Med näsa för provningsspråk

Igårkväll var det dags igen för vinprovning på Ulfsunda konferensanläggning. Dom här uppdragen är ett sant nöje för mig mer än ett jobb. Jag får tillfälle att träffa och snacka med personalen på stället och att möta gästerna. Det är verkligen hur kul som helst och alltid åker jag hem med en idé eller fler för kommande artikeltexter.

Som frågan igår av killen i yngre medelåldern som undrade om inte sommelierer och vinjournalister borde överväga ett nytt vokabulär för att beskriva vin. Han menade att han inte kunde referera till svettig häst, stall, blöt sten eller mineral. Hur doftar och smakar exempelvis häst och mer precist, svettig häst?

Diskussionen gick sedan över (styr) till regionalpolitk, över samhällsutvecklingen i stora drag och vi konstaterade att allt fler invånare lever storstadsregionerna. Och hur ska asfaltblommor (storstadsmänniskor) hitta sina beröringspunkterna i traditionellt vinspråk? Doftar tunnelbana på ett speciellt sätt och finns där och då en nyansskillnad i doft om jag åker blå linje mot Akalla eller tar röda linjen mot Danderyd?

Frågan kan tyckas vara lätt knasig men såklart doftar tunnelbana, eller luktar, och hur man beskriver den måste jag be att få återkomma till. Om det också är nyansskillnad i doft är tveksamt. Skulle inte tro det.

Kvällen vin
Utan konkurrens den strålande, mogna, utvecklade, eleganta och nyanserade Vega Sicilia Valbuena 5, 1997. Ett wow-vin utan motstycke och att jag nu radat superlativen på varandra är därför inte konstigt. Det var perfekt helt enkelt. Att det också både doftade och smakade av läder och häst (men inte löddrig) stämmer väl överens med vinets höga ålder. Med storstadsnäsa är det närmaste jag kan komma väskavdelningen på Åhlensbutiken på söder.

Producent: Vega Sicilia
Importör: janake.se