Skellefteå AIK är tvåfaldiga regerande mästare och de senaste åren så har Svensk ishockey dominerats av det svartgula laget från Västerbotten. En dominans som många trodde skulle nå sitt slut när laget under våren och sommaren plockades isär av de mäktiga gamarna från Ryssland och Nordamerika. Men kvar bland resterna stod en trupp, ett lag och en förening som vägrade att se sig själva som just rester. Kvar stod Skellefteå utan tvivel. Våren 2015 så SKALL Möjligheternas Torg fyllas med svartgula supportrar som firar klubbens tredje raka SM-guld.
Få trodde det var möjligt när klubben gick ut med målsättningen om SM-guld. Det var många som skrattade åt Wallson och Skellefteå AIK. Efter ett par år av dominans så skulle man få spendera några säsonger bakom rampljuset och kämpa för att ens nå slutspel.
Många står idag med hakan i golvet och funderar. Vad fan är det som händer?
Skellefteå AIK har i år ingen Joakim Lindström. Inte heller någon Oscar Möller, Jimmie Ericsson, Bud Holloway, Pierre-Eduard Bellemare, Viktor Arvidsson, Petter Emanuelsson, Viktor Arvidsson, Johan Alm, Melker Karlsson, Jonas Frögren.
Trots det så står man efter halva säsongen spelad kvar på toppen av SHL, ja sanningen är att man står på toppen av Mount Everest och tittar ner mot sina konkurrenter som just påbörjat vandringen upp mot Kebnekaise. Spelarna och föreningen har gått ihop och skapat en vi mot dom känsla där alla vill vara med när man visar Sverige att det spelar ingen roll vilka som försvinner. Skellefteå AIK Hockey är en maktfaktor, en dynasti, som inte går att skaka.
I och med kvällens 2-1 seger mot Brynäs så tangerade man klubbrekordet med sju raka vinster efter full tid och det stannar inte där. Eftersom att Frölunda förlorade borta mot Örebro så leder man nu serien med tio poäng. T I O poäng. Jag tänker inte ösa några mer superlativ över den här truppen, det här laget eller den här föreningen. Klubbrekordet och den överlägsna serieledningen säger allt som bör sägas. Dominans.
Dominans ja.
Trots att laget saknar JVM-stjärnan Nick Sörensen och långtidsskadade Kirill Kabanov.
Trots att lagets tänkta storstjärna från Finland inte alls får det att lossna.
Trots att laget i många matcher spelat dåligt men ändå vunnit.
Trots att laget hade en tung svit med många tappade poäng.
Trots att laget inte längre har någon Jocke, Möller eller Jimmie.
Dominans.
När Skellefteå AIK åker in på isen inför match så spelas låten ”Hey här e vi, Sveriges bästa lag”. Det är ingen underdrift, det är inte för att skryta. Det är fakta.
