Skellefteå utklassades i Jönköping – den sämsta insatsen på flera år?

Utklassning. 
Kattens lek med råttan.
Klasskillnad.
Välj valfri rad här ovan – alla stämmer in på vad vi just fått se från isen i Kinnarps Arena. En is hemmalaget lämnade med 7-1 på tavlan, utan att egentligen imponera.

Förutsättningarna inför dagens match behöver vi inte gå in djupare på än att konstatera att det var ett juniorbetonat Skellefteå AIK som kom till start – hade jag inför match sagt att västerbottningarna skulle förlora hade nog ingen höjt på ögonbrynen.

Men 7-1. Och på det sätt de sju HV-målen kom till. På riktigt?

Jag köper att man inte riktigt räcker till i det fysiska spelet, och att offensiven i stort sett var obefintlig – även om det är ett underkänt betyg att vinna skotten med 31-30, och bara göra ett mål.

Ingenting annat av vad jag såg köper jag, till exempel alla de bjudningar som föranledde de sju målen. HV ansträngde sig för att göra ett, kanske två av målen – sen behövde de bara hålla ned klubban och tacka för de oändliga av felpassningar och slarviga utspel ur egen zon som Skellefteå stod för.

För en sak ska vi ha klart för oss, av de stjärnspelare som saknades är det egentligen bara Henrik Hetta som hade stärkt upp lagets defensiv. I övrigt är det idel totaloffensiv spets i absens, och att det då ändå ser ut i egen zon som det gör är djupt oroande med svartgula ögon sett.

För att bygga vidare på dagens match så är det egentligen bara juniorerna som skulle klara sig undan en rejäl hårtork om jag var Fredrik Öberg, även om de också vek ned sig totalt och spelade en stundtals huvudlös ishockey i egen zon. Något som jag dock köper då de är oprövade på denna nivå och inte alls van vid den ishockey som här spelas – av de ordinarie, och äldre, spelarna går det att kräva så mycket mer. Att ingen kliver fram och tar ansvar när laget ser ut som det gör är faktiskt ett rejält underkänt betyg och spelare som Niclas Burström, Andrew Calof, Fredrik Lindgren och Adam Pettersson har mycket att fundera på inför framtiden. Framförallt då laget dras med så mycket skador – på spelare som känns längre från match nu än för en vecka sedan, då allt rapporterades gå i friden och fröjdens tecken.

Ska vi då se dagens förlust i helbild så är det inte i de individuella misstagen man förlorar matchen – uppifrån har man satt sig i en sits där man är väldigt känsliga för skador och den bredd som laget haft de senaste åren är i år lika befintlig som Skellefteås defensiv tidigare i afton.

Sedan måste det någonstans kritas en gräns, i frågan juniorspelare.

Visst, det är hur ”coolt” som helst att se sju J20-spelare i en SHL-matchtrupp – men någonstans är känslan att klubben vill visa sig macho med sin juniorsatsning och låta fler spela än vad det egentligen borde – och att det ändå är så många, vilket medför ett snudd på orimligt ansvar på denna höga nivå, är fel.

Även om alla som kommer upp klarar det.

Och tre-fyra spelare som får lite istid här och där är däremot bra och sunt på alla sätt, något som jag skulle berömma varje dag i veckan som slutar med ett g.