Falangen som glöms bort.

Skellefteå AIK – HC Bili Tygri Liberec

1-0 (09.38) PP1 Jimmie Ericsson (Patrik Zackrisson, Marcus Pettersson)
2-1 (24.51) EQ John Norman (Niclas Burström, Fredrik Lindgren)
3-1 (28.14) EQ Martin Lundberg (Axel Holmström)
4-1 (29.07) EQ Sebastian Ohlsson (John Norman, Fredrik Lindgren)
5-1 (41.47) EQ Pär Lindholm (Terry Broadhurst)

Skott på mål: 28-33
Utvisningsminuter: 10-8

*****************************************************

Att Skellefteå vunnit sin grupp i årets CHL är inget som får speciellt många ögonbryn att höjas till hårfästet, om ens höjas alls. Planenligt kan man väl minst säga, även om det suttit lite längre in än vad resultaten visar. Straffsegern mot Nitra hade lika gärna kunnat generera endast en poäng, och kvällens match var inte så ojämn som resultaten visar. Som Martin Sevc sa efter matchen:
– Jag tycker att vi gör en bra match och tävlar mot Skellefteå på ett bra sätt, det var en stund där i andra perioden när dom gjorde tre mål på fyra minuter som ställde till det för oss.

Och ja, där håller jag med i vad den härlige tjeckiske backen säger. Det var en match som Liberec stundtals kontrollerade och hade i sina händer, när man några minuter in i den andra perioden satte 2-2 (trodde man) så kändes det att som de vita tigrarna från Tjeckien hade Skellefteå i sin käft, med full kontroll över sitt byte. När domare Lindqvist från Finland videogranskade och dömde bort målet för att en handrörelse föranledde det så släppte dock tigrarna på sitt grepp och redan bytet efter så startade Skellefteå en tio minuter lång sekvens som hade kunnat vara material till vilken ishockey-propaganda film som helst.

Pang, boom, smack. Tre gånger om, på blott fyra minuter, så fick Liberecs skickliga målväktare Jan Lasak skyffla ut pucken ur sitt egna mål. Först så var det John Norman som vackert kunde placera in 2-1. Några minuter senare så ville inte Axel Holmström och Martin Lundberg vara sämre då den förstnämnda på ett sällan skådat sätt jagade upp och fast en tjeckisk back, vann pucken och snyggt serverade Martin som tackade för passet och smällde upp en stenhård handledare i krysset. 3-1. Och bara något byte senare så var det unga Sebastian Ohlssons tur att få fira för mål då han placerade in fjärde målet bakom Lasak efter en fantastisk passning från John Norman.
Tre mål som allihopa höll högsta klass, på ett eller annat sätt. Och gosse vad mycket mer det hade kunnat bli, laget skapade livsfarliga lägen i ett och stod för flertalet helt fantastiska anfall där förstakedjans är det som hänger kvar i minnet allra mest. Ska se om jag kan hitta en sekvens från det anfallet då det egentligen inte förtjänar att skrivas i ord, det borde ses för att göras rättvisa.

Liberec flyger hem ikväll, och jag märker att jag flyger iväg lite från vart jag ville komma:
GÄSTERNA var, förutom den där jobbiga tiden i andra perioden, lika bra som Skellefteå och hade deras 2-2 mål godkänts så hade nog den vita tigerns grepp förblivit rejält.
Men Skellefteå bör ändå hyllas för att de gått igenom gruppspelet med ett enda poängtapp, trots att spelet stundtals varit rätt så medelmåttigt. Det är en styrka att vinna hockeymatcher även när inte allt funkar som det ska. Och där visar man upp en oerhörd bra och lovande attribut inför kommande säsong av SHL. Laget har spelarna och verktygen för att vinna matcher även de kvällar när Olle och Pelle på läktaren skriker sig hesa på missade pass och brända lägen.

Spelare och verktyg för att vinna matcher. Ja tänka sig vilken spets laget har i Janne Pesonen, Patrik Zackrisson, Andrew Calof, Tim Heed med mera. Dom där spelarna som allt som oftast får rubrikerna och hyllningsfilmerna på youtube. Spelare med verktyg i sin låda som är svåra att hitta men kan värvas in med en bestämd roll om att vara ledande i poängproduktionen. Såna där spelare med egenskaper som alla lag kan värva in. Men nej, jag tänker inte dedikera detta inlägg åt dem då de som sagt redan är vana vid rampljuset.

För vad är det som gör Skellefteå AIK unikt?
Vad är det Skellefteå AIK har som inga andra klubbar har eller kan värva in?
Vad är det för något i Skellefteå AIK som gör att de är helt unika och ohotade inom just den grenen?

MARTIN LUNDBERG, NICLAS BURSTRÖM, PONTUS PETTERSTRÖM, FREDRIK LINDGREN, ADAM PETTERSSON, ANTON LINDHOLM, ARVID LUNDBERG, PÄR LINDHOLM. ERIK FORSSELL. JOHN NORMAN.

Dom där spelarna som förtjänar att ibland få omnämnas med caps lock, de där som inte har den lön som de kanske förtjänar, spelare som utan problem hade kunnat se högre siffror den 25:e ifall de haft något annat emblem än det svartgula lövet på sitt bröst och i sitt hjärta, spelare som accepterar en något lägre lön och färre rubriker bara för att få representera det lag som de brinner för.

Kärnan. Spelarna som år in och år ut har stridit för den svartgula fanan, spillt blod och svett och tårar för sitt lag. Spelarna som har sett liknande spelartyper med samma egenskaper få höga löner i andra städer och lag.
De där spelarna som alla har tagit för givet, få har visat uppskattning värdig dem och som i stort sett aldrig fått vara kung för en dag.
Ta Niclas Burström till exempel, en av SHLs absolut bästa och samtidigt mest underskattade backar. ”Nisse” hade utan problem kunnat spela någon annanstans och håvat in pengar i betydligt större summor än vad han gör. Kan göras exempel av allihopa av dessa men vi nöjer oss med Jörnspajken med den fantastiska speluppfattningen och det oanade tjuvspelet när domaren inte ser.

”Falang, från grekiskans phalanx, är en antik stridsformering. I en falang stod alla soldater tätt och stred tillsammans som en enhet. Falangernas största svaghet låg i dess sårbara flanker som oftast skyddades av kavalleri eller infanterister.”

Dessa spelare har under en längre tid varit Skellefteå AIKs kavalleri, infanterister och hjärta. Tillsammans, med den gemensamma nämnare om att inte vara så uppskattade som de borde vara, så har de utgjort lagets flanker från September till April och sett till de där ack så sårbara flankerna inte alls varit någon svaghet, tillsammans så har de vänt svaghet till styrka och sett till att de där kända krigarna från Finland, Södertälje och Ottawa har fått fokusera på vad som gör dem bäst och ägna sig åt det. Tillsammans så har de fått hela hockey-Sverige att fundera.
”Vad f-n är det dom gör där uppe i skogarna runt Skellefteå som gör att de tagit över och blivit den stormakt som de idag är?”

Skellefteå ser till individerna, får alla att känna sig välkomna och värnar om familjen.
Som Martin Sevc avslutade dagens intervju, vilket också avslutar detta inlägg:
– Jag älskar Skellefteå och saknar det här. Skellefteå är som min familj nu.

Gruppfinal.

Alla slog Nitra, Nitra slog ingen, ingen har slagit Skellefteå.

När Grupp D nu skall avgöras, och om ni kan tyda inläggets start så förstår ni att det handlar om en ren gruppfinal där Skellefteå AIK säkrar förstaplatsen vid oavgjort resultat eller bättre. Tar Liberec segern efter full tid så vinner tjeckerna gruppen. Bägge lagen är dock redan helt klara för slutspel, bör nämnas.

I Skellefteå så är Jimmie Ericsson och John Norman tillbaka i laget vilket gör att man på forwardssidan är komplett, ja förutom långtidsskadade Ritola då såklart.
Tränarduon har valt att förändra lite i formationerna och stekheta Axel Holmström har flyttats upp till förstakedjan där han kamperar ihop med Jimmie Ericsson och Martin Lundberg. En dynamisk trio som tillsammans har stora möjligheter att skapa stor magi i Skellefteå Kraft Arena.
Ett tungt avbräck för Skellefteå är dock att Tim Heed inte kommer till spel i dagens match, sjukdom sägs vara orsaken.

I gästande Liberec så är det mycket som pekar uppåt, man har tagit två imponerande segrar mot HK Nitra där man fullkomligt kört över sina slovakiska grannar.
9-0 och 2-0, siffror som talar sitt tydliga språk.
För er som såg förra matchen mot dessa vita tjeckiska tigrar så vet ni dock redan att det är ett starkt lag med många riktigt skickliga spelare. Jakub Valsky, Petr Vampola och Martin Sevc för att nämna några.

Kvällens match kommer således att vara en intressant sådan, båda lagen har tydliga målsättningar att vinna först gruppen och sedan hela turneringen. Roligt med två lag som klart och tydligt går ut med klara besked att det är guld det handlar om, inget annat.
Känslan är att gästerna kommer att öppna bäst och mycket möjligt att de även tar en snabb ledning. Tror dock att Skellefteå över hela matchen kommer att visa sig vara det bättre laget och till slut nog också säkra minst en poäng. Drar Liberec på sig för många utvisningar så kommer det att straffa sig,
Skellefteås numerära överläge är hiskeligt bra.
Bäst i SHL? Ja. Det vågar jag säga utan att ens ha sett övriga lag.

Så spelar Skellefteå AIK:

Svensson (Hanses)
Jacob Andersson – Niclas Burström
Jimmie Ericsson – Axel Holmström – Martin Lundberg

Marcus Pettersson – Fredrik Lindgren
Andrew Calof – Patrik Zackrisson – Janne Pesonen

Arvid Lundberg – Anton Lindholm
Adam Pettersson – Pär Lindholm – Terry Broadhurst

Andreas Söderberg – Sebastian Ohlsson
Pontus Petterström – Erik Forssell – John Norman

”Vi och dom” besegrade Modo.

Modo Hockey – Skellefteå AIK 4-5 (3-1, 1-1, 0-3)
Skott på mål: ingen uppgift
Utvisningsminuter: Ingen uppgift

1-0 (06.06) Kyle Wilson (Bobby Butler, Dennis Persson)
2-0 (10.38) PP1 Carl Grundström (Bobby Butler)
3-0 (11.22) Albin Runesson (Byron Ritchie, Victor Olofsson)
3-1 (18.40) Niclas Burström (Axel Holmström, Pontus Petterström)
3-2 (23.56) Adam Pettersson (Erik Forssell, Marcus Pettersson)
4-2 (35.02) Per-Åge Skröder (Emil Djuse)
4-3 (43.24) Tim Heed PP1 (Axel Holmström, Janne Pesonen)
4-4 (49.38) Janne Pesonen PP1 (Axel Holmström, Patrik Zackrisson)
4-5 (52.13) Erik Forssell (Marcus Pettersson)

*****************************************************************************

Efter en oerhört seg och loj inledning av matchen där Modo utan några som helst problem kunde gå ifrån till 3-0 så vaknade Skellefteå. Till slut så visade man sin klass, och när man väl bestämde sig, då hade Modo ingenting att säga till om. Klasskillnad till slut och Modo lämnar nog den här matchen med en hel del huvudbry då man, frånsett från de första femton minuterna, faktiskt var rätt usla. Förstakedjan visade klass och gav Modo-publiken en hel del hopp om en ledande förstaformation som kan avgöra matcher. Men bredden, som jag pratade om redan inför matchen, visade sig vara just så obefintlig som förväntat. Laget från Örnsköldsvik har inte fyra formationer som alla håller på denna nivå.

Skellefteå hade inte ens fyra formationer ikväll men ändå så står man för en upphämtning som visar vilken moral och skicklighet som laget har.

Erik Hanses gjorde inte sin bästa match ikväll utan får tyvärr ta på sig två av målen helt och hållet, de andra två målen var försvarsmissar som han inte kan lastas för. Tyvärr så är det dock rätt uppenbart att Skellefteås defensiv är som natt och dag beroende på vem som är placerad som sista post för matchen.
När Svensson står vakt så agerar defensiven med en oerhörd pondus, säkerhet och skicklighet vilket gör att ”Mackan” sällan hamnar i svåra lägen.
När Hanses vaktar målet så släpper man på allt som heter pondus och säkerhet, och försvaret blir flera snäpp slarvigare än vad de vanligtvis är.

Detta är givetvis ett problem, ett av få, inför vintern och något som Hanses inte kan göra något åt. Det är försvaret som måste släppa vad det nu än är som gör att det ser ut såhär och spela likadant oavsett vem som vaktar målet.

*******************************************************************************************

Då jag inte jobbat på kvällens match så har jag haft möjligheten att följa vad som skrivits på sociala medier under matchens gång och jag har från första parkett fått åskåda ett av idrottens absolut roligaste och märkligaste fenomen.
Hur en supporter kan gå från en del av laget till en helt vanlig åskådare beroende på resultat. Förstår ni vad jag pratar om eller är ni förvirrade? Vänta bara, det kommer allt att falla på plats nu, here it goes:

Inför match, supportrar trycker ned sina förväntningar i skrift på sociala medier och väljer att vara en del av laget och skriver ”Vi ställer upp utan Jimmie, Urbom, Ritola, Norman ikväll men känslan är att vi ändå kommer att vinna.

Under match och resultatet går emot laget, man ligger under:
”Nu får dom fan skärpa sig, 0-3 efter knappt femton minuter vad fan gör dom? Modo ska dom slå varje dag i veckan”

Under match och laget har vänt underläget och leder nu:
”Fan vilken vändning vi gör, nu visar vi vilken maskin vi är och hur svårslagna vi kommer att vara i vinter!”

Nu menar jag ingenting illa emot dem som väljer att pendla mellan vi och dom under matchens gång, de flesta gör det nog utan att ens tänka på det. Men det är hysteriskt roligt att se när man väljer att skriva vi vid framgång och dom vid motgång.

Over and out.

Två lagbyggen, två världar.

Först och främst så vill jag starta detta blogginlägg med att förklara varför uppdateringarna uteblivit de senaste veckorna. Undertecknad har, för er som hängt med på bloggen de senaste månaderna så är inte detta någon nyhet, påbörjat studier till journalist och är just nu inne i vecka tre på dessa studier. Givetvis så har det varit mycket nytt såhär i början och jag har medvetet valt att lägga fokus på studierna nu när försäsongen pågår för att sedan växla upp igen när seriestarten tar vid.

Studierna går bra, för er som undrar, och det råder inga tvivel om att jag har hamnat rätt. Min vision och dröm är att växa från en medelmåttig bloggare till en fullfjädrad och respektabel journalist, för det är en stor skillnad på att vara en bloggare och en journalist det ska ni veta. Så för att uppnå detta så känns det verkligen väl lämpat för mig att vara där jag just nu är i mitt liv. Även om samhällslektionerna med politik i fokus får mig att känna mig lika lost som Alexander Ovechkin känner för backchecking.

*************************************************************************************************

Kvällens match är på många sätt riktigt intressant, det är två lagbyggen i tidigt skede som ställs emot varandra, inför en som vanligt fullsatt ishall i Strömsund. Det råder dock stora skillnader mellan dessa två lagbyggen, och då är jag mild.
Modo har de senaste åren varit det lag som kanske varit tråkigast att kolla på i hela SHL, med en oklar spelidé, stor brist av kvalitet och en obefintlig bredd så har man snabbt gått från att vara ett av mina favoritlag i Svensk ishockey, till att nu vara en förening jag ställer stora frågetecken för. Hur kan en sådan klassisk förening med en sådan fantastisk ungdomsverksamhet misslyckas så fatalt, och dessutom misslyckas med att stoppa blödningen som har funnits i representationslaget?
Märkligt.

Modo anno 15/16 känns dock som ett litet, litet steg i rätt riktning. Man har ”äntligen” insett att det krävs en hel del spets i ett modernt elitishockeylag för att komma nära någon slags framgång, och flera av Örnsköldsviks-lagets transatlantiska nyförvärv får faktiskt klassas som just spetsspelare. Det stora problemet för laget från ”hockey town” är dock den ännu obefintliga bredden, Modos forwardssida har fem-sex vassa spelare som kan klassas som ”bra” topp6-spelare med SHL-mått mätt, vad som orsakar gråa hårstrån däremot är vad som kommer därnäst. Tredje- och fjärdekedjan i många av topplagen i SHL utklassar Modos dito, och det kommer att märkas. Tro mig.

Så har Modo spelat i sina träningsmatcher såhär långt, notera att man inte endast spelat hemmamatcher utan jag väljer bara att skriva det så för att förenkla:
Modo vs. Luleå 2-4
Modo vs. Asplöven 2-4
Modo vs. Björklöven 4-3 efter straffar
Modo vs. Björklöven 2-1
Modo vs. Brynäs 0-4

******************************************************************************************

I Skellefteå så råder det inte alls så många frågetecken just nu, det mesta har börjat falla på sin plats och formationerna har börjat att sätta sig. Årets upplaga är, som många redan varit inne på, en rejält uppgraderad sådan i jämförelse med fjolårets och vintern som stundar kan komma att bli en fantastisk sådan för de svartgula.

Inför kvällens match så är det väl egentligen bara en sak som får en att tända till, som får intresset att väckas. Alexander Urboms debut, nu ska inga höga växlar dras av just detta då det hans debut. Men backen känns som kanske det mest intressanta nyförvärvet och jag tror att få inser exakt hur bra han är, det finns inte bara en defensiv sida av honom.

*******************************************************************************************

Trolig laguppställning för Skellefteå AIK:

Erik Hanses (Markus Svensson

Tim Heed – Niclas Burström
Martin Lundberg – Pär Lindholm – Jimmie Ericsson

Fredrik Lindgren – Marcus Pettersson
Janne Pesonen – Patrik Zackrisson – Andrew Calof

Arvid Lundberg – Anton Lindholm
Terry Broadhurst – Axel Holmström – Adam Pettersson

Alexander Urbom
Elias Edström/Sebastian Ohlsson – Erik Forssell – Pontus Petterström

Modos matchtrupp:

Målvakter
Adam Reideborn
Jonatan Bjurö

Backar
Ryan Whitney
Albin Runesson
Albin Carlson
Shaun Heshka
Oscar Hedman
Jesper Lindgren
Dennis Persson
Emil Djuse

Forwards
Bill Thomas
Byron Ritchie
Victor Olofsson
Carl Grundström
Kyle Wilson
Bobby Butler
Per-Åge Skröder
Emil Pettersson
Juha-Pekka Haataja
Ludvig Nilsson
Axel Ottosson
Gustav Possler