Slutspelet är fyra matcher bort men igår fick vi en försmak av vad tidens sköte har att erbjuda.
Känslor, skills och speed läckert inpackat i ett paket – Skellefteå och Färjestad bjöd verkligen upp till dans. Men när en dans i dansen skulle ta vid klev en tredje part in som värsta sortens festförstörare.
Och jag som lärt mig att en inte ska ta en annans partner svängom.
Visst börjar vi vara rätt less den här grundserielunken?
Den prägel som funnits på matcherna sedan typ oktober och åsamkat mer trötta suckar än när Lilla huset på Prärien visats på svensk tv.
Därför var gårdagens match en härlig färgklick i den gråa lunkmassan och en teaser inför årets slutspel som har potential att bli det bästa på länge.
Färjestad, som inför inte hade vunnit mot Skellefteå på hela säsongen, kom verkligen till match med det rätta fokuset och en vägvinnande mentalitet.
De skulle bjuda Skellefteå på nada och gjorde inte heller det. Ja, om vi bortser från utvisningarna som Calof och Zackrisson förvaltade på bästa sätt,då.
Slutspelskänslan var som störst när domarparets visslor hade ljudit och Färjestad i allmännhet men Tyrväinen i synnerhet bröstade upp sig.
Att det inte briserade i en full out tvåmanstango var faktiskt förvånande men det har faktiskt sina förklaringar. Den här gången i svart och vitt.
I Sverige är inte slagsmål tillåtna på samma sätt som i NHL där domarna backar undan och låter naturen ha sin gång.
Här ska domarna, enligt instruktioner och sitt egna regelverk, avsluta redan i förstadiet och helst innan spelarna ens hunnit röra varandra.
Givetvis kan de inte beskyllas för att göra sitt jobb och det är inte där jag lägger min vikt heller. Det jag finner förjävligt är när de går mellan kombatanterna men istället för att hindra bråk gynnar en part.
Flera gånger har vi sett när domare tar grepp om spelare A som inte kan röra sig samtidigt som spelare B utnyttjar detta och får in ett par jabbar.
Sen visas spelarna ut med samma straffmängd, vilket också det är förjävligt.
I dessa fall bör även domaren bestraffas.
Igår fick vi bara förspelet och hur jäkla kul är det?
Det hann aldrig eskalera och framförallt Antti Tyrväinen versus Anton Lindholm hade varit en dans för rubrikerna.
Nog om det, att spelarna ska få jabba ur sig sina frustrationer har sina för- och nackdelar. Vi kan diskutera dem i evigheter.
Igår kompenserade spelet den uteblivna dansen och hur ska en inte börja längta till slutspelet när alla matcher har potential att bli till och med hetare än den igår?
Ett slutspel som kommer att vara lika med kärlek för oss med ishockey i blodet.
Skellefteå behöver bara ta tre poäng på de avslutande fyra omgångarna för att säkra seriesegern och kommer i kvartsfinalen med största sannolikhet ställas mot Brynäs IF, Örebro HK eller HV71.
How im longing for that!
Tack för mig, kära läsare.
