Samma resultat – igen! Lindberg hjälte – igen!

Jag är paff! Det kan bero på att min tv kraschade just innan avgörandet och jag fick inte tillbaka bilden förrän Lindberg just avgjort. Det kan också bero på att man under matchens  tredje och fjärde period satt med hjärtat i halsgropen då Linköping ångade på som ett Lokomotiv.

AIK var bäst i första och även i andra trots att LHC då vann skotten och i andra kom 1-0 och 2-0. Jag kände mig relativt trygg inför tredje. 2-0-ledning på bortaplan och en stabil Joacim Eriksson i målet som gjorde flera storartade räddningar.

När pucken släpptes för den tredje perioden var det återigen som att Melin hypnotiserat spelarna och LHC kom ut som ett helt nytt lag och forceringen var total. Hjalmarsson reducerade tidigt vilket dels satte fart på lagmaskinen men också fick igång publiken i Cloetta Center. AIK stod i brygga länge och med 49 sekunder kvar så skickade Hjalmarsson in kvitteringen och vi hade 2-2 och förlängning FÖR FJÄRDE MATCHEN I RAD!!

HELT SJUKT! Det kan aldrig ha hänt tidigare i svensk ishockeys historia.

Linköping fortsatte sin anstormning i förlängningen och det kändes som att de hittat det som Boork så ofta pratar om: Momentum. Kvitteringen i matchserien kändes nära men så tappade jag bilden för tredje gången i kväll. När vi startat om boxen så får vi tillbaka ljudet först.

-Det är MÅL! skriker Stefan Klemetz och jag var säker på att LHC avgjort. Men så börjar bilden komma tillbaka och jag urskiljer vitklädda spelare samlas i klunga.

”Kan det vara så?” tänkte jag och visst var det så. Oscar Lindberg hade avgjort och det var med fint förarbete av min gamla klasskamrat Adam Pettersson som ser ut att ta med sig pucken bakom mål men istället släpper tillbaka på första åt Lindberg som trycker dit den och blir matchhjälte – IGEN!

Ruskigt skönt och nu ser jag inte hur Linköping ska kunna gå om AIK i den här SM-semifinalen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *