Bloggkrönika: När ingenting annat betyder ett skit

Tanken var att dagens text skulle handla om Sebastian Ohlsson och hur han från ett litet samhälle i Västerbottens inland nått SHL.
Det skulle handla om en sportslig prestation – men vad fan betyder det nu när vårat samhälle visar sig från sin sämsta sida?

”Bara två saker är oändliga, universum och mänsklig dumhet. Och jag är inte säker på det förstnämnda.”
Albert Einstein

När Sebastian Ohlsson igår sköt sitt första SHL-mål för säsongen – ett mål som varit på g under en längre tid men som nu alltså äntligen kom – så bestämde jag mig direkt för att lyfta denna kvicka och dynamiska forward med mina egna ord.
Det är en ynnest för mig att följa ”Super-Seb” från första parkett. Resan började ifjol när han fick testa på spelet i SHL och direkt gick det att utläsa en distinkt talang.i Åseles stolthet. Till denna säsong har ytterligare ett lyft skett och på kort tid har han gått från en gränsspelare mellan juniorlaget och a-laget, till att för mig vara en given spelare på 13 forwards.
Igår åkte Sebastian Ohlsson hem från Gävle som hjälte – men vad betyder egentligen det när två av oss inte fick åka hem, två familjemedlemmar av kött och blod precis som du. Två oskyldiga hjältar som föll offer för den mänskliga idiotin.

När jag slår upp mina ögon för första gången denna fredagsmorgon handlar ingenting om fantastiska sportsliga prestationer, mänskliga framgångar eller katter som klär sig i söta kläder. Istället möts jag av oförklarligt våld, mord och idioti.
Det handlar om de som föll offer för någon som får smeknamnet ”svärdmannen” på en skola i Trollhättan. Svärdmannen? Ge honom ett namn han förtjänar istället.
Fegis, idiot, ynkrygg, avskum.
Det handlar om åtalet mot den avskyvärda saken iklädd mänsklig form som tog naturens lagar i sina egna händer och mördade Lisa Holm.
I Hollywood är filmer med temat dystopi nu en fluga.
Jag förstår dem – vad vi lever i kan inte kallas för något annat än just en dystopi.
Det här samhället, den här världen. Jag försöker att förstå. Utan resultat.

Ni, mina läsare, är till 99 procent bosatta i Sverige precis som jag.
Det är dags att vi vaknar upp och påbörjar förändringen av samhället, det finns ingen annan väg än den gemensamma och enade vägen.
Se varandra, lär av varandra och hjälp varandra. Varje dag hamnar någon i detta land i ett liv med utanförskap.
Det är dags att enas som land, inte bara i sorg som nu.
Det är dags att enas varje dag, minut och sekund.
Då, och först då, kanske vi en dag vaknar upp till katter, idrottshjältar och framgångar som huvudrubriker.

Så länge vi behandlar varandra som vi just nu gör kommer det inte att ske någon förändring. Gårdagens tragedi blev inget uppvaknande. Istället har det under dagen skett ett 30-tal anonyma hot mot skolor runt om i landet.
I min hemstad, Skellefteå, har två skolor fått utrymmas efter hot om att samma sak skulle ske där som i Trollhättan igår. Nu har det, tack och lov, inte hänt något.
Det mesta pekar mot att det handlade om tomma hot från en feg och idiotisk individ som ansåg att gårdagens terrorattentat var coolt.
Men jag bryr mig inte ett skit om att det är tomma hot, det är inte bara tomma hot.
Elever har under dagen fått lämna sin trygga vardag vid skolbänken, rädda och oroade för sina liv och att ens ge en medmänniska den känslan är ett brott i sig.
Ingen ska någonsin behöva känna sig rädd eller orolig i sina vardagliga bestyr.
På skolan, jobbet, promenaden eller bussen.
”Tomma hot” lamslog igår ett samhälle, ett land, en skola.
”Tomma hot” medförde att två hjältar fick lämna jordelivet alldeles för tidigt.

Jag bestämde mig igår för att lyfta en sportslig prestation i dagens krönika. Tanken var att bryta normerna och för en gångs skull ge en text ett hundra procentigt positivt innehåll. SHL har sedan starten av årets säsong handlat om huvudtacklingar, löjliga avstängningar, berättigade avstängningar och brist på respekt.
Men vad fan betyder bristen av respekt ute på isen om vi inte ens kan respektera varandra i våra vardagliga åtaganden, på våra vardagliga platser?
Det skulle handla om en liten och positiv kille från Åsele – tyvärr får Sebastian ursäkta en dag som denna, för vad fan betyder det just nu?

Bloggkrönika signerad Robin Lindgren