Skellefteås märkliga finalstatistik

Den dystra trenden från i fjol våras har preserverats och Skellefteå AIK har av någon märklig anledning fortsatt på samma sätt som finalserien mot Växjö Lakers – fem raka hemmaförluster är ingen slump. Förklaringen till detta önskar jag var enkel, att jag satt på den och kunde dela med mig av den. Men ju mer en börjar gå igenom dessa fem matcher, desto svårare blir det att förklara.

Skellefteå AIK spelade hela grundserien för att vinna serien och skaffa sig den där viktiga hemmaplansfördelen genom hela slutspelet. Ett kort som Wallson haft i flera säsonger nu och är bra att ha i rockärmen för att dra fram när det verkligen behövs. Mot HV 71 fick det stanna där, motståndet blev till slut för enkelt att passera. Mot Växjö Lakers fick dock den avgående tränaren användning för kortet och i match sju lämnade det rockärmen för första gången på flera år och även om det var dammigt blev det till slut avgörande.

I finalspelet verkar dock kortet sakna sitt värde då hemmaplansfördelen av någon konstig anledning blivit till hemmanackdelen – i de senaste tio finalmatcherna har bara en match vunnits av hemmalaget och det var när Växjö Lakers i fjol säkrade guldet. Men som jag redan sagt, skrivit (ursäkta), är det inte heller någon slump. Åtminstone inte i fallet Skellefteå AIK.

I fem raka matcher har laget skrinnat in till fullsatta läktare och en unisont skuttandes hemmapublik som sannerligen gjort allt för att förtjäna en seger, men icket. Skellefteå AIK har gång på gång begått samma misstag och på eget grepp tvingat 6001 eller 5801 att gå hem i vredesmod, sorg och besvikelse. Anledningarna är givetvis många men allting landar till slut hos spelarna och tränarna själva. De har inte varit tillräckligt bra, helt enkelt. Från match ett mot Växjö till gårdagens match tre mot Frölunda har motståndarlagen direkt tagit grepp om matchen och själva dikterat den första periodens utveckling. Skellefteå har inte dominerat en enda matchinledning och inte heller förtjänat att vinna, de har varit sämre i samtliga fem hemmamatcher.

Det talas ju även så ofta om statistik, och när du dyker in i den världen finner du direkt viktiga och talande siffror som ger förlusterna sin logiska förklaring:

* Powerplayhaveriet. Skellefteå AIK har på fem matcher fått spela i 24 numerära överlägen – blott tre har resulterat i mål vilket ger den blygsamma powerplaystatistiken på 12,5 procent. Med samma effektivitet som i grundserien (30 procent) hade laget gjort sex mål till, nio mål totalt, och vunnit matcher som gårdagens.

* Matchinledningsfloppen. De har aldrig lämnat isen efter den första perioden i ledning och totalt bara mäktat med två mål i matchens första 20 minuter och de har heller aldrig tagit ledningen i någon av de fem spelade hemmamatcherna. Motståndarlagen har gjort totalt åtta mål i den första perioden.

Periodförlusterna. De har totalt bara vunnit 3 perioder av 15. (Vunnit med 1-0 i tre raka andra-perioder, där verkar de trivas.)

* Målsnittet. Totalt har laget bara gjort åtta mål på fem hemmamatcher vilket ger ett snitt på 1,6 mål per match (!).

* Målvaktsproblemet. Skellefteås målvakter har aldrig lämnat isen med en räddningsprocent över 90. Totalt har Svensson och Hanses snittat 85,52 över alla fem matcher – motståndarlagens ditos har å andra sidan aldrig lämnat isen med en räddningsprocent under 90. Där landar snittet på 94,34 procent över fem matcher.

2 kommentarer

  1. Bra framjobbad statistik, däremot ger den ju egentligen inte några svar. Det intressanta för mig är självklart VARFÖR statistiken ser ut som den gör, och det är inget jag kan kräva att du svarar på heller.
    Kan det vara så att laget på hemmaplan har interna förväntningar på hur man ska spela och att pressen internt med kombination av publiktrycket helt enkelt blir för mycket att hantera?
    Eller kan det ha med byten och matchning att göra (på bortaplan behöver man ev fokusera mindre på vilken line man ställs mot och kan helt inrikta sig på sitt eget spel, när man på hemmaplan har fördelen av ”sista bytet” och därmed fokuserar mer på motståndarnas spel än sitt eget)?

    Jag vet inte, men det är frågor som jag onekligen gärna skulle få besvarade!

  2. Det ryktas om att en del spelare,känner sig stressade, när publiken ”suckar” efter misslyckade passningar.Ofattbart.Att man inte kan hantera detta.Det som sker under alla matcher.I vår arena hörs det tydligare, än i större arena,så klart.Men våra hejarop,hopp och klappningar….hjälper det inte?
    Har sagt det förr:laget borde ha en mental tränare på heltid.Kan vara den lilla skillnaden mellan seger eller förlust.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *