För många år sedan hörde jag en känd fransk vinproducent säga att ett vin måste smaka bra på egen hand. Självklart kan man tycka och ändå vad var det egentligen han menade med att säga så?
Det vi stoppar i munnen är alltsomoftast lite sött. Socker ger blixsnabb energi, om än kortvarig, plus att de flesta av oss dras till sötman precis som alkoholisten till alkohol för att smaken får oss att ”må bra”. Ju mer sött man äter desto mer vill man ha. Man bygger alltså upp ett sug efter söta saker för att kroppen bär på ett antal undermedvetna kommandon som styrs mer eller mindre per automatik. Det är vår lillhjärna som talar och alla former av s k ”crawings, eller måste ha” är kroppens egna finurligt konstruerade belöningssystem som talar.
Viner som är goda att dricka på egna meriter är välgjorda och balanserade, de finns i alla typer, stilar och genrer. Det de balanserade vinerna har gemensamt är att ingen enskild smak egentligen sticker ut på ett extraordinärt sätt precis som att ingen munkänsla av ex kärv torrhet eller eldig alkohol tar överhand. En bra vinsmak har även bredd och djup och beroende på vinets kvalitet kan man förvänta sig mer eller mindre av denna s k komplexitet. Billiga viner har av förklarliga skäl, de tillverkas bland annat på ett enklare sätt för att hålla ner priset, färre nyanser i sin smak.
Nu kommer poängen: livsmedel, mat och som i detta fall vin ”smygsötas” i rent kommersiella syften får att få oss handla mer. Det kan vara högst medvetet, det är inte olagligt och absolut, det står tillverkaren fritt så länge som regelverk för innehåll respekteras.
Om det är en trend är nog att ta i men det är i alla fall en slags förflyttning av begrepp, stil och typ för bordsviner, röda eller vita, framförallt i de lägre prisklasserna men emellanåt även bland de dyra, har en tendens att smaka sött. T ex som av bär, solmogna hallon, sötlakrits eller söta krusbär. Rund och go, är en smakbeskrivning man kan läsa när ett vin faller in under beskrivningen.
Igårkväll höll jag en provning för en kund och vi provade vin från Spanien. Ett av dem, röda Raimat Abadia Cabernet Sauvignon Tempranillo 2009 (2738), 74 kr är ett talande exempel på sötma i vinresonemanget. Det var ett tag sedan jag provade Raimat och igår blev upplevelsen nästan chockartad. Vad har producenten egentligen gjort med detta tidigare så riktigt trevliga vin? Nu fanns bara smak (översötad) av söta hallon och körsbär. Inget mer. Tips är: undvik!
Och i kontrast till Conde de Valdemar Crianza 2006 (12659), 69 kr blev skillnaden än mer tydlig. Detta vin är såklart enkelt, smaken lite syrlig, aningen kärv med inslag av mörk frukt, plommon, fikon och örter. Men vinet som i provningen uppfattats som tjurigt av deltagarna vann överlägset, av de två, när i kombination med mat.
Sammanfattning: två viner av hyfsat jämförbart stil och prisklass. Det ena en ”produkt” av snitsigt marknadstänk, det andra mer trogen sin historia och stil. Vilket som är ”äkta” är självklart Valdemar. Glädjande var provningsdeltagarna ganska ense om att av dessa två föredrog de ändå Valdemar för att det var något som ”inte kändes bra och störde” i Raimat. Det som de kände vill jag påstå var en smak i obalans, här av för mycket sötma. Så hopp finns för att alla som gillar vin och oavsett hur skolade vi är som provare kan faktiskt avgöra om en smak inte är okej. Precis som att alla kan känna skillnad mellan skit och pannkaka.
Söta viner
Ett sött vin av yppersta klass har en osviklig syra som ger smaken dess ryggrad och struktur. Kalla det för nerv. Syran lyfter den söta smakupplevelsen till oanade höjder och gör det full möjligt att dricka mer än ett glas utan att man själv drabbas av sötmachock. Lustigt nog är många viner som passar in i beskrivningen oförskämt bortglömda.
Söta viner av klass är alltid de mest arbetskrävande för producenten att tillverka och ibland lyckas han eller hon ändå inte trots sina ansträngningar. Mycket kan gå fel och vädret är den stora jokern. Med tanke på arbetsinsatsen är söta viner dessutom billiga köp.
Eiswein är ett av flera utmärkt exempel, och här menar jag bara äkta isvin inte alla look-a-likes eller quick-fixsötingar som görs med teknik när druvor läggs i frysen. Säger dock inte att de senare är dåliga viner men man ska veta att de smakar på ett annat sätt.
Helgtipset är att servera ett sött meditationsvin. Njut av det på egen hand och ta tillfället i akt att försjunka i den goda söta smaken, filosofera och njut.
Förslag på fantastiska söta viner
Dr Loosen Riesling Beerenauslese 2006 (5364), Tyskland, 99 kr för 187 ml.
Nigl Grüner Veltliner Eiswein 1998 (98167), Österrike, 199 kr för 375 ml.
Eitelsbacher Karthäuserhofberg Riesling Auslese No.40 1994 (97055), Tyskland, 440 kr för 375 ml.
Tänk på
Till söta viner passar något sött. Stämmer nivån av sötma mellan mat och vin blir kombinationen som bäst. Testa gärna att prova något som smakar syrlig, grönt äpple, tillsammans med ett sött vin och ni får en riktigt usel smakupplevelse att använda som avskräckande exempel.
