Han steg in på vandrarhemmet. En norsk ung man, i trettiofem års ålder, som kommit direkt från Tyskland där han bott ett tiotal år. Han hade ljusblå jeans, en röd tunn fleecetröja och en bladgrön t-shirt under. Han hår var halvlångt, ostyrigt och såg ut att vara oklippt sedan månader. Med sitt något solblekta hår, ljusa hy och fräknar kanske han ändå liknade en norrman.
– Vad gör du här i Sverige på vandrarhemmet då? frågade Villroy.
– Jag skall försöka hitta ett jobb, svarade den tyske norrmannen.
Villroy som var välutbildad och högavlönad men ändå vandrarhemsgäst funderade inom sig vad denne unge man kunde ha för möjligheter.
– Vad har du för utbildning och vad har du jobbat med?
– Jag har ingen utbildning och har jobbat med lite av varje, svarade han på norsktyskengelska.
– Jaha, sade Villroy tyst.
Villroy tänkte för sig själv, om vad den unge norsken kunde ha för chanser på arbetsmarknaden. Det visade sig efter en stund att han hette Odd Viking. Heter man Odd Viking och är en tysk norrman utan utbildning och kommer till Sverige för att hitta ett jobb gör man nog det, tänkte Villroy.
