Återfångst

Det är många som lägger många timmar på sitt fiske, det är få förunnat att fånga stora fiskar. Jag ser mig som nybörjare med tur!!

Söndagsmorgonen visade upp ett perfekt gäddväder, mulet med regntunga skyar och ca 10 grader varmt. Regnstället åkte på direkt, inte långt efter det åkte båten ner i vattnet. Jag var enormt sugen på jerkbait, mina custombeten hängde i hangbagen och ropade på mig. Trots det så riggade jag spöna för trolling. Den sydliga vinden kändes skön i ansiktet. Tyvärr kom det en ordentlig regnskur som förstörde känslan. Väl framme vid grundet så provade jag beten från ”Birkan”, ”Svartzonker” och ”Wolfcreek” utan resultat. Mot nästa plats och westinarna borrade sig återigen ner i vattnet. Jag svängde runt en udde, spolen tjöt till och spöet böjdes kraftigt. Krokad fisk som vägde ca 4 kilo. Jag kastade ut och körde vidare ca 200 meter när nästa lite mindre gädda klev på.

Lena skulle komma i båten så jag körde mot Sundlingska gården där det var höstmarknad. Regnet öste ner och det var inte många besökare där. Jag ringde Lena och undrade var hon var, hon kände sig seg men skulle göra sig klar. Jag svängde ut mot ett grund i närheten. Det ligger ca 150 meter norr om grundet jag tog min ismetesgädda på 16100 gram.

Ankaret åkte ner på ca 4 meters djup och jag tog sikte på grundet med abborrgräset. I beteslåset hängde en ”Skinny wolf” som jag svingade iväg. Det rycker till i spöet och jag ser betet flyga upp i luften med en gädda efter. Mothugget sitter där och jag drillar TUNG fisk. Spolen viner när gäddan drar iväg och spöet som klarar 180 grams kastvikt står kraftigt böjt. Fisken gör rusning efter rusning, kraftiga flashbacks från i påskas ger mig härliga rysningar. Gäddan verkar aldrig tröttna, ensam i båten började jag få halv panik. Fipplade fram mobilen och ringde Lena för att få hjälp, ta med kameran ropade jag och la på.

Rusningarna och rysningarna fortsatte, en vit mage visar upp sig strax under ytan och sen drar den igen. Jag hann se att den satt i bakre kroken, fäst i endast två krokar i mungipan. Det här var ingen fisk jag ville tappa. Hur många rusningar den gör vet jag inte, jag tappade räkningen i ursinnet gäddan visade. Den började sakta ge med sig, trodde jag! Helt plötsligt sticker den iväg och krockar med badstegen i aktern och linan fastnar. Jag svär inte tyst för mig själv men den kom lös och linan var intakt. Minuterarna går och den ger med sig, jag famlar i väskan efter karpsäcken som jag blöter samtidigt som jag håller linan sträckt.

Sakta kommer den in mot båten, stående på knä får jag ett bra gälgrepp. Glädjande nog var det lätt att kroka av men svårare att få in den i säcken. Efter lite trassel puttrade jag sakta in med fisken släpandes bredvid båten. På stranden stod hjälpen med kameran i högsta hugg, jag höjde näven och skrek ut min glädje. Det var lite svårt att få loss knuten på karpsäcken, jag plockade fram vågen och måttbandet. Digitalvågen stannade på 16580 gram och måttbandet visade 127cm. Nu skrek jag ännu högre, Lena fortsatte fotografera och jag visade upp en magnifik madame.

Jag bar ut fisken och kände hur vattnet vällde in i stövlarna. Jag gav den en puss och satte ut den, jag höll i spolen och gungade den fram och tillbaka. Gälarna jobbade igång och den simmade iväg och jag var stormande glad. När jag vände mig om frågar Felix om den ska göra sådär? Vände mig om igen och ser gäddan lägga sig på sidan några meter bort. Jag plumsade dit och försökte styra igång den igen, jag gungade och höll den i 30-45 minuter innan jag insåg att det var för sent. Sorgen vällde över mig och jag skrek NEEEJ inombords, varför?


Besökarna på marknaden hade nu upptäckt att det var något på gång, bryggan på badplatsen fylldes av folk. Många av de äldre människorna var glada att hon var borta. Det är nya tider, nu är det catch and release för att hedra och försöka fånga den igen. Jag stod där och ville inte alls visa upp en död magnifik fisk. All glädje jag känt var som borta, jag beslutade mig för att hedra gäddan med en begravning. Felix åkte ut med mig, när vi var på djupt vatten skar jag upp magen och luftblåsan. Nu var sorgen ännu större, Felix gjorde en fanfar och jag släppte ner henne. Jag följde henne med blicken och sa hej då och förlåt.

I efterhand visar det sig att det är en återfångst, alltså samma gädda som i påskas. Spolen och fenan längst bak under henne ser likadan ut på de foton jag har. I påskas vägde den 16100 gram och nu 16580 gram. Vad var vårt samband, hur kommer det sig att hon ville ha mitt bete två gånger inom ett halvår. Nu är hon i alla fall borta, ingen annan kommer att få kämpa med denna starka vackra varelse!

Skitfiske
M

7 kommentarer

  1. Mycket bra skrivet Mats, du lyckas så väl beskriva den upprymdhet och de lyckokänslor man har efter att ha landat en stor fisk, och därefter den sorg som man ju faktiskt upplever när det visar sig att den inte kommer att klara sig. Du gjorde vad du kunde, och hon har nog mängder av avkommor kvar i sjön! Grattis till en fantastisk fångst!

  2. Var det värt det så här i efter hand att få ett litet kort mot storgäddans död? Det kan man ju fråga sig… Nästa gång kanske du inte drar med dig gäddan efter båten utan släpper den vid båten istället… Är den inte nog ”död” efter en sådan lång fight?

  3. Mange – Tackar, du vet ju vad det handlar om!
    Henke – JA! Det var det värt MEN jag kunde inte veta att den skulle dö! Har du fått någon större fisk så försår du känslan, annars inte! Ingen sportfiskare hade släppt den gäddan utan dokumentation, ensam i en båt går det inte. Dessutom förväntar man sig inte att få såna fiskar även fast man hoppas!! Det är få förunnat.
    M

  4. Vet inte riktigt ifall jag håller med dig på alla punkter Mats. Om man som du redan dragit ett sånt as tidigare så finns det ju inte så mycket att bevisa för andra längre=) Dokumentationen är ju något att visa upp för andra, för minnena är ju ändå något större än ett kort+vikt+längd 🙂 Dock så gjorde ju du förmodligen ditt bästa för att den skulle överleva vägning, foto m.m. Vilket är mer än många andra skulle göra. Jag skulle förmodligen agerat annorlunda dock.

    Men iaf stort grattis 🙂

  5. Nej förmodligen inte i det läget när jag vet att gäddan fått jobbat hårt länge och att jag måste in till land för dokumentation. Ett sånt djur är mer värt för mig levande än att ha den på bild:)

Lämna ett svar till Mange Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *