseriesäsong, och om det ska spelas hockey så ska det ju bloggas. Just här ska det bloggas om elitserien och NHL, om all things hockey i allmänhet, men allra mest kommer det nog bloggas om Skellefteå AIK.

Det var ett tag sen jag gjorde det nu, tre-fyra år sen, men jag har en känsla av att blogga är en sån där grej man kan när man väl har lärt sig. I annat fall – eller om ni bara har nåt annat på hjärtat – är ni hemskt välkomna att maila mig på [email protected] med synpunkter eller tips.

Där är vi nu. Ikväll spelar Skellefteå AIK elitseriegenrep mot Växjö, och det innebär ju ett ypperligt tillfälle att scouta båda lagen inför säsongen runt hörnet.

Bland det finaste med bloggeriet är att man får, alldeles utan att känna sig högfärdig, prata om sig själv i tredje person. Därför proklamerar jag nu att bloggen kommer att finnas på plats på Skellefteå Kraft Arena och därifrån kommer bloggen att rapportera, och sen kommer bloggen gå hem och berätta vad bloggen har sett. Stanna kvar och läs, hälsar bloggen.