En hektisk helg är förbi och totalt sett har sex avstängningar delats ut till följd av händelser från helgens matcher. Först och främst kan vi återigen konstatera att DN fortsätter visa sig från sin sämsta sida. Det började med Jimmie Ericsson som bestraffades hårt för en situation vi lär se ett par gånger per period i slutspelet – hur dömer de då? Kommer vi få se slutspelsserier där avstängningarna haglar och det till slut blir J20-lagen som spelar?

Det följdes upp med en avstängning på Robin Jacobsson som var patetiskt låg. 6+3 för den tacklingen är ett skämt, det är den fulaste och fegaste hittills i år men ändå vågar inte DN ta i med hårdhandskarna. Vill de ha ett bättre arbetsklimat för landets spelare hade de där chansen att statuera exempel. Men nej, istället kommer vi få se Jacobsson i spel tidigare än Karlsson, och bara det är åt helvete fel.

Dessutom har det under årets säsong vuxit fram ännu en gåta.
Hur kan så många spelare straffas i efterhand men inte under match? Jag vill inte tro att våra domare missar så mycket under matchen, det finns ändå fyra domare och åtta ögon ute på isen med just uppdraget att bestraffa spelare för de förseelser de senare blir avstängda för.
Under helgen fick vi se sex avstängningar, endast två av dessa blev matchstraff ute på isen. Två resulterade inte ens i en tvåa på tavlan och då skedde ändå de framför ögonen på domaren.
Frågan jag ställer mig är hur trovärdiga domarna kommer att uppfattas om det fortsätter såhär. Varför har vi ett fyrdomarssystem om vi ändå tvingas läsa om dessa avstängningar och anmälningar i efterhand?
Och var är den röda tråden DN? Ni har för längesen förlorat er trovärdighet.

Den absoluta toppen mot det svagaste laget i SHL på flera år – en match som på förhand bara kunde sluta på ett sätt.
62 poängs skillnad syntes dock inte på isen där Karlskrona utan att ens imponera kunde räkna in sin 6 seger på 36 försök. De var bättre på allt och Skellefteå såg ut som ett mittenlag, at most.

Att Karlskrona kan matcha Skellefteå i fokus, närvaro och inställning är ingen konstighet. Men att den överlägsna tabelljumbon ska hålla högre tempo, skicklighet och vara starkare än Skellefteå ska inte hända, kvällens match var inte underskattning. Det var total hybris från minut fem till slutsignal.
Det handlade inte heller om marginaler eller otur. Skellefteå hade TUR som inte förlorade med två-tre mål ikväll.
18 utespelare såg ut att ha nyinköpta italienska kostymer under utrustningen och åkte runt i 55 minuter utan att visa något som helst intresse av att svetta ned sig själva och kostymen.
Jag köper att det inte går att vara helt påkopplade kväll efter kväll – men det ska gå kräva av spelare på denna nivå att åtminstone klä på sig understället och bidra med något.
Och den utvisning som Zackrisson tar med tre sekunder kvar är både oproffesionell och under all kritik. Skellefteå hade fått inleda i spel fyra-mot-tre under förlängningen – istället drar Zacke på sig fyra utvisningsminuter och KHK vinner.
De senaste matcherna har allt för mycket fokus riktats mot de svartvita och som jag tidigare varit inne på är det ett säkert tecken på ett Skellefteå som inte har harmoni.

Skellefteå befinner sig nu i en svacka. De senaste fyra matcherna har laget som totalt sett släppt in minst mål i SHL läkt bakåt. 1
5 insläppta på dessa matcher. Nästan fyra per match.
Avståndet till Luleå och Linköping blir nu också allt mindre för var kväll. Elva poäng skiljer det nu ned till trean och fortsätter det såhär kan bannemig Västerbottningarna snart glömma förstaplaceringen och kanske också topp tre. Det går så fort i ishockey.
Speciellt när Linköping och Luleå går så starkt som de gör.
Linköping som har 10-2 på två matcher mot Skellefteå och Frölunda.
Luleå som vunnit sju av de åtta senaste matcherna och just nu är hetast i hela SHL.

Nästa vecka väntar Rögle och Malmö hemma samt HV71 borta. Som det ser ut nu ska Skellefteå vara nöjda om de tar sig från den veckan med tre poäng.

På 35 omgångar skiljer det 62 poäng mellan lagen som om drygt tio minuter drabbas samman – tabelltvåan Skellefteå mot den hjälplösa och helt avsågade jumbon Karlskrona. Det kan väl bara sluta på ett sätt när Västerbottningarna nu spelar i en för dem helt ny arena. Eller?
Skellefteå saknar till dagens match en hel del spelare och ställer upp med tre backpar och fyra kedjor – där Arvid Lundberg flyttas upp till forward till följd av de skador och avstängningar som drabbat laget den senaste tiden.
Det är väl egentligen det enda som talar för jumbon. Att Skellefteå med sin digra skadelista och möjligt en hel del aggressioner mot DN inte hittar fokus till matchen och gör en av sina patenterade bottennapp.

Det skiljer som sagt en sjuk mängd poäng mellan lagen men ger Skellefteå dagens motståndare fingret så har de ändå den kvaliteten att de kan ta hela handen. För när detta svartgula lag har en dålig dag med fokus på fel saker är de faktiskt riktigt lätta att slå. Kolla på Linköping i senaste matchen som kunde skratta hela vägen från första nedsläpp till tre poäng. I Skellefteå.

Nu tror jag ändå inte att det blir någon skräll ikväll. Skellefteå förlorade som sagt senast och lär inte vilja ge bort ytterligare tre poäng i kampen om förstaplaceringen. Det kommer inte bli någon utklassning – men nog vinner de med ett par mål i alla fall?
Jag säger 2-4.

Expressens eminenta Mattias Ek skriver nu på twitter att Jimmie Ericsson straffas med två matchers avstängning efter Linköpings-matchen – ett beslut som undertecknad finner helt felaktigt.
Det är en helt vanlig kampsituation, kolla på en SHL-match och finn flera liknande situationer som aldrig lett till något. Som aldrig ska leda till något.
Jimmie befinner sig framför målet och delar ut en smäll mot Linköpings Billins som även den minst hockeykunnige ser inte har något som helst uppsåt. Jimmie träffar i bröstet men i en naturlig rörelse åker klubban upp i hakan på Billins – som kan spela vidare och nog inte ens egentligen kände smällen.
Det är – at most – en tvåa på tavlan och nog så efter match. Att det medför en Jimmie på läktaren i två matcher är faktiskt genant. DN har gång på gång under säsongen pudlat och verkar nu fortsätta i exakt samma spår.
Bara för att sätta i kontast. Johan Ryno får även han se två matcher från läktaren. Färjestads-forwarden för en ”slew footing” då han medvetet sparkar undan Barankas stödjeben så denne träffar isen utan chans att ta emot sig.
Ett fegt tilltag som ofta kan leda till allvarligare skada vägs alltså lika tungt som en vardaglig kampsituation som vi ser i varje match.
Och det spelar ingen roll att karln heter Jimmie Ericsson och spelar för det lag som jag bevakar – jag hade kallat detta straff för skamligt och genant om det så varit Anton Hedman i Luleå eller Daniel Rahimi i Linköping.

Avslutningsvis vill jag bara tillägga att med dagens utdelade straff kan Robin Jacobsson i Leksands IF stundande avstängning bli rekordlång. Den ska bli rekordlång. Fult. Riktigt fult.

Vakna! Belägen vid Vitbergets fot står en stor arena.
Ni kör förbi nya och gamla Krysset – fortsätter förbi Max och kopparhuset där Skellefteå Kraft har sitt kontor.
Lite längre fram ligger också arenan som delar det husets namn.
Skellefteå Kraft Arena.
Där spelas det SHL-ishockey. Där spelar Sveriges bästa ishockeylag sett till de senaste säsongerna. Ja även i år går det ju faktiskt riktigt bra för dem, de placerar sig som suverän tvåa i den bästa upplagan av SHL på flera år.
De spelar i och för staden Skellefteå som gång på gång hävdar sig vara en galen och genuin ishockeystad. De spelar riktigt bra ishockey, attraktiv och fartfylld.
Men hur kan ni klaga så högt om hur de inte gör sitt jobb? De är professionella och givetvis går det att önska 100% varje dag. Men hur kan ni kräva det när det inte ens finns 5000 från staden som är beredda att ge tre timmar en kväll i veckan och åka upp till Vitbergets fot?
Skellefteå – Hometown? Helt klart. Hockeytown? Glöm det.

Visst. Skellefteå AIK marknadsför sig inte lika mycket och lika bra  som Örebro HK. Med framgång kommer publiken kan vara ett inskränkt, naivt men ändå rätt logiskt tänk från ansvariga för marknadsföring inom föreningen. De gör absolut ett bra jobb, Skellefteå AIK finns på alla bussar, pubar och matvarubutiker i staden. Men räcker det? Nej det verkar ju inte som så.
Skulle det räcka ifall de på kontoret gjorde ännu mer för att marknadsföra matcherna?
Jag tror faktiskt inte det heller, de kan göra mer. Men varför?
Kanske för att Skellefteås publik varit så bortskämda de senaste åren. Segrarna har varit fler än räklangosen på Stadsfesten. Förlusterna färre än E-Types besök på densamma.
Att det under de senaste två säsongerna blivit allt sämre tryck i Skellefteå Kraft Arena är också ett beklämmande men sant fakta. Vid flera matcher har undertecknad tänkt tillbaka till tiden när lag som Tierp HK och Arlanda HC var på besök. Då var Skellefteå ett lag som harvade i näst högsta serien, nu ett lag som alltid återfinns i toppen av svensk ishockey. Ändå var trycket i arenan bättre då, vilket för mig är svårt att förklara. Och detta är inte på något sätt en sågning till de eldsjälar som match efter match faktiskt visar intresse och går till ”Templet”. De på stå gör sitt absolut bästa för att skapa en bra stämning men blir allt färre för varje match och det är rätt naturligt att det då inte går att skapa den högljudda kulissen som vi var vana vid för ett par år sen. Hatten av till er som inte följer strömmen från Arenan, utan trotsar den och tar er till den. Ni förtjänar att hyllas.

Skellefteå AIK har under denna säsong förlorat eller tappat poäng fem gånger på hemmaplan. Fyra gånger under säsongen har publiksiffran varit lägre än 4500 – och alla dessa fyra tillfällen kan räknas in i de fem gånger laget tappat poäng.
Tre förluster och en vinst efter förlängning när Skellefteå Kraft Arenas betong och stolar lyst med sin närvaro. Talande.

Ett så framgångsrikt lag förtjänar mer än 4262 som det var ikväll. Ja, det är januari och plånboken ser mer djup än fylld ut och det köper jag. Men vad är förklaringen till övriga matcher i september, oktober, november och december där det också varit dålig publiksiffra?
Nä, Skellefteå. Det är nog dags att vakna.
Skellefteå Kraft Arena.
Vitbergets fot.
Förbi Krysset, Max och Kopparhuset.

Den 12 december sköt Sebastian Aho segern till Skellefteå med sitt 3-2 mål i och mot Örebro – ikväll, drygt fem veckor senare, gör han en efterlängtad comeback på isen efter den tuffa och oturliga skadan från JVM-genrepet.

Med 18 omgångar kvar av SHL börjar det dra ihop sig. Skellefteå och Frölunda känns relativt ohotade i de två första placeringarna men bakom dem pågår en häftig kamp där det skiljer blott sex poäng mellan trean och åttan i tabellen. Slutplaceringen i SHL är givetvis oerhört viktig inför ett slutspel där hemmafördelen kan avgöra en lång matchserie.
I denna kamp om tredjeplatsen är kvällens motstånd Linköpings HC högst inblandade. De parkerar just nu som fyra i tabellen med möjlighet att passera Luleå.

Gästande Linköpings HC har därför oerhört mycket att spela för ikväll, och de 17 omgångar som väntar framöver. Östgötalaget saknar en hel del tongivande spelare eller vad sägs om Broc Little, Daniel Rahimi och Nichlas Hardt.
De ställer ändock upp med ett bra lag som definitivt kan ge Skellefteå en rejäl kamp om de tre poängen ikväll.
Ett Skellefteå som för första gången på länge skippar att ha med en trettonde forward och istället kör på fyra raka femmor – där Sebastian Ahos namn sticker ut lite extra.
Backen är tillbaka efter att ha missat de sju senaste matcherna och lär fylla sin istid med frenesi och spelsug.

Känslan inför match är att vi har en jämn match att vänta. Låt oss säga att Skellefteå vinner med 3-1. Vi kör på det.

Tidigt i säsongen började orosmoln bildas ovanför Skellefteå Kraft Arena – laget hade stora problem i sitt numerära överläge och trots att alla verktyg för framgång fanns lyckades inte laget alls.
Heed sköt på allt förutom mål, Jimmies rumpa såg ut att vara mindre än en femteklassares och Holmströms slutspelsform kändes som blott en skröna.

Som blott en skröna känns nu också, den 16 januari, Skellefteås usla powerplay i september/oktober. För de senaste åtta matcherna har laget gjort mål på mål. På mål.
Ja statistiskt sett är det faktiskt nästan så. På de 21 utvisningar som motståndarlagen dragit på sig har 12 förvaltats till nätrassel – siffror som ger en mäktig powerplayprocent på 57. Femtiosju, över åtta matcher.
Det är faktiskt sjukt, eller femtiosjukt om ni så vill.

Efter aftonens trepoängare, mot fjolårsmotståndet i finalen, pratade undertecknad med en del av huvudrollsinnehavarna till lagets framgångar. Såhär lät det:

John Norman.
– Vi går mer på attack än förut och vi har två formationer som är riktigt bra i vårat lag. Sen har vi bra skyttar överallt i vårat powerplay och det gör oss farliga
Vad är skillnaden nu från i höstas när det gick lite tyngre?
  – Vi försöker att ta lite enklare avslut och gå mer mot mål, då hittar vi fler returer och blir farligare.

Axel Holmström
– Jag tycker att vi hade bra tendenser även i början men nu känns det som att vi är hetare på returerna och bättre på att få fast våra motståndare över en längre tid.
Hade du koll på statistiken?
– Nej det hade jag faktiskt inte, men den är ruggit fin så den får vi hålla fast vid framöver, haha.

Bert Robertsson
– Det handlar mycket om att vi tar betalt. Vi attackerar mål hårt.
– Powerplay är en sekvens där man ska höja tempot, inte sänka det. Och det tycker jag vi har gjort otroligt bra senaste tiden och det har ju visat sig lönsamt.

Finalrepris mellan två  lag som kommer från svidande förluster i senaste omgången – räkna därför med en känslofylld och het match när pucken släpps i Skellefteå Kraft Arena om drygt en timma.

Skellefteå med en härdsmälta i Coop Arena – Växjö med en pinsam utklassningsförlust mot nykomlingen Malmö Redhawks.
Ja ni märker själva, den senaste omgången gick inte alls enligt planerna för något av fjolårets finallag och för sina fans har de nu mycket att bevisa denna lördagsafton. Förutsättningarna känns därför perfekta för en härlig match.

Växjö är ett av de lag som känns närmast att hota suveränerna Frölunda och Skellefteå i kommande slutspel. Med en framförallt stark defensiv är smålänningarnas lagbygge som ämnat för matchserier bäst av sju och tillsammans med Luleå är de laget som andra lag garanterat helst vill undvika. Offensiven i årets upplaga är inte i närheten av guldlaget – i år handlar det nästan enbart om förstakedjan med Kiiskinen, Rosén och Gynge, en kedja som är kanske hela seriens bästa.
Kedjan kan dock inte spela alla 60 minuter och när de inte är på isen känns Växjö inte alls speciellt farliga. Bredden är inte alls i klass med övriga topplag.

I Skellefteå sker ett par förändringar från senast. Bland annat petas Terry Broadhurst till förmån för Sebastian Ohlsson och även om jänkaren haft en tung period är detta ett beslut jag inte fullt ut förstår.
I målet får Markus Svensson fortsatt förtroende – torsdagens bottennapp till trots. Detta känns som ett logiskt beslut då det nästan bara placerat mer hjärnspöken i Svensson om han petats idag. Efter en dålig match är det skönt för spelare att få nytt förtroende och oftast brukar det sluta i toppinsatser.

Dagens största snackis är givetvis gårdagens nyhet att Bert Robertsson stannar i ytterligare tre år, efter match kan ni läsa mer om detta då huvudrollsinnehavaren ger sin syn på kommande tre år i Skellefteå.

Matchtips: 4-1 till Skellefteå.

Luleå Hockey är seriens hetaste lag – det fick Skellefteå ikväll erfara den hårda vägen när rivalen från norr var större, starkare och smartare.
Tre S som bäddade för Luleås överkörning, 5-2.

Det borde inte vara speciellt att motivera sig för dessa typer av matcher – att tagga till det där lilla extra och i 60 effektiva minuter dra sitt för att bärga en seger till laget. Ikväll fanns det ingen i tabelltvåan Skellefteå AIK som var villig att fukta ned understället eller stå upp i det fysiska spelet. Då går det som det gick ikväll mot ett, faktiskt, riktigt bra Luleå som inför säsongen var rejält hajpade – skrattades ut när de harvade i botten av tabellen – men nu placerar sig som fyra och bara fortsätter att klättra. Att de hinner nå upp till suveränerna Frölunda och Skellefteå känns föga troligt men med kombinationen av sitt fysiska spel och sitt smarta tvåvägs är laget som klippt och skuret för ett slutspel – och där misstänker jag att övriga lag kommer att bäva inför att möta Norrbottenslaget.
  I tacklingsstatistiken ser vi att Luleå även där kör över Skellefteå ikväll, 21-7. På något sätt talande för denna kväll.

Det går att kräva mer av Skellefteå AIK men tänk då även på att det är sällan som laget gör en sån här plattmatch. Att den kommer mot just Luleå är väl på ett sätt extra salt för svartgula sympatisörer men SHL är allt för bra för att något lag ska kunna vinna hela tiden.
Men vad var det då som gick fel ikväll?
Allt. Ja, det är ju faktiskt så. Luleå var numret större i bägge zoner, i det fysiska spelet men kanske framförallt i de avgörande lägena. Skellefteås utespelare såg i den tredje perioden inte ens intresserade ut av att vända matchen utan lade allt för mycket fokus på domaren – ofta ett tecken på att fokuset i matchen inte är speciellt högt – samtidigt som hemmalaget öste på framåt. Jag vet inte om ni tänkt på det, men ofta i de matcher som Skellefteå förlorar så har de under matchen riktat väldigt stort fokus på domarkvartetten. Detta är något som måste åtgärdas inför stundande slutspel, en domare må vara hur dålig som helst utan att fokuset på rätt saker ska tappas.

Spelarkritik i Skellefteå denna kväll är väl egentligen rätt lätt: ingen kom upp i någon som helst nivå. Men jag väljer ändå att lyfta några spelare som kanske lyste liiiiite extra med sin frånvaro.
Axel Holmström – Killen är ung, han har inte ens fått börja köpa alkohol på bolaget, och kanske ställs det allt för höga krav på pajken. Men i stort sett allt som han i slutspelet gjorde rätt, gör han nu fel. Det är alldeles för mycket stillastående puckhantering, svåra lösningar och tyvärr så är det allt för ofta svårt att se honom i matcherna. Har visat en tendens att falla ur matchbilden totalt de senaste månaderna.
Men i detta fall är i alla fall undertecknad inte ens en gnutta orolig, killen har en lång och framgångsrik karriär framför sig och han är en supertalang med otroliga spetskvaliteter. När det lossnar, så kommer det att höras till Joe Louis Arena.
Min lösning? Skicka tillbaka honom till första formationen i PP, ge honom förtroende vilket visar honom att de tror på honom. Han hör hemma där, i mina ögon.
Markus Svensson – Är Sveriges bästa målvakt men det visade han inte ikväll då han släppte förbi ett par billiga trissor. Här vill jag direkt betona att det bara handlar om en dålig match. Markus är bra i 19 av 20 matcher och bara för att det handlar om en målvakt så är det ingen övermänniska.

Det finns matcher som talar för sig själva, där de två lagnamnen på varsin sida i TV-tablån eller matchprogrammet är allt som krävs för att förstå att det är något utöver den gråa serielunken. Kvällens match till exempel – det hade dock kunnat vara som vilken match som helst.

Redan i SHLs första omgångar bjöds vi på en härlig hockeyhelg där Skellefteå och Luleå varsin kväll fick stå värd för, vad som blivit, Sveriges hetaste norrderby. Något av ett antiklimax uppstod dock när Skellefteå visade sig ett par storlekar för stora och välförtjänt inkasserade maximal pott, sex poäng.
Efter den helgen såg vi också lagen gå åt två olika håll i tabellen.
Skellefteå som ett ostoppbart ånglok som fick motståndarlagen att kasta sig till höger och vänster. Luleå som ett oväntat svagt och lamt litet lamm, långt ifrån den blodtörstande björn de utmålat sig för att vara. Men kanske längst ifrån det lag som kaxigt målat väggarna i guld och i stort sett lovat tre titlar till sina supportrar.

Det glädjer mig därför att timingen för dagens derby är perfekt, hade det kunnat komma mer lägligt?
Luleå är ett av, om inte det, hetaste laget i SHL just nu med ett imponerande facit under den senaste tiden. Efter mer än halva säsongen spelad har det till slut blivit stäm där uppe i norr – defensiven har förbättrats och laget släpper inte in onödiga mål i samma utsträckning som i oktober och november. Nåja, om vi bortser från senaste omgången i Jönköping då.
Skellefteå har också imponerat den senaste tiden och noll insläppta mål under 2016 är tillräckligt med bevis för att stärka det påståendet. Inför kvällens match har Wallsson valt att kasta om i kedjorna och bland annat splittra på radarparet Ritola unt Zackrisson – den nykomponerade kedjan med Ritola, Holmström, Broadhurst känns på förhand wunderbar. Fart, finess och skills – allt effektivt nedpackat i en och samma kedja. Jag känner doften succé.

Luleå kommer göra allt för att med sin tyngd, och egna syn på var gränsen går för vad som är okej på en ishockeyplan, få Skellefteå ur balans. Spelare som Hedman, Granström, Melart, Sandström (nej, ingen har glömt det idiotiska och respektlösa tilltaget på Bellemares nacke) och Sylvegård passar som bäst i dessa typer av matcher. De lär inte tveka på att måla sargen med svart och gult.
Någonstans där finns också Luleås häl – det krävs ingen Einsten eller Newton för att räkna ut formeln i detta fall. Tyngd = låg fart. Lägg in Skellefteås otroligt snabba lag så kommer norrbotten stolthets problem. Hur ska de sega spelarna hänga med när Skellefteås med sin skridskoåkning ser till att inte bli en svartgul fläck i planket?
Urbom har ännu inte hamnat i någon större skärmytsling, inte heller Anton Lindholm. Ikväll lär dock oskulden för någon av dem spräckas.

Kvällar som dessa är det dock omöjligt att inte drömma om ett riktigt derby i SHL.
Skellefteå AIK mot Björklöven. Ett av landets absolut häftigaste och mest hatfyllda derbyn, långt ifrån det något framtvingade hatet mellan kvällens två kombatanter.
Eller två. Skellefteå och alla deras supportrar har inte alls samma onda öga till Luleå som de med sina supportrar har till de svartgula. Det märks gång på gång hur viktigt det är för Luleå att gå om Skellefteå – och hur viktigt det är för Luleås supportrar att betona deras hat i varje ramsa. Detta samtidigt som Skellefteå fokuserar på att vinna SHL och Le Mat, inte enstaka matcher. Och supportrarna på att stötta SITT lag.
Min känsla inför match är att Luleå vinner och tar sin första men enda seger mot Skellefteå under 2016. De gör det i förlängning där Rajala blir matchvinnare.
Vad tror ni?
Och just det. Det glädjer mig också att derbyt är ikväll, inte för två månader sedan när Luleå var närmre nedflyttningsstrecket i tabellen än Skellefteå på kartan.