I väntan på Stanley Cup-finalen som håller mig vaken och i väntan på EM-starten passar jag på att fundera och reflektera lite såhär dagarna före premiären:
I Englands landslag råder kris. Skadorna avlöser varandra och hela situationen om hur en efter en försvinner påminner om hur det såg ut i mitt gamla lag inför viktiga matcher. Att Martin Kelly tog Gary Cahills plats har rört upp en hel del, framförallt hos Rio Ferdinand. Det faktum att Rio inte får plats i truppen är enbart på fotbollspolitiska grunder och hela situationen, att det är Rio och inte Terry, som är med är så tragisk i sig. Och att det är just Kelly (som absolut inte hade varit med om han tillhört någon annan klubb) som ersätter får en att fundera om det härnäst blir ”You´ll never walk alone” istället för ”God save the queen” som nationalsång.
Men just det faktum att i princip allt går emot England talar kanske för dem.
Att enastående trion Carroll, Henderson och Downing kan vara startmän. Att Hodgson tog över alldeles nyligt. Att skadorna är enorma. Och att Wayne Rooney missar de två första matcherna. Just detta kan vara precis det som talar för England. Tro det eller ej.
Jag har under året jobbat så hårt som en ungdom bara kan göra med att trycka på diverse gilla-knappar och twitter-predika #holtforengland med anledning av att få med Grant Holt i EM: Norwich-buffeln är ett unikum och hade den forna Singaporeliga-spelaren fått en plats i truppen hade nog England seglat upp som än större favoriter. Åtminstone i min värld.
I Frankrike kan vi åter skåda harmoni i truppen. Blanc har lyckats på ett oerhört imponerande sätt att skapa ett lugn efter stormen 2010. Men även om mycket är nytt så finns fortfarande spåren av Domenech kvar och många oroar sig för att osämja och gammalt groll skall segla upp till ytan igen. Med en tung inledning skulle jag inte säga att det är en omöjlighet.
Dock har jag på känn att Frankrike kan gå mot ett lyckat mästerskap.
Det är dags för det nu. Offensiven är fantastiskt läcker och att se Ben Arfa och Benzema dansa ihop igen som de gjorde under Lyon-tiden vittnar om en spännande fransk sommar. Och skulle inte Benzema leverera finns en stekhet succéman i form utav Olivier Giroud redo att slå igenom på den stora scenen.
Akilleshälen i det franska laget stavas Phillippe Mexès som inte bara hunnit byta frisyr utan även fått vikariera som lagkapten. Mexès blev aldrig den Mexès skulle bli. Och Mexès är sannerligen inte den Mexès han skulle vara.
Jag tror en av Blancs nycklar till framgång är att spela polenbördige Koscielny bredvid den givna Rami i mittförsvaret.
I övrigt:
*Så känns det som att Sverige har mer att förlora än vinna i landskampen mot Serbien.
* Och att utan Elmander förlorar vi ett enormt hot framåt
* Är det minst sagt underligt att Soldado inte fick plats i den spanska EM-truppen
* Är tyskarnas gröna bortaställ turneringens läckraste.
* Så slår Jordi Alba igenom på den stora scenen i sommar.
* Kan Tjeckien vara det på papperet tråkigaste laget i sommar.
* Men i mål har tjeckerna världens kanske allra hetaste burväktare just nu. Cech.
* Kan Andrea Barzaglis skada vara det i särklass sämsta som kunde hända för Italien. Serie A: s mest underskattade spelare.
* Så är EM inte långt borta nu…
