Förlängning i Vida Arena – då gick det precis som i match sex i fjol och Växjö Lakers kunde fullt rättvist avgöra en match som borde ha varit avgjord tidigare. Det är nu 1-1 i matchserien och de regerande mästarna har, med dagens seger, kopplat ett litet grepp om Skellefteå AIK som nu måste visa varför de av så många kallas favoriter.
För i ärlighetens namn har Växjö Lakers sett över alla sex perioder (plus minuten i förlängningen) varit det spelmässigt bättre laget i denna semifinalserie och det lag som vunnit på poäng både spelmässigt- och taktiskt sett.
I Skellefteå Kraft Arena var det en stark sekvens i mellanakten och en tät tredjeperiod som gav seriesegrarna vinsten – annars var det Växjö Lakers som imponerade mer spelmässigt då.
Så även nu. Idag. När Växjö Lakers stundtals dominerade isen och spelade ut Skellefteå AIK på ett sätt vi inte sett västerbottningarna blivit sedan utklassningsförlusten i Göteborg.
Länge handlade det om Markus Svensson ensam som höll kvar sitt lag i matchen då Skellefteås defensiv blev stirrig och virrig.
Jag trodde Skellefteå hade lärt sig sin läxa efter fjolårets finalförlust…
En anmärkningsvärd detalj är att Skellefteå AIK hittills bara skjutit 31 skott på mål i de två inledande matcherna – det är i snitt fem skott per period. Givetvis vinner man inte så många matcher med så få puckar på mål och där måste Hans Wallson gå in och åtgärda detta .
Hans Wallson som hittills i semifinalen blivit utmanövrerad, precis som i fjol, av Sam Hallam som tagit betydligt bättre taktiska beslut och så här långt ledar coachmatchen övertygande. Många talar om att den stora mixen av kedjeformationer så här långt är positivt då motståndarlagen aldrig vet vilken trio som är på isen. Men med denna stora tombola av kedjeformationer kommer också stora problem när spelare A kan spela med spelare B och C i ett byte – för att i nästa spela med D och E. Och så vidare.
Den där kemin, den där känslan i ryggraden att alltid veta var medspelaren ligger i banan riskerar att försvinna när det match efter match är nya konstellationer. Idag tyckte jag att det märktes då Skellefteås forwards inte alls skötte egen zon på ett bra sätt och ibland tappade oerhört mycket i markeringen.
Sen att Sam Hallam spelar sina heta spelare i precis rätt lägen är något han är känd för och något han gör bäst i Sverige.
Detta samtidigt som det stundtals känns som att Skellefteå AIK maler på i samma bana oavsett matchbild – visst, den röda tråden som tagit klubben dit den är idag är unik och har varit oerhört framgångsrik, jag säger inte att de på något sätt ska släppa den.
Jag säger bara att ibland måste spelet anpassas efter matchbilden.
Precis som Växjö Lakers så ofta och så framgångsrikt gör.
Fixar inte Skellefteå till de delar som hittills inte fungerat i denna semifinalserie – ja då spelar Växjö Lakers sin andra raka final. Då missar Skellefteå AIK sin första på sex år.
Idag hade det blivit utklassningssiffror till Växjös fördel om inte Sveriges bästa målvakt hade spelat ännu en match på hans normala (ohyggligt höga) nivå.
Nu är det dags för Skellefteå AIK att i denna matchserie göra skäl för sitt namn och visa varför klubben vann serien och har hemmaplansfördel i denna matchserie.
6 period, 31 skott. Då vinner man inte många matcher.
Speciellt inte mot seriens bästa taktiska lag, och kanske bästa slutspelslag (?).
Men å andra sidan – når Skellefteå AIK upp till sin normala nivå ser jag ingenting som heller kan hota dem från att nå final. Då är de betydligt bättre än detta Växjö.
