67 matcher – när ska den svartgula maskinen gå på alla växlar?

Utan att ta ifrån Frölunda HC något överhuvudtaget, göteborgarna är nämligen ett fantastiskt lag med kvaliteter av första klassens skola – Skellefteå AIK har i alla tre matcher de förlorat den här finalserien gjort det på egna misstag och eget grepp. Det har varit spelmässigt och målmässigt jämnt men i slutändan har individuella misstag kostat västerbottningarna matchen. Nu kan det även kosta dem guldet. Frölunda har 3-1 i matcher och med tanke på hur det hittills sett ut talar egentligen ingenting för att Skellefteå AIK ska stå för den mäktiga finalvändningen som krävs. En upphämtning och vändning laget absolut har kapacitet att stå för – här finns spetsspelare och bredd nog för att göra det. Laget har en högstanivå inte ens Frölunda skulle kunna stå emot, men denna nivå har ingen sett röken av i de 67 matcher (52 i SHL, 15 i slutspelet) som de spelat den här säsongen – de vann serien med sju poängs marginal och har avancerat till sitt sjätte raka framträdande i slutspelets slutskede men har aldrig under säsongen nått upp till höjderna de kan nå.

I aftonens match hade Skellefteå alla möjligheter att kvittera matchserien och när Zackrisson satt 1-0, men kanske framförallt när Forssell sköt 2-2, kändes det som att de också skulle göra det. Där och då hade laget såväl momentum som psykologiskt övertag på Frölunda. Skam då att de 21 i svart och gult uppträder som rädda lamm direkt motståndet får in ett mål – efter Ryan Laschs 1-1 vek de ned sig totalt och hemmalaget tilläts ta över matchbilden lika helt som hållet. Efter slutspelsrävens 2-2 var också Skellefteå det bättre laget i flera minuter innan den anonyma Elias Fälth bjöds på ett gratis läge att avgöra finalmatchen. Ja. På ännu ett Skellefteå-slarv.’

Om slarvet är lätt att kritisera är Skellefteå AIK:s avslutande tio minuter minst lika tacksamt att såga – på en halv period, med SM-guldet på spel och Frölunda HC i ledning, lyckades inte detta stjärnfyllda och högkaratiga Skellefteå AIK åstadkomma ett enda farligt anfall eller läge. Inte. Ett. Enda. När Frölunda sedan kunde fira sin tredje finalseger på fyra matcher stod burväktaren Johan Gustafsson helt Sahara-torr vid sin målbur – svetten som lackade i början av perioden hade hunnit krypa tillbaka in i porerna på Köping-sonens skinn och understället var lika torrt som när materialförvaltare Håkan Olofsson tog ut det från torktumlaren tidigare denna torsdag.

Nu gäller det för Skellefteå AIK att ta det här som återstår steg för steg. Det är först till fyra som gäller och med start på söndag måste laget gå in i matchen med den desperation, skärpa och lojalitet som hittills saknats. Det är då dags för stjärnorna att kliva fram, lagmaskinen att mullra igång och Wallson att coacha laget felfritt – gör de det, då ser jag inga hinder nog stora för att stoppa Skellefteå AIK.
Å andra sidan, på 67 matcher har inte laget spelat på sin högsta nivå samtidigt som Frölunda HC står en match från SM-guld utan att heller ha spelat sin bästa ishockey.
Nä det mesta talar för guld till Göteborg, och att guldstaden för andra året i rad ger noll skäl för sitt namn. Det enda som kan hindra dem nu är den stora guld-darren eller att Skellefteå AIK mullrar igång. Upp till bevis!

1 kommentarer

  1. Kanske är det så ,att vi har möter ett bättre lag i finalen.Det såg darrigt ut, redan i semin.Nog vet laget, hur de vill spela.Men klarar det inte.Det kan även finnas ”dolda” skador på flera spelare, vilket vi inte får veta något om.
    Men mirakel har hänt tidigare…

Lämna ett svar till Svartgul Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *