Seriens två hetaste lag drabbar samman – i arenan där guldet för sju månader sen delades ut. Allt pekar mot en häftig kväll i moderna Vida Arena, jag hoppas ni är många som tänker vara med på den.
Skellefteå AIK är just nu Sveriges hetaste lag med en mäktig svit på tolv matcher i sträck utan förlust efter full tid. Det har under säsongen skrivits mycket om Frölunda som imponerat stort och snittar fyra gjorda mål per match – men sanningen är att Göteborgarna skuggas av ett svartgult tåg som visat sig oerhört svårt att hejda.
Det skiljer tre poäng mellan lagen men det avståndet kan ikväll vara noll.
På andra sidan isen står Sveriges just nu näst hetaste lag, de regerande mästarna Växjö Lakers som efter en trög start av säsongen har skjutit som en raket upp genom tabellen och nu i allra högsta grad är med i kampen om förstaplatsen. Som seden bör i Småland har sportchef Evertsson förstärkt laget med transatlanter efter att serien kommit igång och ingen blir nog speciellt förvånad ifall det senaste tillskottet Burish blir det sista.
Stor anledning till lagets språng är så klart den kompletta förstakedjan med Kiiskinen, Rosén och Gynge som tillsammans gjort 28 av lagets 52 mål – sjuka siffror som stärker kedjans anseende som ligans bästa.
I Skellefteå saknas till dagens match en väldigt skicklig kvartett, något som givetvis inte är till lagets fördel när de nu ställs inför denna oerhört tuffa bortamatch.
Janne Pesonen, Jimmie Ericsson, Erik Forssell och Sebastian Aho är allihopa givna startspelare med skickligheter nog för att gå anses vara toppspelare i SHL.
Wallsson väljer dessutom att sätta Erik Hanses mellan stolparna – trots att Svensson den senaste tiden varit seriens absolut främsta burväktare – och andremålvakten får därmed en angenäm uppgift. Ingen räknar med att Skellefteå ska vinna ikväll och Hanses kan då gå in till kvällens match utan hård press med allt att vinna, inget att förlora.
Något som jag finner väldigt anmärkningsvärt är ändå hur starkt lag Skellefteå kan ställa på isen de tunga avbräcken till trots. Givetvis är samtliga formationer, förutom den med Zackrisson-Calof-Ritola, brandskattade av stjärnornas frånvaro men ändå lyckas Wallsson skicka ut fyra kompetenta kedjor till match.
För att förtydliga Skellefteås bredd tänkte jag leka lite med tanken.
Jimmie Ericsson ~ Richard Gynge
Janne Pesonen ~ Robert Rosén
Erik Forssell ~ Patrik Lundh
Vad jag menar med de tre jämförelserna ovan är inte att likna spelarnas skickligheter och färdigheter, Ericsson och Gynge är inte ens nästan liknande spelartyper. Men kollar man på stjärnstatus och vart spelarna återfinns i lagens hierarki ser det ut ungefär som så och summan av kardemumman med detta menar jag är detta:
Vad hade Växjö Lakers varit ifall deras två största stjärnor, och en ytterst kompetent andra/tredje kedja spelare, var skadade och ej med?
Inte mycket alls. Och det är just där i den bredden som jag stärker min tro att Skellefteå är det bättre av fjolårens två finallag denna säsong – och det lag som kommer att gå längre när mars/april är här.
