Skellefteå AIK – dags att göra skäl för sitt namn

Förlängning i Vida Arena – då gick det precis som i match sex i fjol och Växjö Lakers kunde fullt rättvist avgöra en match som borde ha varit avgjord tidigare. Det är nu 1-1 i matchserien och de regerande mästarna har, med dagens seger, kopplat ett litet grepp om Skellefteå AIK som nu måste visa varför de av så många kallas favoriter.
För i ärlighetens namn har Växjö Lakers sett över alla sex perioder (plus minuten i förlängningen) varit det spelmässigt bättre laget i denna semifinalserie och det lag som vunnit på poäng både spelmässigt- och taktiskt sett.
I Skellefteå Kraft Arena var det en stark sekvens i mellanakten och en tät tredjeperiod som gav seriesegrarna vinsten – annars var det Växjö Lakers som imponerade mer spelmässigt då.
Så även nu. Idag. När Växjö Lakers stundtals dominerade isen och spelade ut Skellefteå AIK på ett sätt vi inte sett västerbottningarna blivit sedan utklassningsförlusten i Göteborg.
Länge handlade det om Markus Svensson ensam som höll kvar sitt lag i matchen då Skellefteås defensiv blev stirrig och virrig.
Jag trodde Skellefteå hade lärt sig sin läxa efter fjolårets finalförlust…

En anmärkningsvärd detalj är att Skellefteå AIK hittills bara skjutit 31 skott på mål i de två inledande matcherna – det är i snitt fem skott per period. Givetvis vinner man inte så många matcher med så få puckar på mål och där måste Hans Wallson gå in och åtgärda detta .
Hans Wallson som hittills i semifinalen blivit utmanövrerad, precis som i fjol, av Sam Hallam som tagit betydligt bättre taktiska beslut och så här långt ledar coachmatchen övertygande. Många talar om att den stora mixen av kedjeformationer så här långt är positivt då motståndarlagen aldrig vet vilken trio som är på isen. Men med denna stora tombola av kedjeformationer kommer också stora problem när spelare A kan spela med spelare B och C i ett byte – för att i nästa spela med D och E. Och så vidare.
Den där kemin, den där känslan i ryggraden att alltid veta var medspelaren ligger i banan riskerar att försvinna när det match efter match är nya konstellationer. Idag tyckte jag att det märktes då Skellefteås forwards inte alls skötte egen zon på ett bra sätt och ibland tappade oerhört mycket i markeringen.
Sen att Sam Hallam spelar sina heta spelare i precis rätt lägen är något han är känd för och något han gör bäst i Sverige.
Detta samtidigt som det stundtals känns som att Skellefteå AIK maler på i samma bana oavsett matchbild – visst, den röda tråden som tagit klubben dit den är idag är unik och har varit oerhört framgångsrik, jag säger inte att de på något sätt ska släppa den.
Jag säger bara att ibland måste spelet anpassas efter matchbilden.
Precis som Växjö Lakers så ofta och så framgångsrikt gör.

Fixar inte Skellefteå till de delar som hittills inte fungerat i denna semifinalserie – ja då spelar Växjö Lakers sin andra raka final. Då missar Skellefteå AIK sin första på sex år.
Idag hade det blivit utklassningssiffror till Växjös fördel om inte Sveriges bästa målvakt hade spelat ännu en match på hans normala (ohyggligt höga) nivå.
Nu är det dags för Skellefteå AIK att i denna matchserie göra skäl för sitt namn och visa varför klubben vann serien och har hemmaplansfördel i denna matchserie.
6 period, 31 skott. Då vinner man inte många matcher.
Speciellt inte mot seriens bästa taktiska lag, och kanske bästa slutspelslag (?).
Men å andra sidan – når Skellefteå AIK upp till sin normala nivå ser jag ingenting som heller kan hota dem från att nå final. Då är de betydligt bättre än detta Växjö.

En emotionell kväll av otänkbara mått

Skellefteå AIK besegrade sina hjärnspöken när de beseg….. Låt oss stanna där.
Låt mig skippa allt vad heter Skellefteå AIK och Växjö Lakers för en stund – det som i kväll utspelade sig i Skellefteå Kraft Arena bleknar och saknar vikt i jämförelse med vad som hände drygt 25 mil söderut den här fredagskvällen i tidiga april.

Här sitter vi. Ett gäng knapptryckare från diverse lokaltidningar i full färd med att sätta matchintervjuerna från Skellefteå i text och leverera en värdig sådan till redaktion när Brock Montpetit, på ett friläge, ger otaliga dalmasar tidernas längsta såväl som lyckligaste kväll – det som inte kunde hända, det som inte fick hända. Hände.

Leksands IF, längs den allra brokigaste av vägar, har just skrivit den kanske allra mäktigaste ishockeyhistoria som någonsin rutats – det var nära tack och adjö i grundserien av Hockeyallsvenskan. Men nej, där lyckades de till slut hitta kragen och ta sig vidare. Det var än mer kört i Slutspelsserien men inte fan var det någon i Leksand som tänkte så – nej där gick de ut och vann med 6-0 när de ”bara” behövde vinna med fyra.
Sen har vi denna matchserie mot Modo Hockey. Denna totalt oförklarliga, helsjuka men ändå förbaskat underbara matchserie. Efter två matcher  hade Leksand inte ännu gjort ett mål mot Örnsköldsviks-laget som lekande lätt plockade hem två viktorior – men inte ens där var det någon i Leksands IF som tvivlade.
Inte heller när de blev utklassade i match fem och Modo hade två matchbollar i sina händer.
Och så denna förlängning. Denna hjärteskärande förlängning i match sju – där så mycket mer än ett avancemang stod på spel.
Där Otso Rantakari stod för ett oförlåtligt men ändå så förlåtligt misstag. Just nu finns det ingen jag hellre skulle vilja ta i min famn, krama om hårt och säga ”allt kommer bli bra”.

Jag tar tillbaka vad jag sa. Jonas Frögren. Var är du? Kom hit så ska jag ge dig alla kramars kram – i din sista match. I din absolut sista match i en absolut fantastisk karriär får du vara med om detta. Du får avsluta på den absoluta toppen med ett avancemang av historiskt mått – efter en säsong av. Ja det finns inte ord för den här säsongen.
Men när du står där. Med den absolut största gangster-looken och gråter dina glädjetårar. Då finns det inte en människa på denna jord som jag skulle unna det här mer än dig. Känslorna är äkta, tårarna likaså. En krigare med ett hjärta av absolut guld och en kropp av obräcklig titan stämplar ut. Och ingen. Förtjänar. Det. Här. Som. Du.

Avslutningsvis. Detta Modo Hockey. Ett av landets absolut mest klassiska lag lämnar nu den högsta serien och ska nästa år spela mot Västerviks IK, Panterns IK och Oskarshamn IK. En förening som i flera år varit på fritt fall har nu landat. Och landningen? Ja den är så äckligt, brutalt hård. Så hård att du inte ens skulle önska din absolut värsta av fiender den landningen. Hur ska de återhämta sig?
Hur ska Örnsköldsvik som stad och Modo Hockey som förening klara sig efter denna smäll. Jag hoppas verkligen att de gör det men de allra flesta rapporter talar om att den här smällen punkterar en sedan länge pysande bubbla.
Och som jag lider med er alla Modo-supportrar. Den där kramarnas kram jag ville dela ut till er Rantakari och den fantastiska Frögren. Den delar jag med mig av även till er.
”Ishockeyn är bara en sport”. Men nej. Det är inte bara en sport. Det är så mycket mer, mer än vad ord gör rättvisa och tårar kan berätta. Och det ni i kväll fick uppleva är något ingen förtjänar. Kram på er. På riktigt. Kram!

Skellefteå måste besegra sina spöken

Finalrepris och tungviktsmöte mellan Sveriges två bästa ishockeylag sett till de två senaste säsongerna – den här semifinalen har alla ingredienser att bli en matchserie utöver det vanliga. Ett möte där Skellefteå AIK måste frångå sin rädsla och möta sina spöken.

* I fjol vann Växjö Lakers alla matcher i Skellefteå Kraft Arena. Något som la grunden till smålänningarnas guld.
* Då vann Växjö Lakers alla första perioder med totalt 5-1.
* Och Sam Hallams skickliga gäng slog då luften ur Skellefteås offensiv som blev effektivt förpassade till sarghörnen där de inte alls hotade på samma sätt som tidigare under året.

Besegrar Skellefteå AIK dessa tre spöken i kväll är västerbottningarna än större favoriter till att avancera till sin sjätte raka final – förlorar de dock här i match ett, på samma sätt som i fjol, kommer de där mardrömsgestalterna i skallebanken att växa sig än större och än läskigare.

Laguppställningarna har precis nått oss här på pressläktaren och där kan vi bland annat konstatera att Johan Backlund går in som backup bakom Markus Svensson och att Janne Pesonen flyttas upp från fjärdekedjan – bildar nu en stark tredjekedja med Patrik Zackrisson och Martin Lundberg.
I övrigt inga stora överraskningar. Så här ställer de upp:

Markus Svensson (Johan Backlund)

Tim Heed – Niclas Burström
Sebastian Aho – Anton Lindholm
Alexander Urbom – Fredrik Lindgren
Arvid Lundberg

John Norman – Erik Forssell – Jimmie Ericsson
Andrew Calof – Axel Holmström – Mattias Ritola
Janne Pesonen – Patrik Zackrisson – Martin Lundberg
Pontus Petterström – Pär Lindholm – Adam Pettersson
Sebastian Ohlsson

Matchtips: 2-4 till Växjö Lakers.