2-2 i matcher och just när Skellefteå AIK skaffat sig ett rejält grepp om matchserien – med 2-1 i matcher, 1-0 på tavlan och hela matchbilder efter deras regi, då vek laget återigen ned sig och avslutade med att i matchens sista 30 minuter se ut som ett obrytt och nonchalant semesterlängtande gäng.
Jag blir inte klok på detta Skellefteå AIK. Hur kan en insats svänga från att vara i stort sett perfekt till helt motsatt? När Richard Gynge kvitterade sköt han inte bara ett mål – han skadesköt hela svartgula laget som inte kunde återhämta sig.
Efter 1-1? Jag förstår inte. Det var ju match, ja tammetusan var det match även efter 2-1 till Växjö. Ett mål kan och ska Skellefteå kunna hämta igen med den bredd och spets laget har – men få äro de stjärnor som levererar i detta slutspel och egentligen är det bara Mattias Ritola, Sebastian Aho, Pontus Petterström, Tim Heed och Pär Lindholm som hittills kommer undan med väl godkänt betyg i denna semifinalserie.
Men ligger allt ansvar då på spelarna? Njae. Ta en sån som John Norman till exempel – lagets klart bästa forward i kvartsfinalserien och ett hot i varje byte.
Nu känns han ofarligare än en nyfödd koala och varför?
Enkelt svar. Matchningen .
I kvartsfinalspelets match ett hann Norman med att dominera fullständigt i en period, varför? Han matchades ihop med de två spelare som kanske kompletterar hans egenskaper bäst på isen. Pär Lindholm och Andrew Calof – två spelare som hänger med i hans tempo och kan spela i samma takt som honom. De fick bara en period sen började kedje-rockaderna som pågår ännu (slutspelet har nu varat nio matcher för Skellefteå och vi har ännu inte sett någon som helst kontinuitet i kedjorna).
Efter det har Norman parats ihop med mestadels Forssell och Ericsson – men även mindre kvicka spelare som Pesonen och Holmström. Nu menar jag absolut inget ont mot dem, de är allihopa fantastiska spelare men nej. De kompletterar inte Norman, de gör inte honom till den bästa varianten av sig själv.
Vill Skellefteå AIK få igång Norman? Släng in honom med Lindholm och Calof.
Vill Skellefteå AIK få igång Zackrisson? Släng in Adam Pettersson vid honom och Ritola.
Vill Skellefteå få igång Pesonen? Låt honom spela mindre i fem-mot-fem med en fjärdekedja men ge honom chansen i första powerplayformationen. Ös på honom speltid där.
Nu kan jag låta något kritisk och negativ i mitt inlägg – det är jag. Det första i alla fall, negativ är jag faktiskt inte ett dugg. Det gäller att belysa alla saker i ett lag som fungerar och inte fungerar, både det positiva och det negativa. Och just nu är det mer saker som inte fungerar i detta Skellefteå AIK – de har 2-2 i en matchserie där de kunnat ha 3-1 om inte gårdagens insats var av den karaktär den faktiskt var.
Jag tror fortfarande på att laget når final, men ska säsongen sluta i lycka måste vissa punkter tas itu med och lösas.
Wallson slänger om i kedjorna, precis som han gjorde som juniortränare, och Bert står och kollar på matchen, och glömmer säga åt backarna vilka som ska in (ingen slump att vi slagit något slags världsrekord i antal ggr vi haft en gubbe för mycket inne på isen). Allt är alltså precis som vanligt. Samtidigt möter vi ett grymt bra lag som gör väldigt få misstag (vilket vi brukar vara experter på att utnyttja). Ingen slump att endast tre mål har gjorts av Ske-å med alla på isen. Vinner vi imorgon tar vi oss nog till final. Förlorar vi lär vi nog inte få spela det här slutspelets sista match.